Min älskling och jag är hemma idag. Dagis är stängt för 'planering' (som det är ganska ofta....?) men Harry är ändå sjuk. 39 grader feber som inte går bort med alvedon och han snorar och hostar lite. Vi sitter instängda känns det som, men lika bra att stanna inne. Vi har lekt, läst böcker och Harrys absoluta favoritlek verkar vara att ta på sig skor, sedan ta av dem, sedan på igen men ofta på fel fot. Vi har ritat, lekt med playdough (ingen hit), lekt med lego och bussar. Lite trist att han inte vill ligga och gosa på soffan bara, för det hade jag gärna gjort. ;)

 

Här är en annan favvo-lek. Gå runt i circlar i lägenheten med en stor Coop-kasse på armen! 

 

Vilken vecka det blev!! Först fick jag migrän i Onsdags. Sedan natten mot Torsdagen tog jag en migrän-tablett och somnade om. Vaknade vid 2.15 och gick på toaletten. Sedan kom det en obehaglig känsla som snabbt spred sig i magen (som just nu sitter i bröstkorgen ovanför bebisen) och runt till ryggen. Det blev bara värre och värre och till slut hade jag så himla ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen! Jag kunde knappt andas, bara ligga på höger sida och Mark fick öppna fönstret för jag höll på att tuppa av. Efter ca 40 minuter var han för orolig (jag kunde knappt prata) och ringde sjukvårdsupplysningen. Efter att de pratat med mig (knappt kontaktbar) skickade de ut två killar i en ambulans!!!! Hjälp! 

 

Plötsligt stegar det in två män i de där grön-gula SOS-alarm kläderna i vårt sovrum och tände alla lampor. Där låg jag och flämtade och hade dock äntligen börjat andas ganska normalt igen. De tog en massa prover, EKG, syretest, feber osv, osv, jag minns faktiskt bara hälften. De undrade om jag ville åka med till sjukhuset men blotta tanken på att åka med i en ambulans utan Mark och Harry var skrämmande så jag fick istället en tid på morgonen på specialistmödravården. Till slut hade männen gjort sitt jobb, tyckte att jag slutat hyperventilera och åkte iväg i sin ambulans vid 4.30 på morgonen. Och Harry, min lilla ängel, han sov under precis hela händelsen, han som sover så dåligt annars!!

 

Hann somna om en liten stund innan Harry vaknade och fick gå på dagis tidigt, Mark tog ledigt och följde med mig på sjukhuset. Så startade vår bil såklart inte i den -14 gradiga kylan!!!! Ahhhhh. Fick låna Åsas bil, tack och lov att min kära vän Åsa bor här i samma trappuppgång. Hon är min räddande ängel.

 

På sjukhuset konstaterades mer eller mindre att det var magkattar-anfall. Tydligen vanligt under graviditet och eftersom bebisen trycker uppåt och man försöker andas och magen är alldeles ihopklämd under bröstkorgen så kan det göra så där fruktansvärt ont. De kollade bebisens hjärtljud och allt verkade bra.

 

Så vi for och köpte nytt bilbatteri, hem och sov och fikade och hämtade Harry på dagis. Och så önskar man ju att det ska räcka med en magkatarr men inte då. Hela Torsdagen blev migränen bara värre och värre och nu inatt har jag haft så fruktansvärt ont. Kan knappt sova, mår så dåligt att våra vänner Karro och Daniel fick ta Harry till dagis idag, jag klarade inte av det själv. Vilken mamma man är, jag får så dåligt samvete mot Harry när jag är så där sjuk. Jag har sovit halva dagen och tagit mer migränmedicin och äntligen, äntligen har jag tagit mig ur mitt koma och duschat och plockat upp disken. 

 

Men jag får aldrig något gjort. Så mycket jag vill göra, en lång lista på saker, men ska bara må dåligt hela tiden. :( Nu hoppas jag på att migränen är på väg bort, tre dygn får räcka.....

 

Trevlig helg allihopa från 'The drama queen'!

 

 

Har varit hos barnmorskan och är nu i vecka 35. (Hjälp, var har tiden tagit vägen?!!) Jag har gått upp 9 kilo, bebisens hjärtljud låg på 138 slag i minuten och allt annat verkade bra. Bebisens huvud är helt fixerat långt nere i bäckenet så det gör ofta OOOONT när den lilla rör på sig. Igår bestämde jag mig för att nu måste vi börja förbereda lite innan han eller hon kommer, vi har inte gjort något!! Borde köpa ny syskonvagn, göra plats för lite bebiskläder och hämta de som finns nere i källaren. Packa BB-väska osv. Men alltid en massa annat som ska göras eller så är jag bara för trött helt enkelt. Så annorlunda att vara gravid denna gång, eftersom det tar så mycket energi att se efter Harry så orkar jag inte så mycket mer.

 

Idag måste dock städas och laga mat eftersom våra kompisar Karro, Daniel och Neo kommer på middag.... kommer vara helt slut när allt är klart. Det räcker med att damsuga så är jag helt slut i ryggen och får sammandragningar eller nåt.

 

Här är en lite fånig bild på mig, tagen igår på min mage. Kanske syns att jag är allmänt uppsvälld....

 

Vilken vecka säger jag bara. Det har hänt mycket och varit väldigt jobbigt, inte bara med all dena ångest jag fått över förlossningen. Tänker inte skriva mer än så, men är nog glad när den är över.....

 

Har i alla fall haft lite trevligt med vänner, Kicki och Maria var här på middag och ikväll ska jag ut och äta och sedan på bio med Åsa N och Åsa S. :) Två riktigt bra British Airways-vänner som jag verkligen tycker om att vara tillsammans med. Dessutom ska ju jag och Åsa S få barn typ inom samma vecka om allt går som det ska! 

 

Jag var till barnmorskan igår och hon lyssnade på mig medan jag mer eller mindre hade ett sammanbrott där men jag är bestämd att jag ska motarbeta detta nu och ta tag i min rädsla. Jag har förstått att det är ganska vanligt dessutom så det känns inte som det är något man måste dölja. Jag ska prata, tänka och läsa min nya bok som ligger på posten och väntar.

 

Tyvärr orkar jag inte stå så mycket. Bakade nyss kakor och var nere i tvättstugan, och bara därför har jag blivit trött och öm i ryggen. Suck!!

 

Här är lite bilder, från Harrys kalas i Lördags (imorgon ska vi ha ett till kalas) och av min mage igår....

 

Här är min älskling som försöker blåsa ut ljusen! 'Harry böötday' säger han (menas såklart birthday). ♥

 

Okej, så jag har beställt boken 'Föda utan rädsla' som ska vara bra och se om jag får bort denna skräck.... tack också för lugnande kommentarer Mattis och Elisabeth! Detta tar dock över min vardag just nu, denna skräck som bara inte försvinner. Usch.... kan inte tänka på så mycket annat.

 

Helgen som var, var dock rätt bra. Lördagen firades med kalas för Harry, fick också träffa Åsas nya kille Martin :) och sedan var jag på en underbar tjej-middag hos Hanna med mamma-gruppen. Dessa tjejer jag fått turen att träffa är underbara. Vi satt och pratade till efter midnatt och egentligen ville vi inte ens åka hem då men var tvugna. 

 

I Söndags höll vi på att förbereda ännu ett kalas för Harry när jag började må riktigt dåligt! Såklart hade jag blivit smittad av stackars Mattis som var här och hade magsjuka Torsdags.... Jag fick magkramer, spykänslor och kände mig så dålig att vi fick ställa in kalaset och frysa in tårtor och cupcakes. Snyft. Ska försöka göra om det på Lördag och se hur det går då.

 

Nu är jag dock piggare och orkade t.o.m åka på babysång med Harry på kyrkan igår, oj vad kul vi hade det!

 

Hoppas bara jag får denna bok snaaaaaaaart!!

 

Tack till er som gett mig råd och som försökt lugnat mig lite angående min förlossningsskräck. Och Maria, jag har ringt MVC nu och ska försöka boka in en tid med en sån där barnmorska som man kan få prata med angående sin rädsla...

 

Tyvärr blir rädslan bara värre med varje dag som går. Speciellt de stunder då jag mår dåligt och mår illa, som idag (magsjuka....igen). Jag är rädd för allt, för smärtan mest av allt, men också för att jag inte ska hinna in i tid. Fy sjutton, vad man ger sig in på som människa. Jag önskar jag kunde få göra kejsarsnitt. Men å andra sidan känns ju det som ett misslyckande också, alla andra klarar ju av det. 

 

Nej nu ska jag lägga mig och sova och försöka lugna ner mig lite.

 

 

Jag är i vecka 33 och börjar bli riktigt 'ofärdig'. Trött, tung, svårt att andas, svälld och värk lite överallt. Dessutom har jag det där 'RLS' = restless leg syndrome, då man blir alldeles rastlös i benen på kvällar och nätter och kan inte sitta still, sväller upp och får värk i ben och vader. Spelar ingen roll hur jag sitter, ligger eller sover. Usch. Var det så här jobbigt att vara gravid sist? Visst, jag försöker njuta också men jag är så trött och kan knappt ta mig till och från dagis och upp för trappor pga foglossning och sammandragningar.

 

Jag har utvecklat en skräck inför förlossningen också. Denna gång vet jag hur skrämmande ont det gör och jag är jätterädd varje gång jag har ont eller mår illa - då tror jag att det är på gång och blir livrädd!! Varför? Alla andra klarar ju av det, jag vill inte känna så här. Men sist visste jag inte vilken panik som väntade, mina värkar kom så snabbt och så hårt att jag inte visste var jag skulle ta vägen och nu är jag rädd att bebisen kanske ska komma för snabbt och att Mark t.e.x inte hinner hem från jobbet? Jag minns bara paniken jag hade innan jag fick min epidural och nu är jag rädd att jag inte ens ska hinna få det och att det ska gå för fort. Men jag vet att man inte ska oroa sig i förväg, man har ingen aning om vad som väntas.... på gott och ont.

 

Men så pratade jag med min älskade mormor på telefonen alldeles nyss. Hon fyllde 85 år igår och jag ringde för att gratulera henne. Men hon kunde knappt höra mig, hon hör så dåligt nu. Men klar i huvet det är hon, hon sa att hon skämdes att hon inte kan höra mig (vilket hon inte borde göra!!) och när jag berättade om min skräck inför förlossningen sa hon lugnt att jag skulle be till Gud och lita på att han ska hjälpa mig. Hon sa också med sin mjuka röst att 'jag ska be för dig Anna-Cecilia, att Gud tar hand om dig'. Plötsligt fick hennes ord och hennes röst mig att le och känna mig så lugn. Hon har rätt, jag ska lita på hennes böner. Vi la på och mina tårar kom. Min älskade mormor. Hon har själv gått igenom 11 förlossningar och klarat varenda en. Hon har fött hemma, på sjukhus och nästan i en taxi! 

 

Här är min mage, vecka 33;

Harrys födelsedag var lyckad. Han hade roligt på dagis och sedan fick han presenter, leka med sitt nya ihopfällbara tåg (taiiiin som han säger) OCH äta pommes frites och dricka milkshake så mycket han bara ville på Mc Dondalds, så han åt TVÅ porttioner 'tips' som han kallar stripsen. Som avslutning fick han glasstårta här hemma. ♥

 

Dagen efter kom inga mindre än moster Mattis och 'unkie' Tobbe på besök. Harry fick en jättefin snickarbänk av dem och en radiostyrd supercool bil av morfar! :) 

 

För två år sedan låg jag i förlossningsrum 3 på Huddinge sjukhus med en epidural i ryggen. Vid det här laget var jag nog ganska glad och bedövningen hade tagit fart så jag slapp de där allra värsta värkarna. Jag visste dock inte vad som låg framför mig, en timmes krystandes och kämpande, men det var värt varendag minut. Klockan 16.11 föddes han.

 

Idag har vi världens finaste lilla kille i våra liv. Han är så rolig, pratar heeeeeeeela tiden och vill alltid få sin vilja fram. Han charmar oss med sin otroliga personlighet och lär sig nya saker varje dag. Han är gosig, glad, busig och ibland väldigt mammig och pappig. 

 

Och snart ska han bli storebror. Vår lilla kille som alldeles nyss låg helt nyfödd på mitt bröst. 

 

GRATTIS HARRY!! Vi älskar dig mer än allt på hela jorden! ♥

 

..........talat. Vad är det här? Klockan är 14.21 och jag har precis orkar kravla in mig själv in och ur duschen och nu sitter jag här i soffan och vill bara somna om. Efter jag lämnat Harry på dagis gick jag och la mig och SOV!! Zzzzzz. Fick ställa klockan för att ens vakna någon gång idag. Nästan all snö är borta, det är så mörkt. Det är vidrigt och halt. Jag kan knappt gå på isen utanför med mina gravidkrämpor. Jag vill bara läsa en bok och inte göra någonting alls. Så.... jag läste en par sidor i 'Femtio nyanser av honom' som jag fick av Malin och nu vill jag inte sluta.... 

 

Är man en dålig människa om disken får stå kvar, mannen sliter på jobbet, sonen går på dagis och själv ligger man i sängen och läser en sliskig bok och äter dajm?

 

Har stulit en bild av www.moalins.blogg.se från nyår. Tyckte den var så rolig! 

 

 

 

Harrys andra natt i sitt 'nya' rum och sin stoooora säng hägrar. Spjälsängen är isärplockad och står i förrådet. Första natten gick bra, han somnade glatt (fast jag låg bredvid såklart) sedan sov han ensam till klockan 3 då jag hörde lite gnäll och gick och hämtade in honom till oss. Kan ju erkänna att jag inte riktigt kunde sova förrän han låg i vår säng. Får se hur det går ikväll..... 

 

Har varit och shoppat idag, en sprillans ny kaffe-maskin! Äntligen!! TACK KÄRA PAPPA för julklapps-pengarna!! Nu behöver vi bara trycka på en knapp så får vi gott espresso-kaffe och så köpte jag en massagedyna som man har i soffan, en sån jag önskat mig i tre års tid. Fick pengar av kära mormor och pappa när jag fyllde år så äääääääntligen kunde jag unna mig en. Mark var ledig idag och Harry var på dagis så vi kunde städa och åka ut och shoppa lite alldeles ensamma. En del av mig fick dåligt samvete medan en annan sa till mig själv att det kan vara bra att få några timmar tillsammans, eftersom vi aldrig har barnvakt i närheten. :)

 

Har också varit och ätit pizza med Åsa, vi hade riktigt mycket att surra om efter jul, nyår och hennes nya dejt.... ;) 

 

Tyvärr har Mark lite ont i magen efter allt kaffe han drack idag.... ha ha ha! 

 

Nu är jag ju i vecka 32, och magen är stooooor som en ballong! Den rör sig massor och det sparkas och har sig där inne. Jag var till barnmorskan idag (fast jag har en vidrig migrän) och hon skrattade åt den lilla akrobaten där inne! Hjärtat slog i 185 slag i minuten vilken är superfort så hon fick vänta lite tills de gick ner till 145 igen, eftersom den var så vild. Mina magmått hade jämnat ut sig lite så jag behöver inte ta något diabetes-test som hon kanske trott, och järnvärdet var bra igen. Hade inte heller fått något MRSA från tandläkaren i Bangkok. :)

 

Tyvärr har jag fått en väldig foglossning. Jag misstänkte ju det eftersom jag faktiskt knappt kunde gå till och från dagis igår med Harry och fick ta bilen idag. Hon sa att huvet var väldigt långt ner dessutom och det gjorde så ont när hon tryckte på blygdbenet, så hon sa att det inte var konstigt att jag har ont. Jag ska tydligen undvika att ta stora steg (omöjligt på den här isen!!) och undvika trappor!! Ha! Jag bor tre trappor upp utan hiss!! Och har en son som hatar att gå i trappor för tillfället i overallen! Hm.... ska till en sjukgymnast och se om jag kan få nåt sånt där bälte kanske, om jag orkar....

 

Trots allt är det 'bara' åtta veckor kvar.

 

Här kommer en bild på min mage just nu, en sovande Harry på Y-bussen och en sur, bakfull (antar jag eftersom det var nyårsdagen) man bakanför.

 

Sedan Harry föddes har jag alltid kännt att varför skaffa barn om man inte låter dem vara nära en när de behöver. Varför måste de sova i egen säng och varför ska de sova i eget rum när de egentligen mår bäst av att vara nära mamma och pappa? Det säger ju sig självt, ingen vill vara ensam, speciellt inte en sån liten människa. Jag har haft nästan 40 år på mig att sova ensam, göra det jag vill, vara egoistisk och bara tänka på mig själv så jag har inga som helst problem med att nu ge Harry all närhet och kärlek han behöver.

 

Så kommer dagen närmare och närmare.... dagen då han ska börja sova i eget rum. Inte bara i sin egen säng en halv meter från mig, nej utan på andra sidan lägenheten!! Vi måste börja nu så att han vänjer sig innan den nya bebisen kommer. Men det är nästan som han känner det på sig, för varje natt vill han ligga närmare oss än han någonsin gjort. Inatt kravlade han upp i vår säng och låg så nära, så nära. Och vem är det som får separationsångest? Jo, JAG!! 

 

Jag vill inte att han ska sova i sitt eget rum. Jag vill att han ska vara trygg bredvid oss. Jag vill kunna ha koll på honom. Inga barn gillar att vara ensamma. Men jag måste vara stark. Jag vet att det snart är dags att ta steget och det känns bara värre och värre......

Idag är det den 1 Januari 2013 och början på ett nytt år. Spännande. :) Vi har spenderade dagen på Y-bussen från Sundsvall till Stockholm. Rätt skönt att få slappa och sova lite, vi var så trötta. När vi kom hem myste vi i soffan och åt pizza, eller 'pitta' som Harry kallar det.

 

Vi firade ju julen uppe i Sundsvall och hade riktigt mysigt med familj och vänner. Så härligt att få fira jul tillsammans i mamma och Lars-Everts hus också, en riktig drömjul. Nyårsafton tillbringade vi hos Familjen Ruda där det bjöds på tre-rätters och en massa underhållning. Tyvärr förlorade jag varje tävling...men det måste ju helt enkelt vara gravidhormonerna som spökar! ;) Harry var vaken tills vi åkte hem kl 1 och han blev inte ens rädd för fyrverkerierna! 

 

Nä nu måste jag lägga mig, såååå trött!

 

Gott Nytt År från Familjen Onken! ♥