Min nya kille
Äntligen kan vi vara tillsammans igen, efter att ha varit ifrån varann jättemycket! Vi har en jättehärlig helg med middag hemma hos kompisar och slappar just nu i soffan med en flaska vin.
Varje gång jag tittar på honom så känns det som om jag har en ny kille.... Han har rakat av sig nästan allt hår och skägg. Härligt! :)
I am addicted
Ahhhhhhhh neeeej!! Jag måste avstå.... jag ska upp och jobba om några timmar.... jag fåååår inte! Åh, hur ska jag klara av det här? Jag lovade ju mig själv, att inte idag. Jag måste hålla mig åtminstone en dag utan det....? Hur ska det gå? Cilla, var stark. Det riktigt lyste om vinlistan, sådär lockande och inbjudande. Som om att det sa 'kom igen nu, ett glas gör väl inget?'
Jag kände riktigt den svalkande, söta drycken i min mun, så mjuk, len, och såå god.
Jag slet min blick från menyn och beställde en 'sparkling water'. Svettig av allt motstånd åt jag ganska snabbt, ursäktade mig och gick tillbaka till hotellet. Men jag avstod.
Min drog, min nya beroendeframkallande njutning.
White Zinfandel. I am in love.
Godnatt
Men först blev jag skitarg när de ringde mig från jobbet, jag ville bara fara hem (hade bott tre nätter redan på hotellet vid heathrow och var less!) och hade planerat hela min helg med vänner i London, jag ville absolut inte åka bort i sex dagar! Men som det mesta i livet så handlar det om överraskningar och oväntade händelser, och jag har skrattat non stop och har såååå roligt med mina underbara arbetskamrater! Jag tror vårat skratt och glada humör spred sig, för alla passagerare har också varit ovanligt glada!
Nu har alla gått till sina hotelrum för att sova bort det mesta av dagen, klockan är 7 på morgonen och det är mörkt och kallt. Jag ska också krypa till sängs....känner mig alldeles yr av jetlag och trötthet.
Godnatt.... eller ska man kanske säga godmorgon?
Jag är i alla fall inte hemlös!
Mark och jag ska flytta ihop så det borde egentligen vara två av oss så man i alla fall har sällskap men Mark är ju på sjukhuset tills på måndag så ikväll fick jag gå själv. Så hur som helst, där gick jag hoppfullt ner för Fulham Palace Road, i mina 'hemtrakter' i samma område där jag bott förut i 3 1/2 år. Där jag känner mig som hemma.
Så...jag hittade gatan och huset utan problem och knackade på den gamla ruttna dörren där gatunumret hade ramlat bort och redan innanför dörren och upp för trappan var den beiga heltäckningsmattan äcklig, rummet var ett litet dubbelrum (med egen toa dock!) och köket var det minsta kök jag sett och där fanns EN liten soffa inklämd i ett hörn; vilket betyder att det inte finns något vardagsrum. Och detta skulle vi alltså måsta dela med fyra andra!
Och sedan är det ju det här med priset..... 12000 kronor i månaden för detta lilla rum!!!!
Så är London. Jag blev utfrågad en massa frågor för att se om jag var bra nog att bli accepterad in i deras hus men jag orkade inte bry mig om att charma dem och gick hem... jag visste att jag aldrig skulle bo där ändå. Nu kollar jag inte på en enda bostad igen utan Mark!!
När jag var på väg hem fick jag den välbekanta känslan inom mig, den känslan som jag alltid får när jag tittar på ett ställe som jag inte vill bo i... 'Tack och lov att jag har mitt lilla rum, där jag känner mig som hemma i alla fall just nu'. Jag skyndade mig hem i den kalla höstkvällen.
Nu sitter vi hemma i vardagsrummet, vi är sju stycken här inne just nu som nästan ligger ovanpå varandra i sofforna. Det är två till som ska bo här i en vecka till fick jag veta idag, så då blir vi totalt 11 personer i huset!
Tur att jag har mitt jobb, då jag alltid får ett stort fem-stjärnigt hotelrum med badrum alldeles för mig själv.
Nattugglan som inte vill sova
Det är alldeles tyst i huset just nu. Mina housemates, Olga och hennes kille, Brady, Luke, Roch, Adam och Wattsie ligger alla och sover och det är mörkt. Känns konstigt, alla rum är fulla (t.o.m vardagsrummet där våra dossers ligger) men det är tyst, för en gångs skull. Annars (speciellt helger) är det alltid livat.
På natten tänker jag alltid mycket mer på allt än vad jag gör på dagen också. En sak jag funderar lite över idag är varför alla hatar Måndagar? Jag har läst vad alla skriver på Facebook och sina bloggar om hur de avskyr måndagar. Vad är det för mening med att gå runt och avsky sitt liv? Är det på grund av att ingen gillar sitt jobb? Jag förstår inte varför man går och slösar bort sin tid och sitt liv med att bara längta framåt? Mitt råd är att fånga nuet!!!!! Lev livet på det sätt som gör dig lycklig. Om du inte gillar ditt jobb, så byt! Livet är för kort för att gå runt och beklaga sig för småsaker som man faktiskt kan ändra på! Klart att mitt liv inte är en dans på rosor varje dag, men är jag inte lycklig så försöker jag att göra mig själv lycklig igen. Det jag absolut ÄLSKAR med mitt jobb är att jag är ledig så mycket, och jag jobbar aldrig bara måndag till fredag så jag får aldrig någonsin den där jobbiga söndags-känslan som alla verkar få hemma i Sverige. Här i London är det aldrig vardag. Det passar mig perfekt. Man vet ibland inte ens vad det är för dag, månad eller år, det är sant! Ibland tror jag att det är lördag när det är tisdag och ibland tror jag att det är April i September, det hände mig förra månaden, jag sa till någon att påsken snart var här, och jag var allvarlig. Ha ha. Ja, jag vet att jag är galen.
Förresten är jag lite besviken på att det så sällan är någon som lägger in kommentarer i min blogg. Enligt statistiken är det en del som läser den, men varför skiver ni inget då? Skriver jag så tråkigt?? Hm...har läst andras bloggar och fast vissa av dem är skittråkiga får de kanske 20 kommentarer om dagen, hur kommer det sig?
Jag ligger och tänker på min familj också just nu. Jag pratade med mamma lite snabbt ikväll och jag har inte pratat med pappa på evigheter! Jag saknar dem alla. Vi hörs av alldeles för sällan. Tänkte lägga in lite bilder på mina älsklingar sedan är det nog dags att släcka lampan om jag ska orka upp och packa väskan för ännu ett äventyr.
Jag kan tyvärr inte få in alla mina kära släktingar i bloggen men här är mina allra närmaste som jag saknar så mycket varje dag. Det är det enda jobbiga i mitt liv, att bo så långt ifrån de som betyder allra mest för mig.
Nu ska Cilla sova. Godnatt
Mamma och Sebastian busar på stan. Alltid lika glada!
Min söta lilla farmor när vi hade en kräftskiva för två! Alltd har vi mysigt när vi ses, farmor och jag!
....illlaaaa
Häromdagen fick jag ett sms av min syster Matilda. Det stod 'Ville bara tala om att Sebbe kan säga Cilla nu'. Jag blev alldeles tårögd och fick hålla mig föra inte börja gråta av glädje och stolthet där på tunnelbanan. Sedan pratade jag med mamma ikväll och hon bekräftade det hela. Sebbe hade tittat på ett kort hemma hos henne där jag var med och han hade sagt...
'illaaaa' och pekat på mig!!!!
Sebbe, din moster ÄLSKAR dig! Jag önskar att jag kunde vara där och leka med dig och krama dig oftare! Jag är så stolt över att du vet vem jag är, mitt kloka lilla gudbarn!
Lite ensam
Han for igår till sjukhuset för att göra ett medicinskt test (och få massor med pengar för det). Han ska bo där i tio dagar och prova någon medicin för forskning och han får inte ens gå ut på hela tiden.
Och här sitter jag och saknar honom. Jag var tvungen att laga mat själv igår (men gjorde tillräckligt för att det skulle räcka till idag med eftersom jag är lite lat), men annars brukar det vara han som lagar mat. Försöker övertala mig själv att det är skönt att vara ensam och att se på 'Sex and the city' och äta mat i sängen och bara dega, men det är tomt. Visst, jag har 6 andra killar här i huset som jag kan hålla mig sällskap men det är inte detsamma. Mark och jag har så roligt ihop, vi skrattar och myser och gör alltid roliga saker. Tiden går alldeles för fort när vi är tillsammans och alldeles för sakta när vi inte ses.
Räknar dagarna.....
Sopkorgar av plast kan vara bra för mer saker än bara sopor
Igår vid lunchtid skulle jag och Mark gå till Walkabout- den galna australiensiska puben i Sheperds bush med ett gäng kompisar. Mark sa 'I'm only going for two drinks and then I'm leaving'. 'Ok', sa jag. Så vi tog bussen dit och köpte oss varsin drink och satte oss med våra vänner och pratade......
Ca sex timmar senare var det packat där inne och vi dansade och sjöng till musiken, mer och mer kompisar hade kommit dit en efter en, vi var ett stort härligt gäng. Mina vodkas hade bytts ut mot 'snakebites'....
Ca nio timmar senare hade allt förvandlats till ett enda 'blurr', min syn och mitt minne i en suddig röra och vi raglade vi ut ur den stängda puben, vi var sist kvar i baren! Vakterna skyndade på oss och påminde om att det faktiskt var STÄNGT! Vi kramades med alla utanför, skrattade och surrade och hoppade på bussen hem, sa hejdå till alla andra och köpte varsinn kebab med vitlökssås och åt det i sängen.... sedan minns jag inget mer.
......förrän några timmar senare in på natten då jag vaknade med en äcklig, vidrig, hemsk känsla....åhhhhh....panik! Marks armar var runt mig och det var svettigt i sängen, min mage värkte, måste på toa...men hur skulle jag klara det utan att svimma? Åhhh vad skulle jag ta mig till? Snabbt, snabbt, det blev till att kravla sig ur sängen och göra mitt gamla trick som inte har gjorts på väldigt länge, tömma papperskorgen på sopor så snabbt som möjligt, bara hälla ut dem på golvet- vem bryr sig när man har panik- och stoppa ner huvudet i den.... och spy!
En stund senare låg jag och grät i sängen av panik för jag mådde så illa, och stackars Mark fick gå och tömma och göra rent papperskorgen, hämta sin sovsäck i förrådet och sova på golvet. Själv vaknade jag i morse av att jag låg och kramade sopkorgen i sängen och Mark snarkade nere på golvet! Vilken syn. Min garderob hade dessutom rasat över på golvet igår så han låg ovanpå alla mina kläder och skor!
Ska man aldrig lära sig? Snakebites är den farligaste drinken som finns (men dock så god), men själv skyller jag på kebaben! ;)
New York, New York
Start spreading the news
I'm leaving today
I want to be a part of it, New York, New York
These vagabond shoes
Are longing to stray
And make a brand new start of it
New York, New York
I want to wake up in the city that never sleeps
To find I'm king of the hill, top of the heap
These little town blues
Are melting away
I'll make a brand new start of it
In old New York
If I can make it there
I'll make it anywhere
It's up to you, New York, New York.
I want to wake up in the city that never sleeps
To find I'm king of the hill, top of the heap
These little town blues
Are melting away
I'll make a brand new start of it
In old New York
If I can make it there
I'll make it anywhere
It's up to you, New York, New York.
Har precis, neddränkt i regn skyndat mig genom gatorna fyllda med människor med paraplyer och gula taxibilar, genom Central Park till 5th Avenue, gick in på TIffany's och Abercrombie på vägen. Satte mig i Starbucks och bara tittade ut genom fönstret i regnet, och bara njöt. Det känns som jag är i en film (faktiskt sa killen i kassan på Starbucks att jag såg ut som en filmstjärna där jag stod med nerdränkt hår och jacka och beställde, ha ha).
Jag älskar New York, regn eller inte regn, spelar ingen roll.
Här är några bilder som jag tog idag. Försökte fånga staden precis som den var i det gråa höstvädret.
Central Park
Madison Avenue
Starbucks, en trogen vän!
Houseshare
Alltså alla som vet hur det är att bo och dela hus i London borde gå och se 'Vegemite Tales'. Det var den bästa teatern jag någonsin varit på! Så här två dagar efteråt tänker jag fortfarande tillbaka på hur bra det var, vad de sa och vad som hände. Alla karaktärer i teatern kände jag igen (har bott med minst en av dem alla) och det fick mig att njuta, skratta högt och t.o.m gråta. Det kändes som jag var en del av det. Det var mitt liv i London som i ett nötskal. Alla olika personligheter man måste stå ut med och allt roligt man har hemma i vardagsrummet medan man delar hus.
Ibland frågar min familj hemma 'hur orkar du dela hus så här, stackars dig Cilla', men om jag ska vara ärlig så skulle jag aldrig vilja vara utan mina erfarenheter. Man har alltid sällskap och roligt när man är hemma. T.e.x igår kom jag och Mark hem på kvällskvisten och skulle se på sista matchen rugby hemma. Vi hade varit i puben med vänner hela dagen och fortsatte dricka vin och öl och så kom våra housemates Regan och Michael hem och vi satt och pratade och skrattade resten av kvällen och hejade på rugbyn, och tillslut kom Wattsie hem och raglade in och fick oss att skratta ännu mer!
Idag har vi varit hemma och lagat mat, sett på film, hängt tvätt medan alla kommit in och ut i köket och vardagsrummet och vi har pratat om helgens bravader, om hur Wattsie var tvungen att köpa toalettpapper till en tiggare på affären, om hur Adam varit ute och rest och träffat tjejer från alla länder och avslutat sin semester med att dra hem en tjej igår, som han jagat i evigheter... men avslutade med att säga 'no, she is not the kind of girl I want as my girlfriend!' Typiskt. Sedan kom Luke hem och sa att han blivit så full igår på rugbyn att han somnat hemma hos några kompisar och inte ens kunde gå på jobbet idag, han vaknade och visste inte var han var!
Idag flyttade en ny tjej, Olga från Tjeckien och hennes kille in. Ännu två människor att lära känna och kanske bli irriterad eller kanske bra vänner med. Livet i London blir aldrig vardag och aldrig tråkigt.
Nu ska jag krypa ner i sängen med Mark och se på dvd. Imorgon bär det av till Boston och på Onsdag New York!
Tänker tillbaka...
Nu när jag slutat gråta kan jag tänka tillbaka på allt roligt vi hade! Som vanligt när de är här var det en helg fylld av shopping, skratt, prat (om ALLT, jag menar allt, t.o.m vilken av oss som var mest kär och vem som skulle ha sex först när de kom hem till sin partner och saker som hur feta vi var, hur mycket vi shoppat och om livet i allmänhet!)
Det är underbart att ha så många minnen med sin kära familj som man samlar på sig och kan ta fram lite då och då. Som idag såg jag 'Mr Bean's holiday' på dvd och mindes när vi urtrötta gick runt på The National gallery i Trafalgar Square och Matilda och jag fnissade om när Mr Bean jobbade där och strulade till allt. Och när vi gick förbi den där irriterande operasångerskan (som mamma tyckte var underbar) och Malin sa 'Men släng dit ett äpple så kanske hon blir tyst!'. Sedan när mamma och Malin absolut måste på Primark varje dag tills Matilda blev less så Matilda och jag dissade Primark och gick på Hamleys och kollade på leksaker och sedan gick till sex-distriktet och köpte sexleksaker till mamma och Malin, som vi gav dem och skrattade över när vi åt lunch i Covent garden. Och när Matilda suckade 'Och jag fick bara vara på Topshop i en timme och nu har de varit i den där sminkaffären i en och en halv timme! Och varför måste de gå på Primark vaaaaarje dag?'
Och jag minns hur vi satt helt sluta utanför Primark den första dagen men säkert hundra kassar! Folk gick förbi och log och nickade mot våra påsar och en städare fick sopa runt kassarna! Och Malin hade lämnat spår efter sig med sina trasiga promenadskor som blivit helt utslitna efter shoppingrundan!
Och när vi senare lite glada och lulliga gick ut ur puben med alla kassar nickade en gammal man mot Matilda och sa 'Have you been shopping daaaaarling?!' Ingen fråga om saken, Sir!
Här är gänget utan för Primark efter de stängt och vi nästan blivit utkastade! (Trots allt kunde inte Malin och mamma dock låta bli att gå förbi senare igen efter puben medan de städade och dörrarna var låst på Primark och personalen vinkade hånflinandes att de minsann inte kunde komma in! He he.)
Inne i provhytterna kan man minsann också ha kul!
När Matilda och jag blir trötta händer det alltid lite mer knäppa saker, som att t.e.x ta ovanliga bilder...och skratta tills tårarna rinner och ingen fattar vad som vi egentligen tycker är så roligt!
Syskon-kärlek
Mellan shopping och pubrundor kom vi på att vi måste ju faktiskt göra något turistiskt också så vi for till Big ben!
Jag har så många minnen och roliga bilder. Hoppas det inte dröjer så länge förrän vi gör om det hela igen! Jag längtar redan!
En ledig helg!
Har varit hos frissan och är strax på väg till centrala London för att gå på puben, och sedan se Vegemite tales med min älskade Mark. Åh vad härligt att vara ledig! Jag har velat gått och se den här komedi teatern såååå länge, den handlar om ett gäng australienare som bor ihop i London...precis som mitt liv, fast att jag inte direkt är australienare! Imorgon blir det pub med vänner, då Australien spelar rugby mot England.
Jag har så mycket att skriva om men har inte hunnit eftersom jag varit i Chicago i veckan, men jag lovar att lägga in några bilder från förra helgen, då jag hade en underbar helg i London med min mamma, moster Malin och syster! Så det kommer....
Ha en bra helg så länge!