Så var vi hemma igen då, i regnet och rusket i London. När vi gick från tunnelbanan tidigt imorse tänkte jag (trots ångesten över att semestern var slut) att London är ganska charmigt ändå med sina gamla hus och röriga gator, med sina röda bussar och taxibilar som stod utanför stationen och väntade. Och med den tjocka dimman hängande över hustaken.

Hur som helst... Vi hade en helt fantastisk semester! En av de bästa semestrarna i mitt liv....tror jag? Eller, jag har har haft så många härliga semestrar i mitt liv att det är svårt att säga att en är bättre än en annan.

Bangkok var lika varmt, smutsigt, rörigt och underbart som alltid och vi tog en två dagars tur upp till River Kwai och bodde mitt i floden i bambu-hus, badade med Elefanter i floden i soluppgången (helt klart en av de bästa upplevelserna i mitt liv!!), träffade nya vänner och såg tigrarna i buddisternas tempel. Vi såg historian om hur krigsfångarna dog medan de byggde bron över River Kwai och slavade med att bygga järnvägen genom bergen. Helt fantastiskt faktiskt, man blev väldigt berörd.

Väl i Australien, efter ett flyg i business class, spenderade vi en helg med Marks familj nere i Jarvis Bay och gick såklart på hans brors bröllop. Det var det vackraste bröllop jag någonsin sett! De gifte sig på stranden, där sanden var kritvit, vattnet kristallklart och vinden vajade i håret medan solen sken från en klarblå himmel. Det var magiskt. Att vara bridesmade var jätteroligt, vi fick hår och makeup fixat på morgonen, sedan var det bröllop, fototagning och fest. Vi firade hela helgen med Marks släkt och vi bodde på en kamping som låg precis vid havet och stranden. Jag är verkligen lyckligt lottad som gift in mig i en sån härlig släkt som Marks, det känns redan som vi kännt varandra hela livet. De är precis som min släkt därhemma, alla mostrar och morbröder samlas och har kul, i alla åldrar! När vi skjutsat Marks mormor till flygplatsen sista dagen grät vi alla tre (jag, Mark och mormor Mable). Hon är en underbar liten dam på 84 år som är så söt och snäll och jag hoppas verkligen vi får se henne igen. Där satt hon på stranden i sin finklänning, med sin käpp, medan vi andra badade i havet i Måndags.

Vi fick oss två dagar på Guldkusten också innan vi for hem. Vi bodde hos Lauren och Matt och vi hade som vanligt lika kul med dem. Badade i de underbara vågorna, åkte på utflykter, gick på kasinot och satt ute på deras veranda i solnedgången med utsikt över floden bakom deras hus.

Jag känner mig så lyckligt lottad. Och vi fick oss en riktig solbränna på köpet! :) Foton kommer en annan dag.

Nu ska jag packa till min resa till Vancouver imorgon.....som om man inte hade nog med jetlag...puh!!

Sitter och kollar igenom bilder av mig i min Facebook-profil och allt jag varit med om sedan 2006/2007. Alla minnen rusar runt, runt i mitt huvud. Otroligt vad mycket man e med om genom livet, som man glommer bort tills man ser bilderna igen. Blir alldeles varm och glad innuti!

Denna bild gjorde mig extra glad! Gatufesten 2007 nar jag och Mark precis blivit tillsammans! Vi hade en underbar helg hemma i Sundsvall med alla!

När jag var yngre, ända sedan jag mer eller mindre lärde mig att skriva och stava har jag skrivit dagbok. Det har alltid hjälpt mig att handskas med känslor och minnas det jag går igenom i livet. De senaste åren har jag istället skrivit på datorn eller bloggen. Förra veckan när vi gick igenom några väskor i förrådet såg jag en påse full av gamla dagböcker och tänkte att jag ska börja läsa igenom dem. Jag gjorde det för några år sedan också och det var som att läsa en bok. Så spännanade och så häpnande att läsa om mitt liv, om mina minnen som sakta men säkert blir vagare genom åren, om alla känslor, allt jag gick igenom och jag insåg hur jag stegvis förändrats genom åren, fast att man alltid inte tror att man gör det. Sakta men säkert mognar man faktiskt fast man inte tror det och ibland när man läser igenom de gamla böckerna tänker man 'åh himmel, var jag verkligen sådär?'

Så nu har jag bestämt mig för att börja skriva dagbok igen! Jag köpte en rosa skrivbok igår och jag ska även ta med mig den på mina resor. Jag som skrev så mycket brev och dagböcker förr får ont i handen om jag bara skriver ett vykort nu för tiden, så nu ska det bli ändring på det! Jag minns att jag ibland även skrev brev till folk jag var extra frustrerad på, och fast man inte skickar det så hjälpte det alltid. Jag blev alldeles lugn efterråt och kunde liksom pusta ut och sedan gå vidare.

Kanske jag kan utmana er att göra samma sak? Börja med att skriva ner små tankar och vad ni har gjort under dagen, vad som helst som ni har i tankarna! Man behöver ju inte skriva varje dag eller skriva mycket. Bara det man har lust till! Att skaffa en fin bok gör det hela ännu roligare! :)