Vem bryr sig?

Okej....har precis hunnit med en snabbdusch klockan 14.00 på dagen efter att ha försökt trösta min lilla son när han har magknip.
.
Sitter nu här efter att ha klätt på mig (ja faktiskt, äntligen!!) och funderar på hur länge man får ha på sig gravid-kläder efter man fött ett barn? Får man ha det i över tre veckor? Jag minns inte ens var mina icke gravida kläder finns sedan vi flyttade, de ligger inte i garderoben i alla fall, kanske i källaren om jag har tur. Så här går jag runt varje dag i mina gravid-jeans, gravid-byxor och tröjor och bara sväller ut deras mjuka påsiga tyg. Så bekvämt är det och det som man kan bli lite orolig över är ju att de fortfarande passar!!!! Hrmmmmmmmm... eller borde jag inte erkänna det?
.
Degmage, lite bristningar (nästan inga måste jag ju erkänna, ha!) och celuliter. Ja, det var ju minsann utslätat när man var gravid, nu hänger det överallt.
.
Men vem bryr sig när man tittar ner i den lilla vaggan och ser det lilla undret som snusar där nere? :)
.

Min älskade lilla son!

Första dagen som jag är ensam..... oh oh! Jag känner mig faktiskt lite nervös och vilsen utan Mark eller mamma här. Telefonen ringer men jag hinner inte svara! Harry har haft ont i magen hela natten och mestadels av dagen men nu sover han i alla fall i sin lilla vagga bredvid mig. Ibland gnäller han till av magont, stackarn. Det är ganska frustrerande när man inte kan hjälpa honom och när han inte kan sova och då kan inte Mark heller sova som måste gå till sitt nya jobb varje dag och vara alert, men så är väl livet som småbarnsföräldrar. Pratade en snabbis med Matilda som faktiskt tyckte det var imponerande att jag hunnit duscha idag, men jag kan ju tala om att jag skyndade mig snabbt, snabbt medan Harry sov en liten stund, man måste ju hinna med någonting iallafall och min prioritet när Harry sover är att duscha och hålla någonsånär ordning.
.
Bajsblöjor, mjölkiga pappersbitar och filtar och nerkissade handdukar blir nu min vardag men vad gör det när jag har fått världens finaste son att ta hand om. ♥ Ibland hinner jag tänka lite snabbt på livet innan Harry, på alla våra resor, allt jag varit med om, mitt jobb, mitt liv i London och Australien. Ena veckan i Brazilien, nästa i Hong Kong och veckan efter det vid poolen i Afrika eller ridandes på en elefant i Thailand. Jag är så lycklig att jag fick uppleva det och att jag ändå efter alla år utan att ha haft tid att tänka så mycket på barn, fick jag lyckan att uppleva livet som mamma! Jag tänker precis som min egen mamma sa, tänk att jag hann bli mamma också innan jag blev för gammal!
.
Varje gång jag tittar på Harry smälter mitt hjärta. När han tittar på mig med sina djupa mörkblå ögon så finns det inget annat. Jag vill att han ska vara min lilla bebis för alltid. ♥
.
Här kommer lite nya bilder....
.


Tack Mamma!

♥ TACK KÄRA MAMMA FÖR ATT DU FINNS! ♥
.
Nu har mamma farit hem, efter ha tagit tre semesterdagar för att spendera med mig och Harry fast hon har så mycket att göra på jobbet. Hon har gett råd, skött om Harry så jag fått duscha och vila lite och hon har städat, tvättat och tagit hand om oss alla. Det finns ingen som min mamma, du är värd mer än allt guld i världen!
.
Vi saknar dig redan! Puss och kram från Harry, Cilla och Mark. ♥

Busy bee

Fullt upp, fullt upp! Pappa och Monica var hos oss i helgen och träffade lilla Harry och det var jättemysigt. Nu är min kära moder här. Hon hjälper till medan Mark har börjat sitt nya jobb. Hon hjälper mig med tvätt, frosta av frysen och såna där saker man kanske inte hinner med när man precis fått en liten bebis och vi åker och shoppar och fikar med Harry och vagnen. Jättemysigt! Just nu står hon och möblerar om i mina skåp och frågar om jag har något emot det......va, nej hon får göra vad hon vill för jag är lite lat..... snälla kära mamma! ♥
.
Så härligt att ha henne här, undra bara hur det ska gå när hon far hem och jag blir ensam?
.
Kommer att lägga ut lite bilder osv så fort jag har en minut. :)

11 dagar gammal!

Idag är lilla Harry 11 dagar gammal. Livet här hemma är fyllt av amning, att bära, hålla, gosa, byta bajsblöjor och sovning. Jag hinner knappt duscha och borsta tänderna och om vi går ut är inte att se snygg ut ens att tänka på.Men vad gör det? Allt jag bryr mig om är att Harry ska ha det bra. Visst är det otroligt hur hormonerna fungerar?!
.
Mark är hemma tills på Måndag då han börjar sitt nya jobb. Han ser fram emot det samtidigt som han helst skulle vilja vara hemma med oss mycket längre och det skulle jag också vilja, men en av oss måste ju jobba och jag har ju maten så jag får vara hemma med lillisen, tack och lov!
.
Igår tog vi bussen för första gången till Liljeholmen och gick runt i shopping centret och shoppade lite saker vi behövde, sedan fikade vi i ett cafe och försökte amma ute bland folk för första gången! Oj oj....hade tagit på mig helt fel tröja och fick lite problem.... försökte gömma Harry under en filt eftersom jag aldrig själv gillat när folk ammar med brösten hängandes för alla att se.... Hm, inte enkelt. Men det gick! Sedan gick vi till BVC och vägde Harry på en våg som de har där och han väger nu hela 4.2 KG!!!!!!!!!!!! Jippiiiii! Han har gått upp 300 gram sedan i Fredags så nu känner vi att vi gör rätt. Åh vad skönt!
.
Nu ligger Mark och Harry på soffan och ser söta ut. Vi ska snart åka och handla mat på Willys. Dagarna går så fort och Harry blir mer och mer vaken, nu ligger han och tittar på mig från andra sidan soffan, mitt lilla hjärta! ♥ Kan det finnas något underbarare än en mjuk liten bebis? Speciellt min lilla Harry, han är så go!
.

Vårt hjärta!

ÄNTLIGEN har Harry fått träffa sina första släktingar, nämligen moster Matilda och 'unkie' Tobbe! De körde fem timmar för att få träffa Harry och stannade en natt. De hade med sig middag och lagade mat till oss, alkoholfri champagne och en supergod biskvitårta och en massa fina presenter! Vad lyckligt lottade vi är!
.
Aldrig ska jag glömma känslan av när de ringde på dörren och min syster kramade mig och vi grät och sedan deras min när de fick se lilla Harry och hålla i honom. Matildas tårar bara strömmade och det var underbart att få ha dem hos oss, få prata, få tips och få umgås allihopa med lilla Harry.
.
Livet här hemma går bra men är lite 'rushigt' fast vi på samma gång inte gör så mycket. Så förlåt om jag inte hör av mig till er mina vänner som försökt att ringa, men livet som nyblivna föräldrar tar visst lite tid att vänja sig vid. Sekunderna går så fort och jag vill ta vara på varje sekund med Harry. Man hinner knappt äta mellan amning, gosning och blöjbyten. Men härligt är det, vi älskar Harry mer än allt på denna jord och ändå har han bara varit i våra armar i nio dagar. Otroligt hur vi människor är skapta. Visst, han har levt och växt i mig i nio månader, men det är nu vi äntligen får pussa och gosa och lära känna honom! ♥
.
Här är några bilder....
.

Välkommen till världen Harry Norman Onken!

Tack alla som bad för mig! Migränen försvann en dag innan förlossningen. På Fredagen städade jag hela lägenheten som en galning sedan åt vi pizza som rekommenderats av min kära syster Matilda (det gjorden nämligen hon kvällen innan hon födde) och på Lördag morgon klockan 6.00 vaknade jag av ett klick och att vattnet gick!
.
Förlossningen gick bra (ska skriva mer om det senare) men det var en väldigt traumatisk upplevelse. Värkarna kom så snabbt, snabbt att jag inte ens fick på mig sockar på väg till sjukhuset och hängde i baksätet mot bakluckan och försökte andas.
.
10 timmar senare, den 8e Januari 2011 klockan 16.11 föddes vår 3960 gram stora pojke som är 51 cm lång. Efter chocken lagt sig och dimman klarnat brast mitt hjärta och fram kom en sån stark, oändlig kärlek som bara strömmar genom kroppen så fort jag ser eller tänker på det lilla livet.
.
Jag trodde jag ville ha en flicka hela mitt liv.... Nu vill jag inte ha något annat än min underbara, vackra son Harry Norman Onken! Jag är så kär i honom och min man är den bästa pappan i hela världen. Kan man bli lyckligare? Det här måste vara det mest fantastiska man kan vara med om. Att få föda en liten människa som man sedan älskar och vill skydda mer än allt på denna jord.
.
♥ Här är han, vårt lilla underverk! ♥
.
.
På väg hem för första gången, fyra dagar gammal
.

Lägg in ett ord för mig....

Nu vill jag verkligen sluta vara negativ. Men det är tydligen något man FÅR vara i slutändan av en graviditet, så det så!
.
Nu undrar jag om det är någon där ute som tror på Gud nu för tiden, som jag faktiskt gör? Jag vet att det finns så mycket viktigt att be för och det gör jag också, för fattiga barn, min mormor som är sjuk och andra som har det svårt i vår kära släkt (om ni läser detta så vet ni nog vilka ni är) och runt hela världen. Jag ber också och tackar för allt bra som jag får här i livet, min älskade man, hans nya jobb, min familj och mina vänner.....
.
Så nu vet ni det. Så nu undrar jag om ni som också ber till Gud då och då kan kasta in ett gott ord om mig och en liten, liten bön om att jag inte ska behöva ha MIGRÄN när jag ska föda? Jag menar, jag är rädd nog för den okända smärtan ändå. Jag är bara så himla trött och less och ÖVER min ständiga, tröttsamma, smärtsamma migrän som ALDRIG vill lämna mig ifred. På nätterna plågar det mig, och nu igen även på dagarna. Jag är inte alls iform för det maratonlopp som det tydligen är att föda för jag har bara migrän hela tiden, VAD JAG ÄN GÖR!!!! Äter ordentligt, vilar, dricker varma drycker, dricker vatten. Ingenting hjälper.
.
Hela min graviditet har jag tänkt att kan jag ha migrän kan jag nog föda också. När jag hade sådan ischias att jag inte ens kunde gå så hade jag ändå hellre det än migrän. Men jag orkar inte föda med migrän, så snälla bebis, stanna du där inne tills denna attack kanske, kanske, kanske kan försvinna om några dagar?! Jag är inne på dygn tre nu så kanske bara några kvar?
.
Tack på förhand alla troende, jag litar på er!

Ingen bebis, bara gnäll och vatten!

Så svälld, kan inte böja mina fingrar eller ena foten och det värker i lederna av allt vatten. Migrän på nätterna. Ont i magen, ont i ryggen, otålig. Kan inte sova och har mardrömmar. Obekväm. Ja, jag har alla de där känslorna som nog är vanliga i slutändan av en låååång graviditet. Varje timme måste jag kliva upp och gå på toa.
.
Så ingen bebis än till alla er nyfikna, den vill nog bo inne i värmen några månader till...... SUCK!!
.
Tänkte bara uppdatera det..... och att min man är vääääääldigt less på mitt gnäll! Han är ledig idag på trettondagen och istället för att ha en mysig dag tillsammans sitter han och läser sin himla fotbollsbok och är överlycklig över att det är grått och trist ute medan jag är så less på att inte kunna göra något och bara sitta inne att det kliar i kroppen! Skulle gärna träffa någon kompis men orkar inte för jag är så obekväm och otymplig.
.
Många av mina vänner tror att jag kommer att blogga från förlossningen.... måste göra er besvikna och tala om att så blir det nog absolut inte! Kommer nog att ha fullt upp att koncentrera mig på allt annat just då så ni får vänta tills bebisen kommit ut, dvs om den någonsin kommer ut. :)
.

About to burst!!

Vecka 40 - eller 100?! Var är du lilla bebis?

Jag kan inte sova, mår illa, ont överallt, tung, ingen energi, obekväm, svälld som en ballong..... Åååååhhhh så jobbigt det är! Men försöker tänka positivt. Var hos barnmorskan igår och allt såg bra ut. Nu har jag gått 2 dagar över tiden men det känns som tio. Jag är säker på att bebisen inte kommer än på länge, tidigast nästa vecka! Har en lista på saker jag vill ha gjort idag men orkar knappt ta mig upp ur soffan.
.
Igår var vi i alla fall och hämtade vagnen och gick runt på IKEA och shoppade lite.... men fortfarande inga värkar. Nu står vagnen här bredvid mig och väntar..... TACK KÄRA MAMMA OCH PAPPA!!!! ♥
.
Puhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!! Suuuuuuuuuuuuuck!! Var är du lilla bebis? För tryggt och varmt där inne kanske?
.

GOTT NYTT ÅR!!!!


......till er mina kära blogg-läsare! Hoppas ni hade en bra nyårsafton och får ett super 2011!
.
Idag är det dagen D- vår beräknad födelsedag för vår bebis!! Helt otroligt! Kommer den att komma idag? Nej, det tror jag inte! :) Men magen har sjunkit och den sparkar på där inne i magen och det gör ont att gå, så det kan inte vara allt för långt borta nu....
.
Vi spenderade nyårsaftonen med fest hos våra vänner Anna och Neal med några andra par och barn och hade det jättetrevligt! Vi åt en massa mat, surrade och eftersom TRE av oss var gravida blev det alkoholfri Pommac till tolvslaget. Vi skålade in nyåret på en brygga nere vid Mälaren och såg alla fyrverkerier runt stan medan det snöade stora, stora vita flingor överallt. Magiskt!
.
När vi kom hem efter 3tiden nångång på natten så hade grannen Jimmy världens fest och huset dundrade och nästan hoppade av musiken, skrattet och livet så med öronproppar la vi oss och skulle försöka sova. Men då började mina värkar!!!!!!!!!!!!!!! Ahhhhhh. Jag var livrädd, jag vet inte varför, kanske för att jag var så trött? Men det var tydligen förvärkar för som sagt har jag fortfarande inte fått något barn två dagar senare. Jag har dock ont nästan hela tiden och kan knappt gå men det är bara molande värk och ingen ryggvärk, så bebisen håller sig där inne i värmen lite till. Nu får den dock komma när den vill.
.
2010 var det mest fantastiska året för oss. Vi flyttade från England till Sverige, köpte lägenhet och sedan blev jag gravid och har fått vara hemma med Mark för första gången sedan vi träffades och haft ett normalt liv och Mark har äntligen fått det jobb han drömt om efter att ha kämpat i nästan ett år på sanerings-företaget och där han även lärt sig mycket svenska. Magen har växt och så snart, snart blir vi föräldrar. Jag hoppas 2011 blir lika bra! ♥
.
Här är bilder från Nyårsaftonen;
.
RSS 2.0