Svenska traditioner!
Igar fick vi finbesok av mamma och Lars-Evert! Vi grillade och hade det mysigt. Idag hade jag och mamma en supermysig dag pa stan! Traffades vid centralen och gick sedan genom gamla stan, mot slussen och tillbaka. Vi stannade till i en massa affarer och det blev lite shopping (ops!) och vi satte oss i en mysig restaurang och at pasta. Efter det tog vi oss en kaffe och en glass och satte oss pa trappan vid slottet, solen sken och det var sa fint. Vi hann aven med en skymt av vaktbytet pa slottet med deras hastar och trumpeter! Efter lite mer shopping var mamma tvungen att hoppa pa taget hem till Sundsvall.
.
Jag har tagit ledigt i helgen (det behovs verkligen!!) och vi ska till Sundsvall! Jippiiii! Imorgon ska vi fira sista April, det blir mitt 1:a sista April sedan 2006. Jag minns hur min morfar stod vid brasan och skrattade och jag kramade om honom och han kittlade mig tills jag kiknade! Nu lever han inte mer, men han finns alltid kvar i mitt hjarta.
.
Mark har aldrig varit med om alla de konstiga svenska traditioner vi har sa vi ska visa honom, plus att vi kanske ska in till demonstrationen i stan den 1:a Maj.
.
Mest av allt ser jag fram emot att vara hemma igen, traffa alla, familj och slakten och mina gullungar; Sebbe och Alex! :)
You stupid awful, painful, killing migraine! :(
Jag tror jag tuppar av!! En ledig dag och jag ska direkt masta lida av Migran!! :( Min dator har dessutom pajat... suck. Maste anvanda Marks....
.
Jag har knappt sovit pa hela natten och imorse var jag tvungen att ringa doktorn, och fick komma dit direkt. Fick stolpiller, kul, hm. Men de kommer inte att funka, det vet jag redan. Inget hjalper. Innan jag sprang till dokorn var jag tvungen att stada eftersom min lata man Mark inte orkat i helgen och vi far besok ivkall av mamma och L-E. Ska bli mysigt och vi ska grilla, bara jag klarar av att ens vara vaken....
.
Ahhh varje minut tror jag att jag ska svimma, det gor sa fruktansvart ont, det sitter en kniv i tinningen!! Mark fick kliva upp och ge mig is inlindad i en handduk i natt och laga en kopp te, jag sov nog inte under hela natten. Varken gick genom huvet ner i nacken och jag tror jag skulle spy. Kul, man har ledigt och da far man migran. :( Fy!
Borta bra men hemma bäst!
Jag sitter i vardagsrummet, nyankommen från London och New Yersey. Solen skiner genom våra vita gardiner och jag dricker en kopp te och ser ut över allt stök som måste städas innan mamma och Lars-Evert hälsar på imorgon. Tvätttid klockan 14 och en lång lista av saker att göra.
.
Men....det gör inget för jag är hemma!
.
Livet är så härligt nu för tiden när jag är hemma! Blev hämtad av Mark på flygplatsen, åt middag i soffan och somnade i hans armar.
.
Vem hade kunnat tro att jag - den som älskar att resa mer än allt - plötsligt skulle börja känna mig så lugn och trygg när jag äntligen får vara hemma?!
.
Borta bra men hemma bäst, ett ordspråk som för första gången har någon mening i mitt liv! ♥
American shopping!
Så efter sömn och workout i gymet bar det av i hotellbussen till Menlo Mall här i New Yersey. I love it!!!! Finns ingen bättre shopping än i Amerika!
.
Snacka om shopping terapi, sprang runt i alla mina favorit affärer och handlade MASSOR!! Några hundra dollar fattigare är jag tillbaka i mitt hotellrum med kassar över hela sängen! Hur ska de få plats i resväskan? Ehhh...
.
Hade slut på massa grejer så det var sånt jag bara MÅSTE ha ser ni! ;)
.
Här är ett urval av några av mina favvisar!
.
Zzzzzz........
Ok...fick tillslut beskedet att vi skulle flyga tillbaka till London i ett tomt plan i Onsdags kväll. Fick sova över på hotell i London och så på Torsdagen lyckades jag ÄNTLIGEN ta mig hem till min kära, underbara man!!!! Det kändes som jag varit borta i en månad p.g.a ovissheten som varit!
.
Vi hade en underbar Torsdagkväll och i Fredags köpte vi en balkong-grill och satt ute och grillade tills vi frös och pratade massor. Så härligt att äntligen få umgås, även fast det bara var två kvällar.
.
Imorse packade jag väskan och fick skjuts av Mark till Arlanda och nu har jag precis hoppat ner i min enormt stora hotellsäng i Newark, New Yersey. Ligger i min flispyjamas med min hotwaterbottle och äter ostkrokar och ögonen bara svider av trötthet.
.
Vill bara fara hem igen men måste stå ut tills Måndag. Jag är så orolig att det ska bli någon mer vulkan som exploderar.... snälla låt mig ta mig hem!
.
Har bestämt mig för att vara jättenyttig nu. Ska inte dricka alkohol och jag ska äta supernyttigt i flera, flera veckor. Ska börja med att gå på gymet imorgon (och sedan ska jag ut och motionera i affärerna!). ;)
.
Godnatt, snart somnar jag med TVn på och datorn i mitt knä.
Who wants to come and pick up a lost air hostess?
Ok... so what are my options?
.
* Stanna i Glasgow för evigt och hyra en lägenhet?
* Stanna i Glasgow och jobba för BA härifrån?
* Vänta på meddelandet att BA har gått i konkurs och jag är arbetslös?
* Vänta på att inga flygplatser kommer att öppna, någonsin igen?
.
Eller kanske följande:
.
.
Måste kolla alla olika sätt att ta mig hem på, men hur ska jag ha råd med det? Verkar inte finnas några som helst hopp på att jag någonsin ska kunna ta mig hem till mitt nya liv och min älskade man i Sverige.
.
Snälla kom och hämta mig, någon!!
.
Latest Volcano news from Scotland!
Så blev det inget New York.... sitter kvar i Glasgow, Skottland för andra dagen (eller är det kanske tredje??). Ingen vet vad som händer. Jag ber att jag ska åtminstone få vara kvar här några dagar till eller få åka till New York, jag vill ha betalt och inte ta bussen tillbaka till London och sitta fast där i all evighet!
.
Mina arbeskamrater är de mest underbara människor någonsin, jag är så tacksam att jag mött dem. Vi ringer varandra, for till stan och shoppade rena kläder i Primark (och lite tvättmedel så man kan tvätta) igår (åååh vad bra shopping det är i Glasgow!!!!), drack vin i mitt rum igår till sent in på natten och gick och åt thaimat.
.
Idag roar jag mig med att kämpa i gymet (har riktigt stora muskler nu), färga håret och försöka få en glimt av min favorit Simon Cowell.... de har X-factor auditions i VÅRT HOTELL!!! Undrar om jag ska anmäla mig så jag kan lämna British Airways och bli en känd sångerska? Kanske det var det som var meningen med all den här vulkano-skiten? Ikväll ska jag på bio och se en romantisk film med tjejerna.
.
Undra om vi någonsin kan ta oss hem? Jag funderar på att ta båten från Newcaste till Göteborg (det tar 24 timmar) och sedan tåget hem med en annan svensk kille som är här? När ska detta ordna sig, det kan ju ta flera veckor innan jag kommer hem?!!
.
Jag var så arg på den där himla vulkanen som föstörde så mycket, men vad hjälper det? Istället tänker jag på alla stackars människor som sitter fast runt i världen. De som inte kan ta sig till sina barns bröllop, begravningar, viktiga möten och är borta från sina barn. Hemskt!
.
Här ser ni vad som händer i Skottland just nu:
.
Finns det skyddsänglar?
♥Först av allt; tusen tack för allt stöd (kommentarerna på mitt sista inlägg). Tårarna kom när jag satt och läste. Det betyder så mycket och ett speciellt tack till dig pappa! ♥
.
***********************************************************************
Vaknade i morse i mitt Heathrow hotels underbara säng och kände mig riktigt utvilad. Hade sovit som en stock hela natten och hade inga mardrömmar om jobbet för en gångs skull, konstigt men skönt!
.
Ness ringde om att jag skulle komma och sova över på kvällen och sedan gick jag ner på gymet. Efter 8 minuter på stepmaskinen ringde telefonen. Oh himmel, det var British Airways som sa att jag måste åka till Chicago…? Va? Tittade ut genom fönstret på Heathrows runway men den var ju stängd! Helt död, nästan kusligt är det där. Samtalet bröts och jag skyndade mig upp till datorn för att kolla schemat. Glasgow? Va? Men hur skulle jag ta mig dit när det inte gick några som helst flyg?
.
Så ringde telefonen igen, det var Daisy, den söta lilla kinesiska tjejen jag träffat igår när jag var som mest förvirrad. Vi var på samma resa, var vi än skulle åka började vi skratta och det kändes tryggt! Sedan ringde Elaine, en annan tjej jag träffat dagen innan.
.
Skyndade mig att kasta ner allt i min väska (otroligt hur man kan stöka ner och sprida ut sig på en natt!) och sedan tog vi oss till Terminalen och en stund senare satt vi i en buss full med cabin crew på väg till SKOTTLAND!! Åh….var ska detta sluta? Nu sitter jag här på mitt hotellrum och min rumpa gör ont från att ha suttit på en buss i 10 timmar! Vaddå åka hem i helgen? Det kan jag glömma!
.
Under dessa 10 timmar ’roade’ vi oss med att snacka skit, skvallra, sova, titta ut på den vackra engelska landsbygden och som cabin crew alltid gör; drack vi lite vin.
.
Imorgon ska vi tydligen flyga ett tomt plan till New York för att hämta upp passagerare som sitter fast där borta, men vem vet hur länge vi kommer att vara där? Hörde ett rykte att Vulkan-dimman nu sprider sig mot USA och vi kanske blir fast flera, flera dagar! Borta är Bahamas resan till veckan (tack och lov Mattis och mamma inte skulle med trots allt) och borta är alla dyra flyg jag måstat boka mellan Stockholm och London. Som att spola pengar i toaletten!
.
Borta är den enda helgen jag hade med Mark på två månader och borta är all respekt för BA. De behandlar oss som skit njuter nog av att straffa oss så här extra mycket efter strejken.
.
Men en ljusglimt mitt i allt mörker är; där fanns en liten skyddsängel vakandes över mig trots allt. Så söt och snäll, så givmild och omtänksam är hon, lilla kinesiska Daisy. Hon har erbjudit mig att bo hos henne i norra england tills jag kan ta mig hem, låna ut pengar till mig och en annan tjej så vi skulle kunna betala för en advokat att hjälpa mig med den discrimination jag var med om av mina chefer. Inte för att jag någonsin skulle gå med på det, men ändå, hon har ett sånt stort hjärta! Hon jobbar dessutom ofta i rätten och vet allt om Engelska lagar och ger råd till oss som förlorat så mycket. Hon fick oss alla på bättre humör och delade runt all sitt vin och mat på bussen. Och där är hon och kämpar på, fast jobbet tvingat henne att komma tillbaka från hennes semester och hennes lilla tvååriga dotter sitter hemma och väntar på sin mamma som är borta…tja hur länge då? En vecka till kanske?
.
Varför den här vulkanen skulle bryta ut precis nu kan man ju undra?
.
God natt och wish me luck!!
Värre och värre....och så lite värre då!
Hur länge ska man orka med? Hur länge ska jag stå ut? Varför går precis allt emot mig just nu, vad har jag gjort för fel? Måste vara något riktigt hemskt för att jag verkar bli straffad mer och mer varje dag.
'
Ni som känner mig och känner till, vet nog hur mycket problem jag haft på jobbet och hur dåligt jag mått över strejken och över hur jag blivit behandlad och mobbad. Men som allt i livet brukar jag känna mig nere ett tag, sedan kommer det nya krafter pumpandes genom mig igen och jag tar nya tag. Jag ligger kanske och gråter en stund men sedan kliver jag upp och fortsätter där jag slutade och tänker att jag inte får ge upp.
'
Hur jag lyckats stått ut med allt som hänt på jobbet det senaste året är genom att trycka det längst bak i huvet och inte tänka på det, jag är ganska bra på sånt. Men det kommer alltid ikapp med en och nu har jag verkligen riktiga ordentliga problem som jag verkligen inte ser någon lösning eller ljusning på?
'
Så till idag då, den 15 April som blev till en av de vidrigaste dagarna i allt det här eländet.... Klev upp klockan 4 och Mark fick köra mig till mitt extra tidiga flyg som jag bokat pga att jag tappat mina personalrabatter och det var billigast att åka så tidigt.... Tog mig till London och när jag landade tog jag mig en titt på 'Departures skylen' på Heathrow Terminal 5 och där stod det 'cancelled', 'cancelled' och 'cancelled på ALLA flyg!!!! Va?? Gick på jobbet och fick mig en riktig snyting 'gå hem, ingen ide du står här, vi tänker inte hjälpa dig, gå hem sa jag ju' fick jag som svar av en grinig kärring i vår standby desk. Ja men hur ska jag ta mig hem då? 'Det är ditt problem, gå hem!'
'
Då var det något som plötsligt brast i kroppen. All rädsla, stress och oro som legat där djupt, djupt inne kom ut, i form av tjocka, varma tårar. Folk stirrade lite på mig när jag försökte gömma mig i ett hörn i vårt crew centre. Försökte ringa Mark, händerna bara skakade. Ett par flygvärdinnor kom och undrade hur det var fatt. Efter en stund tog jag mig samman och gick och plåstrade på lite smink (jag kunde inte gå därifrån, jag hade ju ingenstans att ta vägen) och till slut fick jag höra ryktet om att man kunde gå till ett rum och anmäla sig för standby! Jag sprang dit med två kollegor och fick mig ett hotellrum för natten och är på standby från och med midnatt nu ikväll tills i morgon kväll. Pust, i alla fall ett rum att stänga in mig i!
'
Imorgon kväll ska jag få sova hos våra underbara vänner Luke och Ness. Jana och Dana och Marks kusin Blake har ringt mig idag och varit så snälla och erbjudig mig en plats på sin soffa. Även två jobbarkompisar erbjöd mig en soffa och en kinesisk tjej ville att jag skulle med på en kina-restaurang! Men jag orkade inte.... Ville bara vara ifred. Tack och lov att det finns så underbara människor här i världen!
'
Jag tog mig tillslut till Hounslow av alla ställen där jag gick runt i en dimma på Primark för att köpa rena strumpor och till matvaruaffären för att köpa lite mat. Hela tiden var jag som i en dimma, kunde inte koncentrera mig. Kändes som om jag var helt bortkommen.
'
Så kom kvällen och på toppen av allt och som att rubba salt i såren så skulle vi idag ÄNTLIGEN få besked om eventuell fortsatt strejk eller om det börjar reda upp sig med alla förhandlingar mellan vårat fack och chefen också, men nej, fick besked om att det ska ta en vecka till! Hur länge ska jag orka? Jag orkar inte mer! Jag vill bara skrika, grina och försvinna! Jag vill gå ur facket, jag vill slå till chefen! Vad håller de på med, är de inte riktigt kloka? Vill de bryta ner oss totalt?
'
Om jag ändå hade stannat hemma imorse hade jag suttit fast hemma i tryggheten och inte här, där jag nu kanske blir fast för evigt? Varför ska jag ha sån himla OTUR jämt? Det är prat om att flygen inte kommer att gå på flera dagar och då förlorar jag mina biljetter och jag har inte råd med nya.
'
Vad är det för mening med att den där vulkanen skulle bryta ut just idag? Det finns ingen mening, fast alla säger så. Det finns verkligen ingen som helst mening med allt som hänt mig med mitt jobb på senaste, det vet jag!
'
Jag känner mig så nära bristningsgränsen. Jag tror att snart kommer jag att explodera och bara kollapsa i en hög på golvet. Jag som älskade mitt jobb, men det blir bara värre och värre och värre. Om det inte var för min familj och mina vänner och alla snälla arbetskamrater hade jag nog gett upp och grävt ner mig idag. Det är andra saker jag är ledsen för också men det orkar jag inte skriva om just nu....
'
Tack för att ni finns!
'
Kram från en ledsen flygvärdinna som sitter fast i London
Foto-dags!
Så var middagen lagad och uppäten, disken diskad, golven damsugade och akvariet rengjort! Puh! Sitter med en välförtjänt kopp kaffe och tittar på vår nya kabel-TV. Det tog en månad för Telia att inse att de inte ens hade kopplat in den (hutlöst länge) men idag fick vi den och nu kan stackars Mark äntligen se lite engelska program och inte bara sitta och stirra förundrat på alla svenska serier och 'så ska det låta'.
'
Idag har det varit en sån underbar dag, solen sken på balkongen hela dagen och det var såå varmt. Åt frukost där ute och gick en prommis ner till banken och affären. Mark kom hem en snabbis och åt men är nu på sin första dag på SIF (Svenska för invandrare). Få se om han lärt sig något nytt ord när han kommer hem?
'
Vår stackars lilla fisk Bob har fått 'bladder problems' och flyter upp och ner så han får nu bo ensam i sin gamla kula och är på fasta ett par dagar. Han får inte äta, bara ärtor (som han inte gillar). Hoppas han mår bättre den stackaren, han har ju varit med om så mycket i sitt lilla korta liv.... Han har fått mycket stöd av alla som 'känner honom' från England, alla är oroliga. Hi hi! ;) Galet men sant. När vi bodde i London ville alla våra kompisar ha honom, så han måste vara en väldigt speciell liten fisk! ;)
'
'
Hur som helst, tänkte ladda upp lite bilder från vår härliga helg med Mattis och Tobbe och Ålandskryssningen med pappa och Monica!
'
Kan inte sluta skratta när jag ser alla galna bilder! Enjoy!
Kan inte sluta skratta när jag ser alla galna bilder! Enjoy!
'
Otacksamma miljonärer!
Hörde precis på nyheterna (jaaaa jag tittar på det ibland också, i smyg!!) att man inte blir lyckligare av att ha mycket (nu menar jag miljontals) med pengar! Ha! Läste också i tidningen om flera som vunnit på lotto och det 'förstörde' deras liv! Ha! Well...let me tell you, att jag skulle då inte bli mindre lycklig om jag var rik!!!!!!!!! Dessa människor är bara otacksamma gnällisar. Ge mig några miljoner och jag kan visa hur man har kul, njuter av livet och har mindre problem!
'
Visst, relationer och familj, hälsa och vänner är ju det absolut viktigaste i livet men inte tror jag att vinna pengar skulle göra just det något sämre direkt!?
'
Dagens skämt:
'
En man kommer hem från jobbet och ropar till frun: Älskling skynda dig att packa, jag har precis vunnit på lottot!!!
Frun frågar; Åhhhh vad härligt, ska jag packa för stranden eller för en trip till skidbacken i Österrike?
Han svarar; Äh det skiter väl jag i, bara du drar härifrån så snabbt du kan!
'
Atlanta
Har precis varit ute på en liten promenad runt Atlanta.... En liten promenad som blev till en låååång en. Efter en ordentlig workout i gymet sa hotellet att det skulle ta en kvart att gå till apoteket (där man kan köpa viktväktarmat). Hm... det tog mig 40 minuter! Under tiden gick jag genom den konstigaste staden jag någonsin har varit i.
'
.jpg)
Vem hade trott att det fanns så många svarta hemlösa i Atlanta? Jag gick nedför gatan i solen, i downtown. Så varmt och skönt. Såg ett par svarta killar som gick förbi, de såg lite smutiga ut, 'några drogmissbrukare' tänkte jag väl och höll i väskan lite extra hårt. Ju längre ner för gatan jag kom insåg jag dock att det måste vara vanligt här. Överallt gick det smutsiga män men hängiga kläder och när jag passerade en park var den full av hemlösa män i sina sovsäckar. Lite längre ner fick jag korsa gatan innan jag blev omringad av en stor grupp svarta killar. Ett par försökte stoppa mig lite längre bort och tigga med sin smutsiga plastburk. Jag kände mig plötsligt lite skraj.
'
Mina fötter gick fortare och fortare nedför gatan. En sån fin, modern stad, men vart var alla 'normala' människor och shoppare? Och var var det där himla apoteket någonstans? När det stod 322 på byggnaden och jag skulle till nummer 842 gav jag nästan upp. Men så såg jag en kyrka och gick in.
'
Där inne doftade det gott av blommor, och det var så ljust och fint vid altaret att jag var tvungen att gå längre in. Kyrkan var så vacker, så ljus och kändes full av hopp och lugn. Rutorna var fyllda av vackert färgat glas med vackra bilder, altaret var så stort med vita färger, prydd av silverkors och en stor vacker bild av Jesus. Det var nästan som jag drogs in i kyrkan tills jag satte mig på kyrkbänken längst fram. Satt där ett tag och filosoferade på allt som hänt mig de senaste veckorna och på alla problem med jobbet, och som alltid när jag är i en kyrka fick jag ett plötsligt lugn spridandes i kroppen.
'
Lugnad gick jag ut igen på gatan i solen och så fort jag lämnat kyrkan kom det en stor vakt i uniform och låste kyrkan, vilken tur jag hade som hann in!
'
Jag hittade mitt apotek till slut men fick ta taxi tillbaka igen, jag vågade inte gå mer på de där gatorna och hade fått skavsår på hälarna.
'
Nu är jag säker och välbehållen tillbaka i mitt trygga hotellrum. Men en sak vet jag; trots solen och den vackra kyrkan så vill jag nog helst inte åka till Atlanta igen. Been there, done that.
'
Snurrig i huvet!
Hm....åt visst lite FÖR många jelly beans. Det stod på förpackningen att de innehåller INGET socker eller fett, men nu visas det att de inte är de bästa man kan äta om man inte vill ha en bubblande mage! Ops!
'
Är i Atlanta, Amerika. Som en typiskt trist flygvärdinna orkade jag inte gå ut fast jag aldrig varit här och sitter i stället på sängen och slappar! Så skönt! Har varit vaken i 25 timmar så det kanske är dags att jag går och lägger mig nu? Huvet snurrar!
'
Har insett att det inte kommer att bli särskilt billigt och att jag typ aldrig kommer att få träffa Mark nu när jag ska pendla till London. Men jag får kämpa på. Nu medan jag är straffad av jobbet för att jag deltog i strejken och förlorat mina reserabatter har jag måstat boka full-pris biljetter till London hela Maj, och ja.... vill inte ens tänka på det just nu. Hm... Kan säga att det inte blir billigt direkt....
'
Bäst jag lägger mig, hela rummet har börjat snurra! Efter en blandning av jetlag, sömnbrist och ett glas vin, då blir det så!
'
********************
'
P.S, Mamma, du får mig att skratta med dina kommentarer! :) Ja, du har rätt man blir bara tjock av öl, kanske bäst att hålla sig till dom där som heter 'Bright', hi hi.
Borta bra men just nu är hemma bäst!
Åhhhhhhhhhhhh vad det är härligt att vara hemma i VÅR lägenhet!! Så skönt att kunna gå omkring barfota utan att smutsa ner fötterna på andras skit och äckliga heltäckningsmattor, så vitt och fräscht på väggarna och så varmt inne! Behöver inte gå runt i fliströjor och halsduk hela dagarna! Ingen som kommer och stör mig när jag ser på TV, jag kan sjunga högt till musiken på radion och läsa tidningen vid matbordet (vilket himla lyx att ha ett köksbord!!) i freeeeeeed! Ååååh bliss!
'
Mark jobbar hela dagarna men när han kommer hem försöker vi ta vara på den lilla tid vi får tillsammans. Igår var vi ut till Kungens kurva och shoppade lite saker vi behövde (bl.a mer öl till ölmaskinen, väldigt viktigt) och sedan myste vi hemma i VÅRAN soffa! Ingen som satt nyckeln i låset och kom och störde!
'
Ikväll när Mark kom hem tog vi tåget till Centralen och gick på promenad genom staden. Det är så härligt nu när det börjar bli vår, varmt och skönt och nästan all snö är borta. Vi gick ner mot Kungsträdgården och försökte hitta en pub, men vi insåg snart att det är nästan omöjligt i Stockholm?!! VA????? Inga pubar????? Efter typ en halvtimme hittade vi en riktigt engelsk pub vid plattan på Stureplan. Efter en pint var tog vi oss till Max där vi åt supergoda hamburgare....mmmmm, bättre än en lyxmiddag! Tog oss en pint till i puben Bishops Arms och sedan bar det av hemåt. En mysig liten tur i vår nya stad. Vi fattar fortfarande inte att vi bor här! Känner dock lite saknad av Londons alla pubar (och billiga priser!!) men jag överlever nog....
'
Nu ligger Mark och snarkar och jag sitter vaken sent och chattar med gamla kompisar online. Så härligt att vara ledig! Godnatt!
'
Chilling in Chicago!
Dont you just love a feel good movie all by yourself in your hotelbed while eating naughty crisps?!
Jag älskar den här filmen!! Jag blir nästan kär (i Reese's ex-husband) varje gång jag ser den!
Happy Easter from London!
Glad Pask!!
Min sista historia jag skrev i torsdags var nog inte den roligaste, men ville dela av mig lite av mitt liv....
Nu sitter jag i mitt hotell i Heathrow och kanner mig lite, lite mer positivare. Jag hoppas att det blir en till strejk om 2 veckor och om ingen loser sig kan jag inte bara grava ner mig, jag maste ga vidare fast det aldrig kommer att bli lika bra och enkelt med jobbet langre. Men jag ska inte ge upp och kampa med facket som stodjer oss!!
Det kandes minst sagt knepigt att komma till Heathrow nu och inte hoppa pa tunnelbanan, utan istallet tog jag bussen med en tjej i mitt crew till hotellet..... Mark e inte i London och vantar pa mig. Istallet sitter han ensam hemma i Stockholm och kanner sig lite orolig over alla barn som kommit och knackat pa och tigger godis eller pengar (han blev helt chockad!!). Nu vet tydligen alla barn att han inte kan prata svenska heller, ha ha ha. Forst trodde han att det var zigenare som ringde pa, men jag fick forklara om haxorna som far till blakulla!! Ha ha ha. Min gulliga, roliga man, han far mig alltid att skratt!!
Efter alla ar i London kanns det minst sagt knepigt att inte bo har langre, men jag angrar absolut inget! Jag maste bara vanja mig vid mitt nya liv och det tar nog ett tag...
Ha en bra pask allihopa och tank pa mig som jobbar hela helgen! Fick ialla fall ett paskagg av hotellet! :)
Min sista historia jag skrev i torsdags var nog inte den roligaste, men ville dela av mig lite av mitt liv....
Nu sitter jag i mitt hotell i Heathrow och kanner mig lite, lite mer positivare. Jag hoppas att det blir en till strejk om 2 veckor och om ingen loser sig kan jag inte bara grava ner mig, jag maste ga vidare fast det aldrig kommer att bli lika bra och enkelt med jobbet langre. Men jag ska inte ge upp och kampa med facket som stodjer oss!!
Det kandes minst sagt knepigt att komma till Heathrow nu och inte hoppa pa tunnelbanan, utan istallet tog jag bussen med en tjej i mitt crew till hotellet..... Mark e inte i London och vantar pa mig. Istallet sitter han ensam hemma i Stockholm och kanner sig lite orolig over alla barn som kommit och knackat pa och tigger godis eller pengar (han blev helt chockad!!). Nu vet tydligen alla barn att han inte kan prata svenska heller, ha ha ha. Forst trodde han att det var zigenare som ringde pa, men jag fick forklara om haxorna som far till blakulla!! Ha ha ha. Min gulliga, roliga man, han far mig alltid att skratt!!
Efter alla ar i London kanns det minst sagt knepigt att inte bo har langre, men jag angrar absolut inget! Jag maste bara vanja mig vid mitt nya liv och det tar nog ett tag...
Ha en bra pask allihopa och tank pa mig som jobbar hela helgen! Fick ialla fall ett paskagg av hotellet! :)
Första dagen efter strejken som förändrade allt...
Dammar av min resväska och landar på Heathrow för första gången på fyra veckor och allt jag ser är den grå dimman utanför. Kallt, lika kallt som i Sverige! Riktig turbulens är det också innan vi landar, alla barn på flyget skriker.
'
Plötsligt är jag i terminal 5 - British Airways terminal. Första dagen efter strejken.... Känner mig som om jag är i en annan värld, som om jag är i en glasbubbla och ser ut genom glaset. Tar fram mitt ID kort, pratar med en kollega i hissen och checkar sedan in i vårt crew center. Där är glasrutorna fortfarande förtäckta med tjockt papper efter strejken (för att skydda strejkbrytarna) och inne är det cabin crew överallt som pratar och går runt, skrattar lite här och där och på ytan ser det ut som om ingenting har hänt, men det känns, det känns att det är lite kusligt, inte alls som vanligt. Jag går och träffar min kompis Dana i fiket som har väntat på mig efter sin resa till Frankfurt. Hon ger mig ett påskägg och vi gömmer oss i ett hörn så vi kan prata ifred. Precis som mig har hon strejkat och vi pratar om allt som hänt oss sedan vi sist sågs. Vi försöker också pigga upp varandra lite med att prata om en kille hon har träffat och en semester hon ska på.
'
Efter några timmar måste jag byta om och göra mig klar till jobbet. Jag är så trött, så trött och kroppen fungerar liksom inte. Kaffet jag drack i fiket hjälpte inte alls! Jag stryker min uniform som legat i resväskan i en månad och märker att jag inte ens tvättat skjortan, den är full med kaffefläckar. Får dra fram en annan hopknölad skjorta från botten av resväskan. Sätter upp håret, målar på mig lite extra smink och ser mig i spegeln när jag är klar. Usch. Jag skäms, jag ser hemsk ut, inte alls den glamourösa Anna-Cecilia som jag brukar vara när jag ska gå på jobbet. Jag brukar vara så förväntansfull när jag tar på mig min uniform, försöka se snygg ut, dra på ryggen och känna mig så stolt att jag jobbar för världens bästa flygbolag.
'
Men inte idag. Idag är det som om jag står i spegeln ser på en annan person. Orkar inte bry mig hur håret ser ut, mitt smink är lite utsmetat under ögonen och uniformen är alldeles för stor, jag ser ut som en clown i de stora byxorna! Vad har hänt? Har inte ens strukit ordentligt. Äh, jag orkar inte bry mig utan skyndar mig istället ut i crew rummet igen. Där träffar jag ett par till kompisar men har ingen lust att prata, jag vill helst bara vara ifred men det kan jag ju inte säga.
'
Tar mig till vår 'briefing' (mötet där man träffar alla kollegor innan flyget), jag är sist in, och alla ser så konstiga ut där de sitter. Inte de stora leendena jag brukar mötas av. Alla verkar lite tysta och tillbakadragna, inte minst jag! Jag sätter mig ner och känner mig riktigt nervös, hjärtat bankar innuti. Pratar lite med de andra och efter mötet tar jag mig genom säkerhetskontrollen och ser att alla stuckit och jag ta mig helt ensam till gaten!! Plötsligt går jag genom terminalen helt själv, och jag ser mig omkring. Allt verkar som vanligt, passagerare i taxfreen, markpersonal som går och struttar omkring vid gaterna. Jag tar mig nästan hela vägen till min gate innan tårarna kommer. Det bara slår över mig. Vårt plan är på väg in med en 'towtruck'. Jag ser ut genom de stora rutorna och ser BA flygplan överallt, de omringar mig, jag vill plötsligt nästan bara spy. Tårarna väller upp i ögonen och jag går som i en dimma och märker att alla stirrar på mig lite förundrat. Jag sväljer, inte grina nu, får inte grina, tänk på något positivt, det är nog inte så farligt trots allt. Jag känner som om jag nästan ska ramla ner för trapporna och tappa väskan på väg ner till gaten och är så nära, bara en millisekund från att bara ge upp och vända på klacken och åka hem, hem till tryggheten. Men precis när jag hinner i kapp mina kollegor skärper jag mig och får tillbaka lite vett och sans och sväljer tårarna.
'
Vi boardar flyget och jag står vid min emergency exit och tittar runt på alla glada passagerare. En stor skolgrupp med flickor som ska på skolresa är alldeles uppspelta. Så glada och skrattar och skriker och tar kort på allt och alla. En liten bebis som ler mot mig. Jag har ingen som helst lust att le tillbaka till någon och undrar hur någon vill ens betala för att åka med ett sånt här företag som inte bryr sig om sina anställda. Som bara bryr sig om pengar, pengar och makt. Men så minns jag hur jag känner det när jag ska på semester, att dessa oskyldiga människor faktiskt inte gjort mig något och att de är de som gör att jag i alla fall har ett jobb, än så länge.
'
BA239 till Boston lyfter. Jag jobbar, jag skrattar lite och ler, jag pratar med mina snälla kollegor, men längst inne gnagar oron och rädlsan för framtiden. Och när jag många timmar senare sätter nyckeln i min hotelldörr och kliver in får jag inte den där känslan av glädje, avslappning och frihet som jag brukar få. Jag känner mig bara ledsen och ensam. Men jag klarade det! Ett litet steg på vägen i min nya framtid. Det kommer aldrig att kännas lika bra att gå på jobbet. Jag jobbar för ett företag som gav så mycket men som nu bryter ner oss, sakta men säkert. Och jag överdriver inte, de mobbar, trycker ner och sparkar på oss. Det är inte bara jag, de flesta är lika ledsna, trötta och oroliga längst innuti. Precis som en av mina kollegor sa (en 50-årig underbart snäll man) så vet vi att vi har vänt en ny sida i boken. Det kommer aldrig att kännas lika bra, det kommer aldrig att bli som det var. BA har slagit ner oss och förstört den passion vi hade för det här företaget. När jag gick på semester för en månad sedan var allt som vanligt, nu har de dragit mattan under mina fötter och fäller mig. Jag önskar de visste vad de gör mot oss, och alla de andra underbara flygvärdinnorna som jobbar här, de är de bästa människorna ett företag någonsin kunnat få. Jag önskar jag kunde skriva ett brev till W.Walsh och berätta hur vi känner det. Att makt inte alltid handlar om pengar utan mer om mänsklighet och personlighet. Vill BA gå under så är de på rätt väg, försöker bli av med det viktigaste de har; sin personal.
'
'
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
'
När jag skulle gå in på supermarket bredvid hotellet här i Boston för en stund sedan stod den en stor grupp människor med stora plakat utanför och strejkade. De jobbade visst åt det företaget, på deras lager. De hade skrivit med stora bokstäver 'Don't shop as SHAWS' 'we are on strike' 'support us'. Jag var tvungen att gå in ändå och gick lite förbryllat mot affären och öppnade dörren....och plötsligt började de skrika åt mig 'DON'T GO IN'!! Jag gick skamset in och när jag kom ut fick jag en ledsen blick av en kille med ett plakat runt halsen. Jag ville bara stanna till och tala om för honom att jag vet precis hur han känner det!
