Jag vill nu att hela världen ska veta att jag, Anna-Cecilia Olsson, ska gifta mig!!!! Mark friade till mig alldeles efter midnatt på Måndag morgon, framför det upplysta, blinkande Eiffel tornet i Paris. Jag visste ingenting, jag var bara så lycklig att vi hade haft en sån underbar dag i Paris tillsammans. Den magiska stunden var det underbaraste ögonblick i mitt liv och här är hur det gick till;

Vi satt där och beundrade Eiffel tornet i parken nedanför och drack vin.

Jag sa till Mark; Oh Mark, isn't this so romantic, it's perfect!

Mark sa; It is one thing that would make it more perfect.... that's if you would be my wife!

Jag sa; Yes, yes, yes!!!!!

Sedan såg jag att han höll den mest underbara, vackra diamantring jag någonsin sett i sina händer!!!!

Mina tårar strömmade ner för kinderna, lyckliga varma tårar. Jag ska bli Fru Onken. Jag har aldrig någonsin varit så lycklig i hela mitt liv! Jag älskar Mark med hela mitt hjärta, det finns ingen jag hellre delar mitt liv med. Han är min bästa vän, min trygghet och mitt livs kärlek.

Här är den första bilden på oss som nyförlovade!

Jag har nu gått igenom en av de mest smärtfyllda helgerna i mitt liv. Mitt öra svällde upp så att huvet såg förvdridet ut, örondropparna inte gick in i det svällda örat, jag kunde knappt äta eftersom käken var som ur led, jag låg och grät i sängen, hade ingen ork och for till sjukhuset tre gånger! Det gjorde så ont att jag knappt kunde gå!

Det har helt enkelt varit vidrigt. När jag väl blir frisk (och jag tror att jag kanske, kanske är på bättringsvägen....) ska jag uppskatta varje dag, hur underbart det är att kunna känna sig pigg, frisk och göra vad man vill. Och att kunna höra! Nu förstår jag hur hemskt det är för de äldre som blir halvt döva!

Doktorn sa att jag kunde nog flyga utan att det var allt för farligt, så efter många timmars funderande bestämde jag mig för att åka på jobbet så att jag inte förlorar alla pengar som jag skulle ha tjänat och jag var sååååå nervös i morse när vi for från Heathrow. Hur skulle det gå? Skulle jag skrika av smärta? Skulle min trumhinna brista? Skulle jag inte höra vad passagerarna sa? Skulle jag göra allting värre?

Men.....jag tog mig hit! Nu ligger jag i sängen i mitt hotellrum och jag överlevde! Jag hörde ingenting under flygningen eftersom jag har konstant lock i örat men jag klarade mig! Nu ska jag bara ta det lugnt och äta min medicin, kanske ligga vid poolen och i sängen i två dagar innan jag ska flyga hem igen.

På Söndagen och Måndagen var Anna och Neal och hälsade på hos oss. Jag var med dem så mycket jag klarade av och vi hade faktiskt jättemysigt. Men när vi var på grillfest hos Luke och Ness i Söndags trodde jag att jag skulle avlida av smärta, jag var tvungen att gå hem tillslut. Jag mådde så dåligt och kunde knappt prata, och hos doktorn dagen efter fick jag reda på att jag hade överdoserat med all medicin, inte undra på att jag knappt visste vart jag var!

Så nu har jag ett tips; ta vara på varje dag som ni är friska och har hälsan!

Ligger där i min bunker, dvs säng uppe i taket ovanför passagerarnas väskor, och sover hårt, hårt och drömmer om att vi plötsligt störtar ner mot en sjö innan piloten snabbt gör en manöver och får oss att flyga rakt upp i luften och sedan göra en volt så att vi alla skriker och snurrar runt, upp och ner i luften. Det känns som om jag är i en enorm berg och dalbana och jag försöker hitta mitt säkerhetsbälte innan jag slungas ner i vattnet. I nästa ögonblick har vi stabiliserat oss och jag torkar spya från passagerarna på golvet.

Vaknar med ett ryck av att en av mina kollegor spolar i toaletten bredvid mig. Blir plötsligt påmind om smärtan och om vart jag är, någonstans där ovanför molnen mellan Bangalore och London.... ahhhh vad det gör ont, mitt öra värker, pulserar och är svullet, jag hör ingenting. Det rinner någon äcklig vattenliknande vätska ur det. Jag hasar mig ner för trapporna för att ta mer värktabletter och för påbörja barrundan innan vi landar. Jag får skrika till de stackars indierna eftersom jag inte ens kan höra min egen röst.

Ett par timmar senare sitter jag på tunnelbanan och i min trötta dimma, då hjärnan är både jetlaged och supertrött lyckas jag ta mig till doktorn. Jag släpar på resväska, handväska och kassar med whisky som jag köpt till Mark och böcker till mig. Min handled som jag opererade förra året värker och känns helt utsliten. Väl hos doktorn fnyser den sura receptionisten till och säger att eftersom jag minsann inte bokat tid kanske jag måste sitta och vänta tills de stänger, vilket är om..... fåsenu.... 3 1/2 timmar!!!! Ahhhh. Men jag måste få penicilin fast att jag helst bara vill sova.

Sitter där och läser en bok, försöker att inte somna, försöker äta en choklad men det gör för ont i käken av öroninfektionen. Efter ett par timmar är det någon som äntligen förbarmar sig över mig och jag får komma in och få medicin. Den unga, fräscha blondinen till doktor vet inte vad hon ska bota mig med och får läsa sin uppslagsbok innan hon ger mig något men hon intygar att jag har en ganska ordentlig infektion.

Jag tar mig halvsovandes till bussen i Hammersmith station, trängs med hundratals människor från alla jordens hörn, blandat med barnvagnar, kliver av mitt på min busshållsplats och önskar jag kunde ha råd att ta taxi ända från Heathrow i fortsättningen. Efter några långa, onda minuter får jag äntligen komma in i mitt rum och bara slänga mig på sängen! Hem, ljuva hem! Jag känner mig helt slut och söndersliten, det värker överallt.

Jag drömmer om ikväll när jag äntligen får stänga ögonen och sova.......då har jag varit uppe i 24 timmar....igen. Det är verkligen glamouröst att vara flygvärdinna ibland!

Zzzzzzzzzzzzzzzzz.....................

Nu har jag tagit mig till Bangalore som ligger i Indien. Det e inte lika fattigt och elandigt som i resten av Indien. Det kanns alltid orattvist att vi har det sa bra medan det sover fullt med hemlosa stackare efter gatorna eftersom vi alltid bor i de mest lyxiga hotellen!

Inget undantag idag, detta hotell ar otroligt lyxigt! Efter vi landat i morse sov jag flera timmar, sedan har jag legat vid poolen och last min underbart bra bok (Lisa Jewels nya bok, alltid min favorit tillsammans med Jane Green) och nyss var jag och fick en indisk huvud-massage!! De smetade in huvudet i kokosolja och masserade hela huvet och nacken, och ahhhhhhhhh vad det var underbart!!!! Det ska jag gora varje gang jag far till Indien fran och med nu!

Nu blir det till att simma lite i poolen (om inte vattnet kanns kallt) och sedan roomservice med indisk curry och ris. Mums!!

...........du är för rolig!! Du får mig att gapskratta med dina kommentarer. Du...skicka ett mail till Mark du ;) he he.

Du måste komma hit och hälsa på i höst ok! Men jag måste ha lite förvarning så jag kan försöka få ledigt! Och du....Mark tycker att du borde flytta hit till London, vad är det som stoppar dig?!!!!!!!!!!!!!

Först och främst; GRATTIS PAPPA PÅ FÖDELSEDAGEN!! Jag ringde honom idag och grattade, synd bara att jag inte kunde vara där och fira, men vi fick ju fira lite förra veckan när vi sågs i alla fall!

Jag ligger nu i sängen i mitt hotellrum i Newark och åhhh, jag är så trött och så jetlaged! Jag hade jätteroligt i Manchester igår, en bra dag på jobbet idag och när vi kom hit till Newark gick jag till frissan och klippte mig (blev jättenöjd-håret ser så fräscht och mycket tjockare ut) och sedan gick vi och åt middag ute på en terass i kvällssolen. Så varmt här!

Nu ligger jag här och mina ögon håller på att stängas av sig själva, jag är så slut. Jag ska upp jättetidigt imorgon och flyga hem till London, äntligen ska jag få vara hemma och träffa Mark i en hel dag (söndag)! Ibland känns det som om jag har en kille men bara på avstånd, vi hinner knappt ses alls. Jag har haft en underbar resa med jättetrevliga jobbarkompisar som jag absolut kommer att hålla kontakten med, men nu längtar jag hem till 'min säng' och till Mark! Bring it on London! :)

Ha en bra helg allihopa!

Efter alla dessa 20 år på Gatufesten har jag bestämt mig för att ALDRIG äta en langos igen!!!!!! Usch, jag vill bara spy när jag tänker på det och det där kilot av råa löken och dessutom E-type!! Jag tror de som fixar Gatufesten ringer honom i brist på annat och jag tycker han borde ha pensionerats för länge sedan och jag tycker att langos-tältet borde stängas! Så det så!

Godnatt!

En till härlig dag i Sverige;

Jag hade en mysig pratstund hemma hos mormor innan det var dags att fara in till stan och Birsta med mamma och Matilda! (Hann få en snabb puss av Sebbe först.) Vi hade en härlig tjej-kväll. Sprang runt i affärerna och vilade emellan med en mjukglass och sedan åt vi middag i stekhuset.....såååååå gott! Om någon vet receptet på dom där flarnen de har till efterrätt så emaila mig det, snälla! Tack mamma för middagen och tack båda för den mysiga kvällen. Precis som Matilda sa så är det nog första gången bara vi tre har varit ute på middag så där, det måste göras om!

Den kända, gamla Gatufesten har dragit igång lite smått idag också och tälten var redan fyllda med folk. Tyvärr blir det inte lika mycket drag som det brukar eftersom nästan ingen ska gå!!! Och Jenny ska inte ha någon av sina roliga förfester i år, och dessutom sa Olle att han börjar bli för gammal för gatufesten?!!!!!!!!!!! VA?????? Han är 20 år - jag är 34!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag och Malin ska i alla fall gå imorgon och göra stan. Se upp allihopa!

Här kommer lite bilder;













Lägger in ett par bilder från när jag och Nina var i Tokyo också;







Och till sist en bild från häromdagen när jag och Mark var i på båten till Greenwich i Themsen. Jag önskar att Mark också var här, han tycker så mycket om Sundsvall och min familj. Mark är verkligen mannen i mitt liv!!! Varje gång jag tänker på honom blir jag alldeles varm i kroppen, vi har så roligt tillsammans och han är helt enkelt allt jag velat ha i en man. Jag vet att jag varit kräsen och inte vad som helst har dugit, men den som söker han finner. :)

Yey, äntligen har jag träffat den jag vill dela livet med, det tog 33 år men det var värt det!!



Och här är han när han var lite 'gay' och använde mitt löshår, ha ha ha!



Godnatt allihopa. Nu ska jag sova i mitt rosa rum i min rosa pyjamas med Mulen som sällskap! ;)

Så höll jag nästan på att missa flyget hem till Sverige igen..... går inte en enda gång utan dramatik. Tuben var försenad men jag hann precis checka in med fem minuter till godo!!

På Midlanda flygplats stod min underbara pappa och väntade på mig, sedan for vi till Matilda och Tobbe och jag fick äntligen hålla mitt älskade gudbarn, min gosboll Sebbe i mina armar igen!!!!!!!!!!! Om han nu blir less av alla mina pussar och kramar så är han duktig på att inte visa det, han låter mig krama honom så mycket jag vill och han satt och myste i min famn, mitt hjärta värker av kärlek när jag ser honom. Otroligt duktig på att prata har han blivit också!

Sedan bar det av hem till Hemmanet, där jag hade en mysig avslutning på dagen med te och surr med mamma och Lars-Evert i köket. Det är sååååå skönt att ligga här, i min rosa pyjamas som alltid ligger nytvättad i garderoben och väntar, i mitt rosa gamla flickrum. Här är det alltid rent, fräscht och den plats på jorden som alltid, alltid kommer att vara hemma.