Packat och klart
Nu är det packat och klart, inatt far jag till Singapore. Jag ska åka med några jag känner i mitt crew och jag ska träffa mina ex housmates Regan och Michael i Singapore eftersom de är där! Så det ska nog bli riktigt roligt, massor av party och seightseeing!
På Söndagnatt bär det av till Sydney och där ska jag träffa mina vänner Belinda, Alex och Eva!
Blir borta i nio dagar så jag kommer att sakna Mark som vanligt. Inte alltid lätt att vara flygvärdinna, man nästan bor i resväskan. Men när jag kommer hem bär det av till Stockholm och Åland med min kära familj. Jag längtar!
Ha en bra helg allihopa och tänk på mig där nere down under i solen och värmen! ;) Kram
Husfru? Inte jag!
Jag skulle i alla fall aldrig kunna bli nån husfru! Jag har sovit till klockan 12-13 varje dag och denna vecka och jag har med motvilja tvättat kläder och hängt lite tvätt. Jag sitter nu här och gruvar mig för att gå ner i köket och laga mat (tänkte vara lite snäll mot Mark innan jag far bort igen), och ändå ska jag bara laga penne pasta med köttfärssås. :(
Ett glas av mitt favoritvin gör mig nog lite gladare i alla fall medan jag är där nere och slavar i köket.
Kina
Och ändå var det dit vi gick ikväll. Jag och Mark gick på en pub och sedan blev vi så hungriga att vi stegade in till 'Mr Woo' och åt den billiga maten tills vi mådde illa. Vinet var som vinäger, kycklingen och biffen är kanske gjorda av hundar och katter (vem vet) så det blev till att vräka i sig strips! (Tack och lov att de serverar strips där!!). Äcklade och med magen utstående som en ballong gick vi därifrån. Men det var ju i alla fall billigt....
När ska man lära sig?
Födelsedag
Det är ju tradition att ta kort också när man ser så där hemsk och nyvaken ut på morgonen så here it comes...
Igår kom jag hem från Detroit och började mitt födelsedags firande på puben med ett gäng vänner, några som jag inte sett på evigheter så det var jättetrevligt! Jag nästan stupade i säng senare på kvällen eftersom jag vid det laget varit vaken i 32 timmar i streck. Ibland vet jag inte hur min kropp klarar av det.
Hur som helst, nu ska jag äta frukost (klockan 14.00) och sedan fara in till the city och träffa Mark som har börjat sitt nya jobb idag. Han var verkligen inte lik den forna Mark jag lärt känna, idag var han förvandlad till en 'business man in the London City'! Han ska jobba för en investment bank i 'Bank', där alla kostymgubbar jobbar! Wow! Jag förväntar mig därmed att möta honom där efter han slutar jobbet under veckorna och bli mött med champagne i en liten cool cocktailbar. He he ;)
Tack alla som har sms:at mig idag. Jag saknar er så mycket att tårarna var nära i morse! Farmor ringde nyss också vilket gjorde mig såååååååå glad!! Kram
Choklad, chips, godis, vin, mat......
Jag är så less!
Varför är det så att vissa människor kan äta friterad mat och dricka varm choklad och äta godis när de vill och ändå se ut som stickor?
Varför måste vissa människor (som jag) slösa bort så mycket av min dyrbara tid på att våndas över vad jag får och inte får äta?
Varför går vissa människor (som jag) upp i vikt bara av att titta på en chokladbit?
Varför är jag alltid hungrig? Även fast jag åt för två minuter sedan?
Varför måste man alltid banta och ändå inte gå ner i vikt?
Varför kan det inte gå en enda dag utan att jag MÅSTE ha socker och med det menar jag choklad?
Varför väller alltid min mage ut över jeansen så att jag mår illa?
Varför måste jag prova kläder i storlek Large när jag går till Abercrombie (min favorit affär)? Och ändå sitter det så tajt att man ser bh-banden skära in i ryggen?
Varför är det så mycket kalorier i allt som gör livet njutbart?
Varför kan man inte dricka vin och BLI SMAL av det???
Varför är motion och gym det tråkigaste som finns??????? Det är så tråkigt att jag mår illa bara jag ens tänker på det.
Varför kan inte sallad och frukt vara gott?
Varför kan det aldrig vara mode att vara knubbig?
Varför kan jag alltid äta mer än en stor karl?
Varför kliver folk upp så att jag kan sitta ner på tunnelbanan för att de tror att jag är GRAVID?!!!!
Varför kan det inte gå en enda dag utan att jag vill äta allt som finns? Inte ens när jag är sjuk tappar jag matlusten som alla andra gör, det är verkligen inte normalt!
Jag vet att jag borde skatta mig lycklig som har det så bra, och tro mig det gör jag, men jag är så less på detta eviga kämpande.
Godnatt
Scary!!
Jag mer eller mindre kollapsar in i min säng och tänker 'ahhh, äntligen, jag ska sooooova minst i 12 timmar. Så jag somnar....
Klockan 0.00 vaknar jag av ett hemskt dånande, brusande högt ljud från radio/väckarklockan som är bredvid sängen!! Jag bara hoppar upp och slår till den så den blir tyst. Det händer sedan två gånger till innan jag lyckas få tyst på den och somna om....men med ett bultande hjärta. Måste sova...
Precis när jag somnat om bara dånar det till i rummet! Ett stort värme-element som sitter vid fönstret har startat av sig själv, det bara brusar och dånar inne i rummet när det sprutar ut het luft! Jag hoppar ur sängen, vettskrämd och försöker få tyst på den! Hur gör man??? Jag hittar tillslut en knapp på väggen och får tyst på den.
Jag hämtar bibeln (som alltid när jag är rädd mitt i natten) ur skrivbordslådan och lägger den bredvid mig i sängen... Det brukar lugna mig när den ligger där...... tills den helt plötsligt rasar ner i golvet!!!!!!
Mitt hjärta bara dunkar, jag är helt säker på att det spökar här inne! Efter mycket vånda somnar jag tillslut med lyset tänt, inte så kul nu eftersom jag måste jobba idag och behövde sova ordentligt. Vi ska fara till Houston och tillbaka hit ikväll men när vi kommer tillbaka hit byter jag rum!
Vad tror ni? Spöken eller är det bara jag som är löjlig?????
Pappa!!
Det följande inlägg är till dig pappa!
Förlåt för att jag glömde bort farsdag!!! Jag känner mig som en urusel dotter som kanske inte verkar bry mig, men jag lovar att jag bryr mig VÄLDIGT mycket om dig, saknar dig och tänker på dig.
Men här sitter jag i Detroit, väldigt trött efter en lång dag på flyget och läser Matildas inlägg (att hon inte kunde ens påminna mig förresten, har hon glömt bort sin gamla syster??!!!!!) om att det varit farsdag hemma i sverige och jag har inte ens skickat ett kort till dig. Vilken dotter....
Det enda jag kan skylla på är att det inte är så lätt när jag ena dagen är i London, nästa i Sydafrika, sedan tillbaka till London, till Toronto och nu Detroit. Man blir lätt lite yr med datum, årstider och tider när man är flygvärdinna och jag har inte ens en svensk almanacka!!!! Så hur ska man då veta när det är farsdag i Sverige?? Kanske du kan köpa en svensk almanacka till mig i julklapp pappa så att jag kan bättra mig? Du vet ju att jag är lite yr av mig.
Förlåt mig, jag älskar dig så mycket och du har varit en klippa genom mitt liv. Trygg och lugn men alltid där för mig. Minns du när du t.e.x körde mig till akuten på julaftonen? Och när du bar mig alldeles blöt från duschen när jag svimmat? Och när du fick komma mitt i natten och starta min bil? Eller när jag bröt av nyckeln i ditt lås på Chevan? Eller alla gånger du lagat din fantastiska korvstroganoff till mig?
Jag önskar jag kunde krama dig nu och känna den där trygga känslan av mustashen sticka mig när du pussar mig på kinden! Hi hi.
GRATTIS MIN ÄLSKADE PAPPA PÅ FARSDAG i efterskott!!
Höst i London
Här är några bilder som jag nyss tog i Gunnesbury park, 2 minuters promenad från mitt hus.
Life in luxury
Doha var underbart, vi bodde i den finaste resort jag NÅGONSIN sett! Låg vid poolen, gick till stranden som låg alldeles bredvid poolen och badade, och låg i bubbelpoolen i solnedgången och bara njööööt.
Satt ute på min balkong och beundrade utsikten över havet och staden och låg i soffan och njöt av att ha en hel 'lägenhet' för mig själv, men färsk frukt, kaffe och TVÅ stora plasma TV'n.
Kan man få det mycket bättre?
Är nu tillbaka i Acton Town i regniga London, med mina 7 housemates inklämd i mitt enkelrum, snacka om annorlunda från lyxlivet jag precis upplevt. Gick nyss ut i pyjamasen och köpte middag och indiern i affären frågade vart jag varit för han hade inte sett mig på så länge! Ha ha. Jag skämdes över hur jag måste ha sett ut i mitt rufsiga hår och pyjamasen klockan 17.00 på eftermiddagen, men så är livet för en flygvärdinna. Lever på nätterna, sover på dagarna när ni andra jobbar! ;)
Här ser ni några bilder som jag tog från Doha (om ni inte redan vet det så kan ni klicka på bilderna så kommer de upp större)
Medan jag låg på stranden hade de en 'airshow' från 'the airforce' uppe i skyn, det var helt otroligt! Önskar jag kunde ha filmat det, för jag har aldrig sett något liknande!
Vet ni vart Doha ligger??
Ikväll har jag pratat med min älskade lilla farmor. Vad underbart att höra hennes röst, speciellt som jag tänkt så extra mycket på henne de senaste dagarna sedan jag vaknade med en dröm om henne. Hon lät pigg och glad! Sedan pratade jag med mamma en snabbis, om Ålands-resan. Läääängtar! Sedan ringde jag pappa. Vi surrade lite om allt möjligt, och det var härligt att få höra hans röst igen. Vi pratar alldeles för sällan!! Varje gång de frågar när jag kommer hem nästa gång och ifall jag kommer hem i jul och jag måste säga nej gör det ont i mig. Jag har inte haft varken råd eller tid att åka hem på ett tag och det känns. Jag har ett beroende att få fara hem och umgås med dem alla med jämna mellanrum. Jag saknar mitt gudbarn Sebbe så mycket att det det värker i hjärtat, jag vill bara krama och pussa på honom och vara med honom så att han inte glömmer bort att jag finns!
Jag förstår mig inte på folk som inte bryr sig om sin familj. Min familj är allt för mig. Vart jag än är i världen och hur länge jag än bor utomlands, så betyder de mer än allt.
Ikväll får jag mitt schema för julen, åhhhh jag blir så nervös. Ska jag måsta åka på någon skit-resa som ingen annan vill ha eller blir det kanske något roligt? Eller får jag vara ledig? Det är som att spela på Lotto, jag kan vinna eller förlora. I vilket fall så om jag måste jobba får Mark komma med mig på resan helt gratis. Förra året var jag i Bombai och kände mig riktigt ledsen och ensam på julen, jag satt i mitt lyxhotel och såg ut över vår pool och där, på andra sidan stängslet var det en by där folket bodde under skjul, utan vatten och el. Stackarna! Vi hade firat svensk jul hemma i vårt hus i London på julaftonen, men jag var tvungen att fara hemmifrån och till Bombei klockan 19.00 på julaftonskvällen medan de satt där hemma och drack champagne! Inte kul.
Håll tummarna för mig, att det är ett bättre år i år! :)
Glädje och längtan!!
Innan vi far ska jag fara till Doha (i Qatar), Toronto, Detroit, Houston, Singapore och Sydney och ändå känns Åland som ett ännu viktigare, och ännu större äventyr! För att jag får vara med min familj!!!!!
My love/hate relationship
Igår kväll var vi i Bayswater och tittade på ännu ett äckligt ställe att hyra. Nej tack! Så vi gick på puben och träffade vår vän Ben istället. Sedan for vi hem....
Väl hemma var det som vanligt party på min gata, 17 Lillian Avenue. Det var fyrverkerier över hela London (tradition den här helgen i England) och det förvandlade killarna i mitt hus till små barn (eftersom fyrverkerier är olagligt i Australien). Och de skrek 'Mark and Anna, come and have a look, wow this is soooooo cool. Anna don't be scared come and stand here next to us!!'. De sköt raketer över hustaken så det dundrade och de skrattade och skrek. Jag stod där med blandade känslor och tittade på dem, tyckte väldigt synd om våra stackars grannar men samtidigt kunde jag inte låta bli att skratta med dem. De höll oss vaken hela natten igen med deras party, men imorse när jag såg dem ligga där utslagna på soffan kunde jag ändå inte låta bli att le.
Det är som en hatkärlek. Jag tycker så mycket om dem, dessa galna små pojkar som alltid får mig att skratta (och tro mig, jag får höra allt deras killsnack om tjejer- stackars tjejer som råkar ut för dem!!), samtidigt som jag bara vill gå och piska dem med en kvast och skälla ut dem när de aldrig diskar eller städar och när de spelar musik till åtta på morgonen! Jag är ensam här i huset med sju killar! Hur många tjejer skulle orka med det? Stackar mig!
Det hände en hel del mer oväntade händelser i går kväll, väldigt galna, men jag orkar inte skriva en hel bok! :) Så istället avslutar jag dagen med att berätta att jag var och såg på ÄNNU en bostad idag, i Hammersmith. När jag knackade på så var det min kompis Clare's kompis som bodde där!! Vilken liten värld vi lever i! Tyvärr luktade det så mycket mögel där inne, fast det var fint, så jag kan inte bo där heller. Typiskt ! Jag ger upp!
Mark for i väg i morse på en till 'medical trial' och blir borta en hel vecka. Usch, vad tomt! När blev jag så beroende av en annan människa?? Jag saknar honom redan, hans skratt och hans leende och hans varma, stora famn. Tyvärr jobbar jag så mycket resten av månaden också, så vi får bara ses 5 dagar den här månaden! Suck, känner mig nästan deppig..... vill att han ska komma hem nu!! Jag försöker trösta mig med att göra saker som jag gillar. Lagade världens godaste sallad och dricker ett glas vin, njuter av min nya musik som Mark lärt mig att ladda ner från internet och ska snart njuta av Sex and the City.
Har ni hört Sean Kingston's låt 'Beautiful girls'?? I love it!!!!!
Blir galen!!!!
Vi letar och letar hela tiden, varje dag och det finns ingenting! Om vi hittar något bra så är kön så lång att de alltid väljer någon annan, som varit snabbare. Ska vi måsta bo i ett enkelrum för evigt?
Fast vi måste betala minst 12000 kronor i hyra så finns det inget (detta är för ETT rum och resten av huset delat med andra)! Vi är beredda att betala det, och vi vill bo i Hammersmith, Sheperds Bush, Notting Hill eller Bayswater. Ska det vara så omöjligt??
Var tvugna att gå på en lång promenad i parken i går i höstsolen för att få luft. Det är så vackert i London nu, forfarande varmt men med gula och röda löv på träden, och en härlig höstluft! Underbart. Idag blir det till att titta på ännu en lägenhet i Bayswater. Har inga större förhoppningar. Men kanske vi kan gå en promenad i Hyde Park efteråt i alla fall.
Ha en bra helg så länge.
South Africa
Ibland har man det bra....
Tyvärr letar vi fortfarande ny bostad och det är helt enkelt OMÖJLIGT att hitta något! Förra veckan hittade vi en fin men dyr lägenhet i Barnes, men när vi bestämde oss för att ta det hörde vi aldrig av killen som bodde där igen, och ikväll hittade vi ett fint ställe i Hammersmith (där jag faktiskt varit på fest för ett par år sedan!!) där vi direkt kände oss som hemma. Men de hade så många som var där och ville ha rummet så det får vi nog inte heller. Det måste vara bostadsbrist i London just nu! Jag blir så less!!!!!
Anyway, time to forget about that och istället vill jag tänka på de underbara minnena från Sydafrika. Här är några bilder.
Jag med 6 månader gamla lejon-bebisar. Tyvärr blev jag biten i benet av ett litet lejon och det gjorde så ont att jag bara skrek rakt ut och efter det var jag jätterädd för dem! Har nu ett bitmärke och ett stort blåmärke på benet- men å andra sidan- hur många kan säga att de har blivit biten av ett lejon?! ;)
Flodhästar som kikar upp ovanför vattenytan.
