Vad har man på sig på en 'black tie' julfest?
Denna vecka är en sån vecka då inte så mycket händer, efter jag kom hem från New York har jag mest vilat mig och igår for jag hem till Jana och Dana och surrade i flera timmar (som vi alltid gör). Idag ska jag promenera till Hammersmith i höstsolen och kolla efter en klänning till Marks julfest nästa Fredag. Det har visat sig att vi har helt olika smak detta år- jag och Mark. Den klänningen jag ville köpa (modern, glittrig, kort och skitläcker) tyckte inte han 'passade'. Hm.... Kan ju inte ha på mig samma som förra året heller! Jag vill inte köpa en till 'balklänning' för jag använder ju aldrig det annars ju! Suck....
Min kamera har gått sönder (den som var ny!!), zoomen fastnade och jag hoppas nu på att de ska fixa den, och någon har använt Marks visa-kort i Colombia av alla ställen! Som tur var fick vi tillbaka pengarna!
Dessutom ska Jesse och Jimmy flytta hem till Australien på nyårsafton så vi försöker annonsera för att hitta någon att ta över deras rum.... lite jobbigt men ska bli kul med nytt folk, även om det bara är ett par månader!
Ha en bra helg allihopa!
Vänskap- kan den överleva allt?
Sitter här och tittar på lite kort....och det får mig att bli alldeles tårögd.
Bredvid mig snusar en sovande Mark. Ett sånt där tryggt litet ljud kommer varannan sekund när han andas in, ut.
Och jag ligger vaken (som vanligt) sent in på natten. Ikväll har jag slumpvis hittat en massa gamla bilder som fått så mycket roliga, härliga minnen att bubbla upp inom mig. Vad glad jag är att jag alltid tar så mycket kort, även om det är lite väl många ibland! :)
Så kom jag över några bilder från när vi var hos Amy i Cornwall, julen 2007. När jag ser bilderna känner jag riktigt dofterna, känslorna, skratten och vänskapen vi delade. De har hänt så mycket sedan dess som kommit emellan oss, men ibland kan jag inte hjälpa att jag saknar henne så enormt. Ja, hon gjorde misstag, men vi delade så mycket. Sånt som ingen annan kan förstå. Jag kunde berätta ALLT för henne, sånt som jag inte kunnat berätta för någon annan. Hon dömde aldrig och jag visste de alla de mörkaste hemligheterna i hennes liv. Det var en sån där vänskap som man bara hittar några enstaka gånger i livet, om man har tur.
Kan man bli 'heartbroken' över att mista en vän? Ja, jag tror det. Ibland har det gått så lång tid att det går dagar när jag inte tänker på henne alls, och ibland kommer en enorm saknad vällandes inom mig, även om den blir lättare med tiden. Ibland kommer det stunder då jag verkligen saknar alla de sms:en om allt strunt vi brukade skicka till varandra, typ 20 gånger per dag, var jag än var i världen, alla timmar i telefon tills Mark höll på att bli GALEN på mig. Alla tårar och alla skratt som vi delade.
Ibland när jag erkänner för Mark att jag saknar henne säger han att han vet det, fast att jag inte ens pratar om det. Egentligen vet jag att jag inte 'får' sakna henne efter allt hemskt hon gjorde mot mig. Men å andra sidan har hon sagt förlåt och å andra sidan är jag inte den som förlåter?
Just nu vill jag bara fara till henne och träffa henne igen och uppta den vänskapen vi förlorade när allt gick så fel i Mars förra året. Jag kan förlåta henne men kan vänskapen verkligen överleva allt som hänt?
Jag vet inte.
Allt detta bara för att jag hittade några gamla bilder...suck!
Viva Las Vegas!
My lovely New York!
Mark och jag ska hit pa semester i Januari (yepppeeee!!) och imorgon ska jag ut och se mig runt efter hotell till oss. Vet om 2 vi kanske kan boka. Tyvarr tar inte detta hotel emot oss om vi kommer hit pa semester, det finns bara till for cabin crew! Det gar sex flyg om dagen till New York (plus kanske fler fran Gatwick?) och vi har detta ca 40 vaningar stora hotell till bara OSS!! Hotellet ligger helt otroligt bra till i Manhattan och det kanns som ett 'andra hem'. Synd att inte Mark och jag kan komma och bo har.....men men.
Hur som helst, jag var inte nyvaken pa kortet Maaaaalin i mitt senaste inlagg, jag hade ju precis kommit hem fran jobbet och jag LATSADES bara vara nyvaken, hi hi hi. Nu blev ni allt lurade!
Och Jeeeenny, jag tycker nog att du borde ta och skaffa lite barn inna mig! ;) Jag har inte tiiiiiiiiid!
Snark, nu ska jag sova innan det blir en prommis runt Manhattan imorgon. Ska se om jag hittar en svart glitterklanning till Marks julfest med e'on. Helst vill jag bara vara med Kerry Bradshaw och hennes polare och dricka lite cosmopolitans nere i the meatpacking district!!
Cheers!
Mitt livs bästa present!
Idag kom jag hem klockan 6.30 och väckte Mark. Eftersom jag är en sådan fru som vet vad jag vill ha fick Mark kliva upp medan jag la mig i sängen och låtsades sova.... Och han fick hämta två ljus och alla mina presenter (han hade ingen tårta eller Macka och en OK-tidning som bricka....inte lika bra som mamma brukade vara men ändå), och han fick komma in och sjunga för mig.
Så här gick det:
'Jaaa mah helena, jaaa mah helena, jaa mah helena i h...varsagod' ah whis hahohen helena ah whish wha helena ahh wihs helena i hewwwhhh..eh.. åååååååååår! Ha ha haaaaaaaaa, vad jag skrattade. Det är Marks egen version av vår svenska 'Ja må hon leva'. Han försökte i alla fall. Men vem är den här Helena?! ;)
Jag fick så fina presenter, det var paket från Julie i Australien och det var jäääättefina presenter av Mark, precis vad jag önskat mig (mamma ditt paket har inte kommit men jag ser fram emot det) och där var ett kort...med min älskade systers handstil. Åh jag öppnade det snabbt och där låg ett fint kort som det stod 'Puss' på. Innuti hade hon skrivit så fint till mig och där låg.....en TECKNING FRÅN SEBBE!! Och ett brev på baksidan som han hade sagt till Matilda vad hon skulle skriva. Och hans lilla puss-munnar med mammas läppstift.
Ni kan ju tänka er vad som hände sedan? Jag satt i sängen med varma tårar strömmandes ner för kinderna. Det är mitt livs första teckning från Sebbe och han hade ritat så fint, en teckning på hela familjen. Och en tvättmasking och en ros. Och i brevet stod så gulligt att det bara skar i hjärtat av kärlek. Jag blev så rörd och så glad och det var den bästa födelsedagspresenten jag fått i hela mitt liv. Ni kan köpa mig de största diamanter och resor till andra sidan jorden, vad som helst, men inget kunde slå min teckning! Jag vill bara hoppa på ett plan och komma hem och ta dessa två ungar (Alex och Sebbe) och bara pussa dem och hålla dem i mina armar i all evighet och lyckan vore gjord!
Mark hade skrivit så otroligt fint i kortet jag fick av honom också. Det fick mig att gråta ännu mer. Lyckotårar, finns det något bättre?
Kolla in min systers blogg www.annamatildas.blogg.se för lite galna bilder, tack syrran för din hälsning! :) Och tack kära mamma och pappa - jag säger det igen: det är tack vare er som mitt liv är så bra som det är!
Här är en 'nyvaken' Cilla:
19 November 1973....
....var en lang tid sedan! Och idag....36...eh, ops, ar senare sitter jag i Sheraton hotel i Lagos, Nigeria. Firade med mitt crew igar i baren och nattklubben till klockan 3 inatt och hade darefter liiite ont i huvet idag, hi hi. Men det ar ju min fodelsedag trots allt, och jag maste ju roa mig med nagot efter en lang dag pa flyget! Vi dansade, skrattade, surrade med Lufthansas crew och hade riktigt roligt!
Idag sov jag till klockan 14.55 (ops igen!) och har sedan legat vid poolen och slappat mig och simmat lite, och skvallrat lite med mina crewmedlemmar. Inte helt fel. Skulle till gymet men det blev visst inte av...hm.
TACK till alla er darhemma som sms:at mig och piggat upp mig riktigt ordentligt pa min fodelsedag! Det far mig att inse vad familj och vanner betyder, ni ar allt for mig!
Nu ska jag snart packa ihop bikinin och fara hem (jobba, suck!) over natten, hem till min Mark, och fira ORDENTLIGT i helgen! Det blir min favorit thaipub imorgon och lite party i puben pa Lordag. Ni vet att ni ar inbjudna va?
Kram till er alla fran en som absolut fortfarande kanner sig som 21!! :)
P.S, till pappa (och mamma): det du sa i telefon efter din operation sitter fortfarande kvar i mitt minne. Du sa att du tittat ut ur ditt sjukhusfonster och sett den forsta snon som kommit den morgonen, och att det fick dig att minnas morgonen den 19 November 1973! Det var det finaste jag nagonsin hort och jag blir tarogd varje gang jag tanker pa det. Och mamma; jag minns fortfarande din lilla saga som du brukade beratta for mig, om hur ni for nere pa E4:an vid kuben och sag den vita snon ligga sa fint pa de runda, sma traden den morgonen pa vagen till sjukhuset. Tank er, det ar 36 ar sedan och ni minns det fortfarande sa starkt. Kram till er bada, ni ar varldens basta foraldrar!!!!
Bored housewife seeking man with less washing!
Orkar inte lägga upp några bilder heller just nu som jag hade tänkt.... Och du Kenneth, du ville inte att Malin skulle komma till mig och shoppa häromveckan så jag menade att jo visst, hon SKA DET, vad du än säger! He he he. Girlpower, du vet!
Nu har jag bjudit in alla mina London-kompisar till en pub på Lördag, jag ska fira min födelsedag för en gångs skull. Brukar inte bry mig om sådant men kan vara lite kul att få ihop lite vänner så här på hösten och ha lite kul. Om ni hemma i Sverige läser detta är ni också välkomna. Boka ett flyg och kom hit, klockan 19.00 på The George IV pub, vi ses uppe på vår private balcony! :)
Nu ska jag hänga tvätt. Vi har så mycket tvätt att jag snart blir GAAALEN! Och det tar sån tid att torka nu på kalla hösten. Sedan ska jag städa i Bob's lilla fisk-kula.
Söndag = vilodag
Har städat och tvättat vår Cheva-van idag, nu är den glänsande ren både innuti och utanpå! Sedan fick vi byta parkeringsplats och Mark KLÄMDE in den i en liten, liten fyrkant, som ett litet bås...den skrapade nästan i väggen och han fick klämma sig ut men nu står den där, vår fina beast! :)
LAS VEGAS var UNDERBART som vanligt!! Sätter in lite bilder imorgon. Jag var rätt så deppad (och trött och ganska pank) när vi for därifrån, jag ÄLSKAR Las Vegas! Det finns inget härligare, galnare, roligare ställe än Sin City. Om ni vill åka på en perfekt semester som har allt; åk dit!
P.S, Malin, Kenneth och Evis, jaaaa...det får minsann bli en tjej-lägenhet i Stockholm (Mark kan bo på hotell)! Tänk all shopping vi kan få in där! :) Hi hi. Boka resan NUUUUU!!
Pladder....
Till alla er som är så glada för oss att vi äntligen ska flytta hem och har fått lägenhet; TACK SÅ MYCKET! Det betyder jättemycket för mig att alla är så glada!
Idag sitter jag hemma och fryser! Brrrr. Vår gas-boiler har gått sönder och vi har varken värme eller varmt vatten här hemma. Sitter med min rosa hetvattenflaska i knät. Jag ska åka hem till Ness och tvätta håret och duscha. Vi skulle ändå ut och fika idag men hon hade inte nåt emot att jag kommer hem till henne, höggravid som hon är! Och ikväll ska vi ut på puben med Dave och Blake. Busy busy!
Ikväll kommer våra housemates tillbaka från Oz också...suck! Det har varit underbart att ha lägenheten för oss själva, jag fattar dock inte varför de inte kunde vara borta längre än två veckor?! Tur att vi bara har fyra månader kvar här, sedan ska jag ALDRIG mer dela hus med någon igen!!!!
Imorgon ska Mark äntligen följa med mig på min jobbresa till LAS VEGAS!!!!!!!!! Yey!! Lite mer än ett år sedan vi gifte oss där ska vi tillbaka! En snabb-visit på två nätter men vi längtar! Det är så härligt att gå till jobbet när jag vet att Mark är med!
Här är lite bilder från helgen:
Mark min pizza-bagare!
Mitt hjärta!
Mums, anjovies!!
En dagstur med Chevan 'in the english countryside':
Min kära Hammersmith bridge som har varit en stor del i mitt liv, en fläkt av att känna sig hemma i London:
Och så firade vi ju att vi fått bostad i Stockholm!! (Tack Anna igen!!)
Familje-kärlek och sommar!
ÄNTLIGEN!!!!!!!
Vi har fått en lägenhet i Stockholm!!!!!!!!!!! Vi ska få flytta in i Anna och Neals lägenhet eftersom de köpt eget! Jag har varit där så många gånger och känner till den väl och det känns helt ofattbart att nu ska jag och Mark bo där!!
Åh tack gode Gud!
Vi flyttar den 8 Mars! Jippiiii, äntligen kommer jag hem efter alla år. Det kan liksom inte riktigt sjunka in än, och jag kommer nog att fälla några tårar när jag far från mitt kära London, men jag vet, vet att det är det här vi vill! Det är vårt nästa steg i livet och vi har äntligen bestämt oss och vi längtar!
Jag längtar efter att bo nära mina vänner och att vara så mycket närmare min familj och min släkt! Nu har ni en öppen inbjudan till oss, kom och hälsa på oss i 2010!
Jag = en vampyr?
Har sett ett program i USA om vampyrer. De tycker inte om att sova under natten....och de dricker blod. Usch....nej, jag HATAR ju blod!! Usch. Undrar dock om jag har ett litet drag av en vampyr? Jag tycker inte om att sova under natten, jag vill bara sova nar det har blivit ljust ute. Hela mitt liv har jag haft en 'radsla' for att ga och lagga mig och om jag lagger mig vill jag helst ha en rolig bok eller en ny skvallerblaska som kan lugna mig innan jag somnar. Nar jag var liten var det Kalle Anka som jag laste om och om igen under tacket med ficklampan, mamma och pappa fick ju inte se eftersom de blev galna om jag inte sov! Sedan jag blev vuxen och ingen kan bestamma stannar alltid uppe tills jag blir supertrott och klockan har blivit minst midnatt (oftast sitter jag vaken till tidigt pa morgonen). Fast Mark vill sova tidigare sitter jag vaken mycket, mycket langre in pa natten. Varje gang jag sover i hotell vaknar jag till som tatt under natten med badrumslampan lysande, och nar jag ser morgonljuset strimma in genom gardinen blir jag till slut riktigt lugn och somnar, in i en djup, djup somn. Vill inte kliva upp och skulle kunna sova hela dagen. Bara jag vet att det har blivit ljust ute, blir jag lugn. Vad beror det pa? Jag har alltid haft ganska mycket hemska mardrommar, men jag tror inte det har med saken att gora?
Konstigt? Ja, jag vet.....
Inatt har jag lidit i mitt Sheraton hotellrum. Har legat vaken mycket och bara velat forsvinna! Min tand har blivit mer och mer ondskefull och jag lider. Har aldrig veta om en san pina! Nu ska jag ut i soliga Baltimore och leta frukost (om jag kan oppna munnen...?) eftersom all paracetamol och ibroprufen ligger och svider i en tom mage.
♥ Tack och lov har jag fatt de basta nyheterna!! Fick ett sms av pappa idag och fick prata med en 'pigg' pappa innan jag for hit! :) Jipppiiii! ♥
Tandlös flygvärdinna packar för Baltimore....
Har packat väskan och ska nu ta mig till Baltimore, USA. Idag är en sån dag då jag absolut inte har lust att jobba, och borde egentligen inte alls åka. Man ska inte flyga inom så kort tid när man har dragit ut en visdomstand, men det kan jag leva med, det värsta är att jag är så orolig för pappa!
Det gick fort att dra ut tanden igår men sedan hade vi middagsbjudning ett par timmar efteråt, Luke och Ness kom hem till oss, och jag kunde knappt äta. Hur som helst, kvällen blev lyckad ändå. Natten var dock en pina eftersom min rotfyllning fortfarande gör fruktansvärt ont! Vem hade kunnat ana att tandvärk är en av de värsta smärtorna - någonsin?! Fyyyyy. Det gör så ont att jag knappt känner av att jag dragit en tand, och då kan ni tänka er att det gör ont!!
Tänker på dig pappa. Vill bara åka hem och se efter dig. Tänker på dig varenda sekund!
Jag är så rädd!
Snart ska jag till tandläkaren...ringde nyss och han är där idag så han kan inte avboka som han annars brukar göra... Jag har så himla ont, kan knappt öppna munnen och äta (fick knappt in fiskpinnen i munnen igår). Måste göra om min rotfyllning idag och dra ut en visdomstand som har flyttat sig och som slår emot undertänderna! Kan inte ens borsta tänderna på halva sidan av munnen. Ahhhhh. Varför går allt så fel? Undra om han kan dra ut visdomstanden samtidigt som han gör rotfyllningen? Jag är livrädd och har så ont i magen. Håll tummarna för mig...snälla!
Photo-time!
På fotboll i Lördags, Fulham vann förresten (mot Liverpool)! Yehhhh!
En regning dag i London (se den fina skylten på bussen!)
The favourite gang i London!!
Kamping-helg i Bath:
Hyderabad, Indien (mitt 'apotek'):
Rio de Janeiro (min oförglömda resa)!
