Allt är packat i vår 'bil' nere i källaren - nämligen vagnen! ;) Imorgon bitti tar vi Y-BUSSEN (himla Y-buss, men SJ håller på och bygga om spåren så där gäller buss också....grrrrrrr, så typiskt!). Jag som lovat mig själv att aldrig mer åka y-buss efter att jag fått barn. I sex timmar ska Harry och jag resa norrut och hoppas på att han inte blir allt för otålig och less på att trängas med sin mamma så länge.... Väskan är fullproppad med leksaker och böcker och bitringar, ifall att. Man kan ju alltid försöka vifta dem framför honom så att han blir distraherad så vi inte blir utkastade ur bussen av nån sur pensionär.

Att man kan bli så glad över en sådan liten sak.... en liten sak som bara sticker upp precis ovanför tandköttet och är så vasst! I Lördags på Djurgårdsbron kände jag något vasst när Harry bet på mitt finger och när Mark tittade efter såg han början på en tand! Åh lilla gubben, redan! Inte undra på att han biter och dreglar på allt! Jag är så stolt över honom!

Tja så känner nog alla! Men någon riktig helg har jag inte haft på många, många år, inte förrän nu när jag är hemma och mamma-ledig och Mark jobbar Måndag till Fredag. Men de går ju så fort!! Fattar inte var de tar vägen.

Jag har migrän. Vidriga, mörka, onda smärta som bara förstör allting man planerat och allt man vill göra. Livet får hejda sig ett slag och man får stanna hemma..... Man får inte heller ta migränmedicin när man ammar så det är bara att lida ut smärtan tills den är över. Vi som skulle till Farnaz- min gamla Australien-vän- som bor i Täby idag men vi fick stanna hemma. Men det kanske vi behövde ändå jag och Harry.

Åh vad jag är glad att jag flyttade till denna underbara stad! Det är så vackert, så mysigt, vi har turen att ha vänner här, både nya och gamla, och det finns så mycket att göra....speciellt när man har barn har jag märkt! Det är ju babyboom i Sverige och i vår huvudstad är utbudet enormt. Vart man än går kryllar det av barnvagnar. Man kan vara fullt upptagen varje dag med aktiviteter för bebisar och barn om man vill. Cafeer, museum, djurparker, små utflykter osv osv ordnas runt stan. Idag gick vi till Marieviks kyrk-kafe och fikade med tre andra mammor i min mamma-grupp och klockan 14 var det babysång. Fullt med folk var det, grupper med pappor och bebisar och massa mammor också såklart. Jättehärligt att sitta och sjunga med min lilal skatt. Han tittade sig häpnat runt omkring.

Klockan är nästan midnatt och det är mörkt ute, nedsläckt hos grannarna mittemot och lugnt ute på E4:an. Min stora och min lilla pojke ligger och sover och jag är ensam. Som nästan varje kväll stannar jag uppe längre för att tex göra klart nere i tvättstugan, plocka ihop lite efter dagen, ta av mig sminket och bara pusta ut lite för mig själv. Sitta och surfa utan att bli avbruten eller läsa igenom posten eller betala räkningar, jag vad som helst. Jag älskar varje minut med min son, men man måste ju kunna erkänna att man ibland måste få en stund för sig själv också, speciellt när livet har gått från att bara ta hand om sig själv och sina egna behov i 37 år till att på någon sekund (när man klämmer ut det lilla livet) ansvara för någon annan varje dag, varje minut och varje sekund. Man får själv komma i andra hand. Jag tror inte att många erkänner det här men jag vet från att ha pratat med andra mammor att det blir lite av en chock för många, att man plötsligt inte hinner sminka sig innan man ska ut, inte borsta håret, inte klä på sig före klockan 14 eller ens göra lunch till sig själv! Var tog den där egna tiden vägen?

Har haft fullt upp den här veckan, skönt! Blev plötsligt lite less på vår lägenhet och att bara sitta instängd så jag bestämde mig för att sluta vara så lat och tog tag i saken lite...och tänk vad mycket roligare livet blir då!

Okej, visst lärde jag mig andas på den där profylax-kursen och visst hjälpte det mig att föda....tror jag... Men vad vi fick mest ut av det hela var våra kära vänner Marit, Andy och lille Stig. Det är otroligt vilka underbara människor de är, snälla, omtänksamma, roliga, gästvänliga och ja...helt enkelt underbara! Jag är så tacksamma över att vi lärt känna dem och att vi får ha dem som vänner. Varje gång vi ska ses längtar vi och vi kan vara helt oss själva i deras sällskap!

Åh jag är så trött, så trött! Sitter och väntar på att tvätten ska bli torr nere i tvättstugan sedan ska jag sova! Har haft en underbar helg hos Marit, Andy och Stig över sista April, och idag for jag och Harry på Willys och storhandlade och sedan gick jag på en promenad med Åsa en stund.