Här sitter jag mitt i natten i Hong Kong. Har precis kommit från baren.... Jag var så slut igår kväll när vi kom hit, jag har haft så otroligt fullt upp den senaste månaden (därför har jag knappt skrivit i min blogg) så när jag hamnade nere i baren efter att ha varit vaken i över 30 timmar blev jag riktigt berusad och sedan sov jag i 17 timmar!!!!!! Det måste vara rekord?? Jag sov från midnatt till klockan 17.00 i eftermiddag. Solen sken ute på den asiatiska himlen och det var varmt, och där låg jag och sov bort hela dagen.

Hur som helst, min kropp värkte av trötthet när jag vaknade så det måste ha behövts. Jag ska passa på att gå på billig asiatisk massage imorgon. Reflexologi (för fötterna) och ansiktsmassage. Mmmmm...

Vi hade en underbar jul nere i en liten fiskeby som heter Mevagissey nere i södra Cornwall. Vi bodde i Amys lilla fina lägenhet i en gammal kyrka och vi gick promenader på vackra stränder, for runt bland små byar, gick på den lilla lokala puben och blev vän med alla som bor där och vi firade jul med svenskt julbord och på juldagen med engelsk 'roast christmas dinner' med Amy och hennes son Jay. Vi hade jätte-jättemysigt!! Så bra som en jul kan bli när man inte får fira med sin familj hemma i sverige. Det var dessutom Marks och min första jul tillsammans och det var underbart.

Imorgon natt far jag hem till London och sedan bär det av till Sundsvall över nyår. Jag längtar!! Det enda konstiga är att jag knappt varit hemma sedan vi flyttade till vårt nya hus, jag lever minst sagt i en resväska just nu.

Här kommer några bilder från vår underbara jul.

Sitter i sängen i mitt nya hem och är yr och trött. Har precis kommit hem från Boston och Chicago.

Vi har äntligen flyttat in i vårt nya, fina hem!! Underbart.

Tyvärr hinner jag inte vara hemma någonting alls eftersom jag har så mycket nu, det är till att resa resa nonstop med jobbet och nu har vi hämtat upp vår hyrbil och ska fara ner till Cornwall och fira julen med min bästa vän Amy i en liten fiskehamn och bo hos henne i hennes lilla kapell! Jag längtar, det ska bli underbart! Jag har köpt massor med svensk mat i IKEA så nu ska vi fira riktig jul!

På annandagen far jag till Hong Kong och sedan hem till Sverige direkt efter det för att fira nyår med min kära familj.

Så.....tänkte passa på att hälsa er alla en riktigt GOD JUL!!!!!! Hoppas ni får en härlig och förhoppningsvis vit jul!

Många kramar Anna-Cecilia

Jag är så LESS på att packa!!!!! Hur mycket saker kan en männsika samla på sig?? Hela kroppen värker och jag sitter nu här och förbereder mig på det värsta......alla mina hundratals SKOR!!!!

Det här fick mig i alla fall att skratta, det här är London-life i ett nötskal:

Jetlagen har slagit in ännu en gång och jag vet inte om jag ska sova eller inte sova? Om jag sover nu så kan jag inte somna inatt och kommer att hålla Mark vaken. Jag är så trött, ögonen svider och huvet snurrar. Längtar efter ett glas vin och mat, fast det är mitt på dagen! Ska man äta frukost eller ska man äta middag? Vad är klockan?

Jag kom hem för några timmar sedan och har pratat med min bästa vän Amy i någon timme, hon har blivit dumpad igen av sin alldeles nya kille! Stackarn!! Hon sa att hon i alla fall alltid mår bättre efter hon pratat med mig vilket gjorde mig lite glad.

Sedan började jag packa inför flytten på Lördag. Mitt kära jobb har gett mig hela helgen ledigt så jag kan flytta och jag läääääääääääängtar så!!! Bara 2 nätter kvar i detta hemska, vidriga, skitiga, drogmissbrukande, party-hus. Jag kan erkänna det nu när jag ska flytta, jag lider verkligen av att bo här. Att gå på golvet är lika smutsigt som att gå ute på gatan och det är så äckligt att jag har skor på mig om jag ska på toa. Det här huset har gått utför de senaste veckorna, det blir bara värre och värre, som att bo i en knarkarkvart! Det är utan tvekan det värsta huset jag någonsin bott i. I can't wait to move!

Det enda problemet med att flytta är att jag nästan började gråta (kanske har något med tröttheten att göra också?) när jag började packa. Jag har så OTROLIGT mycket kläder!!!!!!!!!!!! Jag har säkert 1000 par strumpor och trosor, 50 bh'ar, 300 toppar, 400 par skor och 200 par byxor och kjolar och jackor, bälten och väskor. Jag har cd-skivor, dvds, en massa sprit och vin-flaskor, böcker, papper, schampoon och hudlotioner i mängder. Jag tror jag drunknar i alla saker och jag har bara börjat. Hur ska jag orka med detta ännu en gång till? Varför samlar jag på mig allt och varför måste jag alltid flytta?

Jag säger alltid åt Mark att han måste säga åt mig att sluta shoppa, men sedan går jag dit till farliga Primark igen och fyller upp kasse efter kasse, och nu när jag ser allt får jag panik. Säg mig, har ni också så mycket kläder? Är det normalt??????? Plus att hela vårat förråd är fullt av mina VINTERKLÄDER i stora lådor och ännu mer prylar. Jag har t.o.m kläder kvar som är Daniels, jag kan inte ens kasta det. Jag samlar på allt.

Om man ändå kunde hyra hjälp som kunde slänga allt skrot man inte behövde utan att man såg på....mamma borde vara här, hon brukar vara expert på att slänga mina saker i smyg och sedan när jag letar efter det så är det borta, och kommer aldrig mer igen och man kan inte göra någonting åt det. Jag brukar bli arg men just nu skulle jag verkligen behöva det.

Min garderob bröts sönder och rasade ihop häromdagen dessutom av tyngden av alla mina kläder! Tur att jag flyttar....

Tror jag måste sova en stund ändå....

Vad folk än säger om Philadelphia så måste det vara den tråkigaste staden i hela USA. Jag var nyss ute på en promenad och var man än går så känns det som om man är på de värsta bakgatorna i New York. Jag är inte rasist men det är svarta smutsiga män med dreadlocks som ser hemlösa ut och knarkare överallt. En karl skrek efter mig på gatan och när jag inte stannade blev han arg och skrek mer! En annan skrattade hånfullt åt mig när han sa 'Nice ponytails lady' (om mina flätor) inne på ett apotek. Dessutom är alla affärer billiga skräp-affärer. Jag skyndade mig tillbaka till hotellet och låste in mig på rummet.... känns säkrast här.

Ett litet tips: åk aldrig hit på semester!

Nu måste jag försöka sova ett par timmar innan jag ska vara vaken hela natten igen och flyga hem till London.

Sitter i mitt hotellrum i Philadelphia och njuter av ett glas rött vin och australiensiska godisar....mums!! Ögonen svider och klockan är 3.30 hemma i England men jag ska inte sova just än, jag har precis slutat jobbet för idag...

Tänker tillbaka och tänkte skriva lite om en helt 'vanlig' dag på mitt jobb.

Jag hör hur Mark kliver upp klockan 7.30 och säger hejdå när han går på jobbet. Somnar om och helt plötsligt är det 12.30 på eftermiddagen och mitt alarm ringer i mina öron.... usch, jag skulle kunna sova hela dagen!! Masar mig upp, duschar och följer mina rutiner, fast med lite mer speed än vanligt för jag är lite sent ute. Stryker skjortan, duschar, tar på mig uniformen och sätter upp håret med min falska hårbit, sminkar mig och sedan bär det av till tunnelbanan med alla väskor och högklackade skor, inte så lätt att balansera på englands ojämna trotoarer men jag är van. Sätter mig på tunnelbanan och tar på mig läppstift (något som jag lustigt nog aldrig hinner med hemma), skickar några sms och vips så är jag på Heathrow. En kaffe senare, ett möte med mitt crew och en busstur och vips så är jag på flygplanet till Philadelphia.

Vem jobbar jag med idag? Jo en engelsk tjej som verkar lite bossig men ju mer vi pratar ju trevligare verkar hon. Vi pratar såklart om killar och dejter och om var vi bor, och om hur vi ska jobba i jul och nyår. Det här är vardagliga konversationer mellan oss flygvärdinnor för att vi ska lära känna varandra. Alltid samma frågor och inom en timme känns det som vi känt varandra hela livet! Det är konstigt hur vi öppnar oss så inför varandra varje gång vi flyger, fast att vi aldrig setts och förmodligen aldrig kommer att ses igen.

Vi skyndar oss att kolla säkerheten ombord och sedan proppar vi i oss mackor, kaffe och choklad medan det börjar droppa in passagerare. Det är dags att ta till det där flygvärdinne-leendet och se riktigt engarerad och pigg ut. Idag känner jag mig faktiskt på riktigt bra humör och riktigt utvilad så det är inte ens fejkat!

En stund senare är vi i luften och börjar vår service. Det ska serveras drinkar från baren, sedan mat (kyckling eller korv med mos) som följs med kaffe eller te. Ett par amerikanare i första raden är så tjocka att de inte kan ha bordet uppfällt för deras stora magar så en tjej äter inget och en annan karl måste sätta brickan på magen!! På nästa rad sitter det en sur gubbe. Han klagar på att jag slängde bort hans vattenglas innan han druckit upp och att korv med mos är som att vara i skolan. Jag ler så där falskt och och låtsas som att jag inte bryr mig och när han säger att han gillade efterrätten ger jag honom en extra. Så falskt.... he he he. 'Well, would you like another dessert then Sir?' 'Oh yes certainly Sir that is no problem'.

Sedan är det dags att sälja tax-free. Medan jag står med en annan flygvärdinna och ska sälja en klocka börjar en full passagerare surra med mig, väldigt högljudd och sluddrar; 'I can really do with anofffer dfrink...' Maybe I should buy that whisssshkey you have and drink it all now, ha ha ha'. De små damerna bredvid säger 'oh, I think you need a bottle of water instead'. Jag försöker skoja och säga att han kan få vatten men inget annat. 'No i think I really need anothffer drinkfff'. Alla stirrar. Ett par minuter senare kommer han ner i köket, lånar toaletten utan att låsa och när han kommer ut säger han 'i really need a drink....gimme a vodka oranchge......' pleaase'. (En av flygvärdinnorna säger att han är ganska sexig så hon kanske borde ta med honom till hotellrummet, ha ha! Själv tycker jag bara han var ett äckligt fyllo!) Jag vet inte hur många gånger han frågar efter drinkar men vi säger bestämt nej, inga fyllon ombord! Lite senare somnar han.

Medan halva besättningen har rast läser jag alla skvallertidningar ombord och under min rast tittar jag på skräp-Tv och somnar en stund. Innan vi ska landa måste vi servera mackor och kaffe och vi får slut på mat så vissa blir sura! Två små damer som klagat på hur långt flyger var kan inte se vad det står på landnings-formen så jag får fylla i allting åt dem. Men de är så gulliga att jag inte kan låta bli att skratta och skämta med dem. De träffades på flyget och verkade ha blivit bästa vänner!

Sedan får vi äntligen höra att vi ska landa. Men....det är så dåligt väder i Philadelphia så vi kanske måste nödlanda i New York! Men sedan får vi reda på att det kan vi inte för vi har bara bensin för 25 minuter till!!!! Varför då?? Så piloterna har nog inget val och vi landar, något försenade i Philadelphia. Tänk om passagerarna visste om detta....



Tack och lov att vi landar utan allför mycket dramatik och på rätt flygplats, vi är så trötta. Efter en hund har sniffat extra länge på min väska i tullen (han sniffar efter mat och frukt) och en resa i en limousine (utan champagne!) rasar vi in på hotellet.

En till dag på jobbet är över. Imorgon blir det shopping sedan en till flygtur hem.

Så ser en vanlig dag i mitt jobb ut. Om ni nu orkade läsa allt? ;) Kram på er och godnatt.