Tänk hur livet kan vara.... Nu när Marcus vet att jag har en kille och han är svartsjuk har han bedyrat sin dumhet och kärlek till mig! Efter alla mina tårar och all min vånda, så vill han ha mig nu, bara för att han inte kan ha mig! Nu är det för sent och jag är så glad att det hela är över. Visst, vi kan vara vänner, men inget mer. Han hade sin chans. Det kändes lite jobbigt först att han sa allt det där helt plötsligt, men sedan insåg jag att jag inte vill ha någon som haft så länge på sig att bli kär i mig och det tog honom 8 månader att inse! Sådant vet man direkt.

Lite frustrerande att jag inte kan träffa Mark den här veckan, inte så mycket som jag skulle vilja i alla fall. Igår kom jag hem från Seattle och fast jag inte sovit på 30 timmar så gick jag och träffade honom och hans moster! Sedan idag kom han ut en snabbis med mina vänner Jana och Dana. Sedan var han tvungen att gå hem. Imorgon kommer min kompis Amy och sover över så vi kan inte ses då heller. Och Chrissie och jag delar rum så han kan inte sova över här, och Mark delar rum med Chrissies kille Daniel och eftersom Chrissie är less på honom (Daniel) vill hon inte sova med honom! Så det är lite frustrerande!!!! Och komplicerat! Jag saknar honom så mycket. Han var så fin idag. Jag måste vara kär!!

Idag fyller Matilda 23 år. Jag önskar jag hade kunnat vara där och firat, men jag får åtminstone fara hem nästa vecka. Jag längtar så mycket så jag vet inte hur jag ska stå ut! Jag längtar hem till alla och till Gatufesten! Hoppas ni alla har sett att jag är kändis i Gatufestens tidning förresten, hi hi.

Idag innan Mark och Jana och Dana kom till Hammersmith, smet jag in på Primark en snabbis! Tänkte bara köpa ett par strumpor och en plånbok (eftersom min blev stulen!!) men såklart har de alltid nya kollektioner där så det blev två toppar till! Mark kom och hittade mig bland skohyllorna och han fick bära min shopping, ha ha. Så ska en karl minsann vara! Jag fick mig några fynd!

I LOVE PRIMARK!!!!!!!!

Idag hyrde vi en bil här i Seattle downtown och körde till 'The Boeing factory'. Åh vad intressant! Ok, jag är tjej och det är kanske ovanligt att ha ett sån't intresse för flygplan, men det är något med dem som verkligen drar mig till dem. Kanske är det den mäktiga känslan att kunna flyga i ett sånt stort jumbo jet var som helst i hela världen? Kanske är det en symbol för det som fyller mitt liv med så mycket spänning och lycka; att resa.

Jag minns redan innan jag jobbade för ett flygbolag, hur jag älskade känslan av att kliva på ett plan, sätta mig ner och sedan njuta av kraften när man lyfter. Att sedan kunna sitta där i luften, ovanför molnen och bara drömma sig bort, mitt i ingenstans, men alltid på väg någonstans dit man verkligen ville vara. Alltid medförde flygresan spänning och vackra vyer av solen ovanför molnen.

När jag sedan började jobba som servitris i Heathrow så låg min restaurang i ett hörn med stora glasfönster ut mot planen utanför, även det fyllde mig med spänning varje dag.

Sedan började jag jobba i check in för British Midland. Även det fyllde mig med en daglig spänning, att få jobba mitt i smeten, träffa alla resenärer, saker som hände varje dag i flygplatsen (ni har väl alla sett programmet 'airport'?). Ibland brukade jag stå och 'möta' planen när de kom till gaten och jag njöt varje gång av känslan att se det stora planet komma emot mig. När jag boardat alla passagerare fick jag dessutom gå ombord och prata med piloterna och flygvärdinnorna och jag brukade bli 'hög' av att bara få gå ombord! Löjligt? Hm, alla har vi olika intressen....

Och nu, nu jobbar jag för det bästa flygbolaget i världen, British Airways. Det har gett mig ett helt nytt liv, ingen dag är lik den andra. Att flyga runt hela Europa var en bra start, och att nu flyga runt hela jorden fyller mig med den ultimata spänningen som jag behöver i mitt liv. Att kliva ombord en Boeing 747 och sedan få betalt för att jobba för dem och resa och se vad jag alltid drömt om, är en otrolig gåva. Jag måste nästan nypa mig själv för att förstå att det är sant!

Så mäktiga är de, våra stora flygplan. De tar mig på äventyr jag inte trodde jag någonsin skulle få uppleva!

 Det här är fabriken där de tillverkar flygplanen!

Har precis landat i Seattle och har inte ens hunnit ta av mig uniformen! Klockan är 4.30 på morgonen engelsk tid så jag är ganska trött. Men den är bara 18.30 här. Ibland är det lite svårt med tidskillnaden. Ska man sova eller inte??

Jag har varit ledig i tre dagar och vad har jag gjort? Hm.... spenderat varje dag, kväll och natt med Mark!! Jag for hem och duschade igår på dagen så vi var ifrån varandra i ett par timmar och det var nästan så jag var tvungen att pusta ut. Jag är inte van att vara med någon sådär, hela tiden! Men åhhhhh, vad mysigt vi har! Och så roligt!

I onsdags hade vi grillfest hos honom, det var jätteroligt! Fast min plånbok blev stulen IGEN!! I en pub! Två tjejer kom och satte sig bredvid mig och fast jag hade mina ögon på väskan så tro ni inte de hann med att sticka ner handen och ta min plånbok ändå!! Jag blir vansinning på alla hemska människor i London. Jag kan snart hela proceduren ut och in. Gå till banken och spärra kortet. Gå till polisen som ligger runt hörnet. Samma sak varje gång, jag blir inte ens chockad längre. Vad är det för ide att bli ledsen?

Igår var det Mark's födelsedag. Vi slappade på morgonen och jag lagade bacon and eggs till honom, mig, Chrissie och Dano. Sedan var vi inne i stan på kvällen, vi gick till en jätteunderbar mysig pub som ligger i en liten 'hamn' bakanför themsen vid Tower bridge. Så vackert där. Vi satt ute på en veranda och drack vin och åt pizza, sedan gick vi och träffade Ben (en av våra gemensamma kompisar) och festade till jag tror klockan var tre. Medan vi satt på verandan i solen den kvällen sa Mark att han aldrig kännt sig så avslappnad med någon som med mig. Vi pratar och skrattar och har precis samma humor. Jag kan vara precis mig själv och han är den mest omtänksamma kille jag träffat hittills. Han kramar mig, bär väskor, tar hand om mig och bryr sig. Precis som en riktig kille borde göra. Han sa att han tycker att jag är en underbar människa som han beundrar! Vilken känsla det är att bli kär!

Trots allt spökar minnena av Daniel....varför är det alltid så? Hur kan ett ex vara så nära inpå en, fortfarande jaga en i tankar och drömmar? Varför? Vi passade ju ändå inte ihop i slutändan. Jag vill kunna släppa det.

Tänk att jag glömde att det var svensk midsommarafton hemma i fredags, tills Mattis smsade! Galet!

Nu ska jag ta av mig uniformen och se en film. Vila. Sova. Sedan kanske till fabriken där de tillverkar våra Boeing plan imorgon! Har aldrig varit här i Seattle förut.

Här är ett par bilder från grillfesten i onsdags! Jag hade t.o.m bakat en tårta!! (Händer inte varje dag.)

När man bor med australienare då är det 'barbies' som gäller. Vilket menas att man grillar, grillar och grillar. Jag kom hem från Chicago imorse (tre timmar försenade och helt slut) och nu är Chrissie och Dano hemma och vi ska grilla och dricka punch. Imorgon ska jag till Marks 'födelsedags-barbie'! :)

Han kom och träffade mig i Lördags. Jag bodde på hotel på Heathrow mellan mina resor med jobbet och han kom ända dit ut och vi gick på min favoritpub, en riktigt engelsk pub, och hade det så mysigt och roligt. Han sa att han kan vara sig själv med mig! Precis så känner jag med. Tänk alla gånger jag frågade Marcus om han ville komma och bo där med mig på hotellet och han sa alltid nej, nej, nej. Vilken skillnad och vad dum jag var. Aldrig mer. Han emailade mig och vill såklart utnyttja mig igen och undrade var jag bodde, han vill väl ha någonstans att bo nu när han kommer hem i veckan. Men det kan han glömma! Han är en hemsk utnyttjare, en liten pojke som är självisk och hemsk mot andra och bara bryr sig om sig själv. Aldrig mer ska jag utsätta mig för det.

Jag hade någon mardröm och andra konstiga drömmar i Chicago men när jag vaknade upp så tänkte jag på Mark och blev så glad igen! Vilken otrolig skillnad motför hur jag har kännt mig de senaste två åren. Visst har jag haft det bra stundvis men jag vaknar oftast och känner att det är något som saknas, eller att det är något som är fel. Så därför, även om det kanske bara är tillfälligt, ska jag ta vara på känslan av glädje när jag vaknar! Att ha någon att dagdrömma om och tänka på och bli glad över, det är underbart! Jag hoppas att alla lyckliga par därute tar vara på varandra och att ni inte tar varandra för givet!

Nu har jag bantat i tre veckor och bara gått ner tre kilo! Jag är så besviken. Glad såklart att jag gått ner något, men varför funkar inte dieten lika bra på mig som på Matilda?? Hon har gått ner nio kilo! Jag känner mig så less. Jag har inte ätit ens frukt eller choklad på TRE veckor och inte ens druckit öl mer än en dag!! Orättvist. Jag är less på att vara tjock men jag ska inte ge upp.

Alldeles innan vi skulle landa i natt och jag hade varit så upptagen med allt jobb ombord, råkade jag fånga en skymt av fönstret vid dörren på flygplanet. Jag stannade till och tittade ut... där såg jag ett underbart vackert landskap blandat av havet och små, små öar och höga berg i bakrunden. Det var lite disigt, nästan mörkt, och i bakgrunden syndes en sån rosa, vacker solnedgång. Jag var tvungen att stanna där vid fönstret i några minuter och bara beundra det jag såg.

Tänk att man är så stressad att man inte ens hinner tänka på vad som händer runt omkring en. Det händer ganska ofta att jag helt plötsligt, av en slump fångar en skymt av fönstren och varje gång blir jag lika förundrad, av hur vackert det är där ovanför molnen, uppe i skyn.

Jag har sett öknar, berg, hav, moln, storm, solnedgångar och soluppgångar. Och alltid är det lika vackert. Och när jag står där och ser mot solen är det ofta som hela mitt liv får en mening. 

Det som står på tavlan i min mammas kök kommer alltid tillbaka till mig genom livet, speciellt när jag ser de där vackra vyerna av världen. Just de orden reflekterar verkligen livet tycker jag.

Tänk... att jag hade helt glömt bort hur det kändes!

Att vakna med någon som säger 'kom hit och ge mig en kram' och ett stort leende!

Att vilja kliva upp klockan 6.30 för att stryka den personens skjorta! (Vad har hänt? Är jag sjuk?!)

Att ha någon som ringer och säger 'Vill du att jag ska komma hem till dig och laga middag till dig ikväll?' (Ibland tjänar man på att låtsas att man inte kan laga mat! - ett tips!)

Att kunna gå ute bland folk och helt plötsligt få en kram eller känna en arm runt sig!

Att kunna vara sig själv med någon och kunna skratta och ha jättekul fast att man samtidigt känner sig så där härligt pirrig!

Saker som hör till vardagen för många människor, som många och faktiskt jag också tog förgivet för flera år sedan. Men när man inte haft det så på flera år är det verkligen underbart. Så jag ska ta vara på nuet, vem vet hur länge det varar?

Ikväll bär det i väg till Boston. Sedan på Söndag till Chicago. Nästa vecka till Seattle och sedan Kuwait. Bäst jag sover nu innan jag måste packa och sedan flyga över Atlanten hela natten. Jag brukar alltid tänka att mitt liv är verkligen som en berg och dalbana! Och det stämmer så bra, jag flyger konstant upp och ner, både i livet och i jobbet! För vissa människor skulle mitt liv vara en mardröm, aldrig en riktig vardag eller riktig lugn och ro. Inga fasta tider och punkter. Ibland blir jag frustrerad men det är så jag valt att leva mitt liv och det passar mig. Jag älskar mitt jobb!

Nu har jag bestämt mig för att skriva på svenska! Det är nog ändå ingen engelsktalande som läser min blogg... :)

Här sitter jag med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Jag har precis läst min kära mosters Malins blogg. Jag tycker att alla borde läsa den, den är rörande, så fint skrivet och med underbara bilder. Jag blir helt uppslukad när jag läser den och det känns nästan som om jag känner känslorna hon känner och som om jag är där med hela vår underbara familj. Familjen är lyckan. Och ändå har jag bott utomlands nu i tio år. TIO ÅR!

Själv är jag långt från livet hemma i Sundsvall. Jag sitter på min säng i mitt rum i London. Jag har varit i Johannesburg i Sydafrika i veckan och hade det så mysigt och roligt. De jag var där med i mitt 'crew' var såna härliga männsikor, och vilken underbar mat de har där!!

Sedan har jag ju gjort samma diet som Matilda nu i två veckor och fast jag har fuskat och druckit mer alkohol än vad man ska har jag lyckats gå ner 3 kilo på två veckor! Jag är sååååååå glad, äntligen är det på väg mot det bättre! Den gamla Anna-Cecilia som är smalare och lyckligare! Yes!

En annan sak som jag kanske inte borde skriva här på bloggen eftersom det kanske inte blir nåt (som vanligt om det är min vanliga tur) men som jag inte kan låta bli att skriva är, att jag träffat en sån fin kille! Han är som alla andra jag träffar en australiensisk kille och han är som vanligt yngre än mig. Han är en kompis till mina 'housemates' och från den stunden jag la mina ögon på honom var det som om världen svajade till litegrann! Och han måste ha kännt likadant, för nu har vi träffats hela förra  helgen och igår och idag. Vi gick och åt lunch och sedan var han här och skulle hjälpa mig med min medical och safety training som jag har med jobbet imorgon. Han är så fin, rolig, snäll, lättsam och trevlig, en sån där kille som alla tycker om. Hur det än blir är jag glad att han förgyller min tillvaro just nu, även om vi förblir kompisar eller nåt mer. Jag ska njuta av livet!

Det känns som allt har förändrats på senaste veckorna, slowly but surely. Sakta men säkert mot mer hopp och ljus och gladare stunder. Jag har helt plötsligt mycket mer kompisar, jag trivs där jag bor även fast det är bara tillfälligt, och jag har så roligt. Jag håller på att gå ner i vikt och jag ser fram emot sommaren! Så annorlunda mot för den dagen jag satt och skrev här på bloggen i slutet av April, när vi skulle flytta ut ur vårat hus på Rannoch Road. Då tänkte jag ständigt 'det är inte sant att allt som sker har en mening', allt gick emot mig. Men nu, så här efteråt ser jag att ALLT hade en mening. Jag är så lättad att vara ifrån Marcus, han gjorde mitt liv så mycket svårare. Jag är så glad att vi flyttade ut och jag fick en ny chans att träffa mer kompisar och inse att jag kanske inte måste bo på samma gator som de senaste åren! Man klarar sig ändå!

Alla dagar jag bad till Gud och inte fick något svar, det tar jag tillbaka. Och när man varit så nere som jag var, känns det extra underbart när livet vänder! Såklart vet jag att det kommer mer motgångar i mitt liv och att det inte är en dans på rosor men jag vill njuta av nuet medan det varar!

Sunset i Telaviv