Lägger upp lite nya bilder. De flesta från vår sjuk-vecka här hemma. Är lite på bättringsvägen men inte friska, har hemsk hosta - både jag och Harry - och ont i kroppen. Suck. Var riktigt kämpigt där ett tag, att ta hand om båda barnen med influensa OCH migrän samtidigt. Trots allt har det varit mysigt att vara hemma tillsammans, vi var inte utanför dörren från Måndag eftermiddag till Fredag! Måste vara rekord.

 

Så här älskar Harry att leka - liggandes på golvet med sina bilar.

 

Att vara mamma betyder visst att man glömmer helt att ta hand om sig själv!

 

Bl.a får man inte känna efter att man är sjuk själv när ens barn är hemma eller sjuka. Man har ont i kroppen, hosta, feber och vill helst gå och lägga sig i soffan med en kopp te....men det kan glömmas! Man ska laga mat, diska, dra två barn ner och upp till tvättstugan, plocka snorpapper och torka snor från möbler hela dagen.

 

 

Sen sitter man och matar ena barnet med ena handen medan man ammar med andra armen och egentligen håller på att svimma av hunger själv... men det får vänta. Och ryggen håller på att gå av, typ!

 

Man håller sig när man ska på toa för man har inte tid, och sedan går det över och på kvällen minns man att man nog inte varit på flera dar.... typ.

 

Och så kommer mannen hem från en hel dag på jobbet och man har varit hemma med båda barnen och så säger han; 'åh värst vad du var sexig idag då!', så kommer man på att man har på sig inget mer än ett par smutsiga gravid-leggings (som går upp under brösten) och en genomskinlig strech-BH med matfläckar på! Under den sitter två amnings-kupor som ser ut som UFO'n under BHn. Sexigt? Tur man redan är gift säger jag!!

 

Puh.... är helt slut. Men min stackars son har nästan 40 grader feber så tycker så synd om honom. :(

Hur kan man älska någon så mycket? Så mycket så att det gör ont i en varje gång de gråter (även om gråten är av ilska och tjurighet). Så mycket att man glömmer sig själv och knappt hinner se sig i spegeln eller äta på en hel dag. Så mycket att hjärtat nästan smälter när man tittar på dem och när de har lärt sig något nytt. Ibland blir de nog less på mig som bara pussar dem precis hela tiden....

 

Min mamma har alltid sagt att när man får barn så finns det inget bättre i livet, och nu vet jag att hon hade rätt. Att en mammas kärlek är gränslös stämmer helt klart.

 

Jag är så lycklig att jag fick bli mamma till slut, och att jag hann, jag är ju ändå snart 40! Jag är så glad att jag får älska mina barn så gränslöst och få ge dem all den närhet och kärlek de behöver. 

 

Eddy och Harry, mammas gosproppar! Jag är så glad att det var just ni som låg i min mage. ♥

 

 

 

 

Så gick tiden och Janice och Gary fick tyvärr åka tillbaka till Australien. Vi hade några riktigt bra veckor med dem, de hjälpte till så mycket och det var skönt att ha två personer till som kunde se efter antingen Harry eller Eddy när det behövdes. Vi hade jättemysigt i Sundsvall och förutom det så var vi ute på picnic i snön, lunch och middag på IKEA (ett måste) och bara var tillsammans.

 

Min kära mamma har också varit här och myst med pojkarna. Harry gillar verkligen sin mormor, han var bekymrad dagen efter när hon åkt hem med 'tok tok train' (tåget).

 

Tyvärr kan jag inte hitta bilderna från när vi var uppe i Sundsvall..... ahhhhh! Panik! Måste leta.

 

Här badar Harry o Eddy tillsammans för första gången. Liiite svårt när Harry ville simma samtidigt bara!

 

Tar en liten 'paus' från att uppdatera tiden som varit och istället skriver om idag. :) 

 

Var på ultraljud idag. Jag är INTE gravid, nej. Jag har ju fått gallstens-anfall och mått rätt dåligt på sistone och nu blev det bekräftat. Jag har ett helt grustag inne i gallan. En stor sten och massa små, som gör att de kan fastna i gallgångarna därav attacker. Usch, vem visste att det skulle vara så hemskt? Helt plötsligt är det en vanlig folksjukdom som massor av människor måste igenomlida och jag hade typ ingen aning om hur hemskt det var. Nu vill jag bara operera bort den där himla gallblåsan, så fort som möjligt. Men jag tror väntetiden kan vara väldigt lång.... suck. 

 

Hur som helst, för övrigt har vi det bra. Min lilla nyfödde son växer och äter, sover och bajsar hela dagarna. Tyvärr har han också varit förkyld i en vecka och har svårt att andas på nätterna när han ligger ner, min lilla stackare. Hans hosta låter ju så sött men jag tycker så synd om honom. Harry är världens snällaste storebror och vill 'bäja' (bära- hålla i Eddy) hela tiden. ♥

 

Nu är det helg och vi ska ta det lugnt, imorgon ska jag vara ensam med pojkarna igen eftersom Mark ska ut med papporna i föräldragruppen. På Söndag blir det barnkalas. Solen skiner varje dag men jag är så fruktansvärt trött på kylan. När ska det bli vår? Och de fula döda träden och gräsmattorna gör så att det ser ut som hela Sverige har brunnit ner i nån storbrand. Usch, detta är helt klart den värsta tiden på året.

 

Ha en bra helg!

Så åkte vi upp till Sundsvall. Eddy var bara 1 1/2 vecka när han och jag satte oss på tåget. De andra åkte bil. Vi hade några härliga dagar med familjen och alla fick träffa Eddy. Jag gick fortfarande på små rosa moln. Typ ingen sömn men jag var nästan 'speedad'. Jag kände mig så lycklig. :)

 

Så hade min mamma ordnat ett dop för Eddy. Snacka om att min mamma är otrolig och fantastisk. På fem dagar hade hon ordnat allt och bjudit in hela släkten via sms. Kyrkan bokad, fikat fixat så vi döpte Eddy i Svartviks kyrka den 3/3 2013. Rätt så bra datum att döpas tycker jag. 

 

Här är morgontrötta familjen Onken.

 

Så var vi tvåbarnsföräldrar! Jag gick på små rosa moln den första tiden. Helt slut, ja visst men så himla lycklig! Hade ganska hektiska första veckor med svärföräldrarna på besök, men det var så roligt och de var så hjälpsamma.

 

Här är lite bilder från Eddys första vecka;