Barbeques!!
Han kom och träffade mig i Lördags. Jag bodde på hotel på Heathrow mellan mina resor med jobbet och han kom ända dit ut och vi gick på min favoritpub, en riktigt engelsk pub, och hade det så mysigt och roligt. Han sa att han kan vara sig själv med mig! Precis så känner jag med. Tänk alla gånger jag frågade Marcus om han ville komma och bo där med mig på hotellet och han sa alltid nej, nej, nej. Vilken skillnad och vad dum jag var. Aldrig mer. Han emailade mig och vill såklart utnyttja mig igen och undrade var jag bodde, han vill väl ha någonstans att bo nu när han kommer hem i veckan. Men det kan han glömma! Han är en hemsk utnyttjare, en liten pojke som är självisk och hemsk mot andra och bara bryr sig om sig själv. Aldrig mer ska jag utsätta mig för det.
Jag hade någon mardröm och andra konstiga drömmar i Chicago men när jag vaknade upp så tänkte jag på Mark och blev så glad igen! Vilken otrolig skillnad motför hur jag har kännt mig de senaste två åren. Visst har jag haft det bra stundvis men jag vaknar oftast och känner att det är något som saknas, eller att det är något som är fel. Så därför, även om det kanske bara är tillfälligt, ska jag ta vara på känslan av glädje när jag vaknar! Att ha någon att dagdrömma om och tänka på och bli glad över, det är underbart! Jag hoppas att alla lyckliga par därute tar vara på varandra och att ni inte tar varandra för givet!
Nu har jag bantat i tre veckor och bara gått ner tre kilo! Jag är så besviken. Glad såklart att jag gått ner något, men varför funkar inte dieten lika bra på mig som på Matilda?? Hon har gått ner nio kilo! Jag känner mig så less. Jag har inte ätit ens frukt eller choklad på TRE veckor och inte ens druckit öl mer än en dag!! Orättvist. Jag är less på att vara tjock men jag ska inte ge upp.
Hur än stormen viner....
Tänk att man är så stressad att man inte ens hinner tänka på vad som händer runt omkring en. Det händer ganska ofta att jag helt plötsligt, av en slump fångar en skymt av fönstren och varje gång blir jag lika förundrad, av hur vackert det är där ovanför molnen, uppe i skyn.
Jag har sett öknar, berg, hav, moln, storm, solnedgångar och soluppgångar. Och alltid är det lika vackert. Och när jag står där och ser mot solen är det ofta som hela mitt liv får en mening.
Det som står på tavlan i min mammas kök kommer alltid tillbaka till mig genom livet, speciellt när jag ser de där vackra vyerna av världen. Just de orden reflekterar verkligen livet tycker jag.
(Den här bilden var inte tagen igår, det här är från en annan dag när solen steg över London innan landning)
Mitt liv = en berg och dalbana!
Att vakna med någon som säger 'kom hit och ge mig en kram' och ett stort leende!
Att vilja kliva upp klockan 6.30 för att stryka den personens skjorta! (Vad har hänt? Är jag sjuk?!)
Att ha någon som ringer och säger 'Vill du att jag ska komma hem till dig och laga middag till dig ikväll?' (Ibland tjänar man på att låtsas att man inte kan laga mat! - ett tips!)
Att kunna gå ute bland folk och helt plötsligt få en kram eller känna en arm runt sig!
Att kunna vara sig själv med någon och kunna skratta och ha jättekul fast att man samtidigt känner sig så där härligt pirrig!
Saker som hör till vardagen för många människor, som många och faktiskt jag också tog förgivet för flera år sedan. Men när man inte haft det så på flera år är det verkligen underbart. Så jag ska ta vara på nuet, vem vet hur länge det varar?
Ikväll bär det i väg till Boston. Sedan på Söndag till Chicago. Nästa vecka till Seattle och sedan Kuwait. Bäst jag sover nu innan jag måste packa och sedan flyga över Atlanten hela natten. Jag brukar alltid tänka att mitt liv är verkligen som en berg och dalbana! Och det stämmer så bra, jag flyger konstant upp och ner, både i livet och i jobbet! För vissa människor skulle mitt liv vara en mardröm, aldrig en riktig vardag eller riktig lugn och ro. Inga fasta tider och punkter. Ibland blir jag frustrerad men det är så jag valt att leva mitt liv och det passar mig. Jag älskar mitt jobb!
Cranebank
Idag var jag tillbaka på vårt 'training centre'; Cranebank. Jag vet inte vad det är med den där byggnaden men jag avskyr att vara där. Så fort jag kommer dit vill jag fara hem. Det är alltid ett kallt mörker där. Som tur var klarade jag mitt safety test idag, det viktigaste provet av alla. Jag klarade också alla andra test i att utföra en evacuation, öppna dörrar och släcka bränder på planet. Medan jag var där fick jag ett sms av Matilda att jag skulle läsa på st's hemsida om vad som hänt Olles bästa kompis. Jag funderade över vad det kunde vara som hade hänt... Varje gång jag är där händer det något hemskt. En gång var det Daniels pappa som hade fått cancer och vi hade gjort slut och mitt hjärta gått i tusen bitar. Och medan jag satt där och funderade i den fejkade flygplansdelen där de tvingar oss att ta på oss hemska instängda rökmössor och gasmaskar, och där de fyller kabinen med illaluktande rök, kom det över mig....
Att förra året när jag satt i det där hemska rummet fick jag ett sms av mamma. Det stod att morfars kamp var slut och att han somnat in. Jag rusade ut ur rummet och vände mig bort från de andra. Och chocken slog över mig, och tårarna strömmade ner för kinderna. Jag bara skakade och en av tjejerna i min kurs kom och undrade hur det var, och hon kramade om mig. Jag ringde mamma och stod och pratade och grät i ett hörn av byggnaden, jag kände mig så låg och jag minns hur jag gick genom 'skolgården' med nedböjt huvud, precis som sörjande gör på en begravning. Jag grät och grät och ändå lät de mig inte gå hem! Jag var tvungen att stanna där och plågas resten av dagen, de sa att annars skulle jag inte få gå över till långflygningarna och måsta stanna på Europaflygen! Ibland undrar man vad som egentligen får en att kämpa vidare, och hur jag orkade med den dagen. Jag var tvungen att utföra första hjälpen och konstgjord andning och höra om hjärtsjukdomar osv, osv, osv resten av den dagen, när min älskade morfar hade dött samma dag!
Usch...bara minnet får mig att minnas chocken. Saknaden. Sorgen. Att min morfar aldrig kommer tillbaka. Alla saknar vi honom så. Och så idag fick jag då reda på att Olles kompis dött den kvällen på deras student som de hade haft så roligt. Stackars Olle, stackars killens familj. Matilda och Malin skrev så fint på sina bloggar. Bara dagarna innan hade de satt ut så fina bilder på en glad och stolt Olle som hade hela sitt liv och allt sitt hopp om en ljus sommar framför sig. Man vet verkligen inte vad som finns runt hörnet. Men av någon anledning måste vi alla andra som är kvar gå vidare.
Jag ska tillbaka till mörka Cranebank imorgon, sedan är det ett till år tills jag måste dit igen, tack och lov för det. Det för bara med sig mörka minnen förutom då att jag har mitt underbara jobb kvar...
Livet vänder
Här sitter jag med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Jag har precis läst min kära mosters Malins blogg. Jag tycker att alla borde läsa den, den är rörande, så fint skrivet och med underbara bilder. Jag blir helt uppslukad när jag läser den och det känns nästan som om jag känner känslorna hon känner och som om jag är där med hela vår underbara familj. Familjen är lyckan. Och ändå har jag bott utomlands nu i tio år. TIO ÅR!
Själv är jag långt från livet hemma i Sundsvall. Jag sitter på min säng i mitt rum i London. Jag har varit i Johannesburg i Sydafrika i veckan och hade det så mysigt och roligt. De jag var där med i mitt 'crew' var såna härliga männsikor, och vilken underbar mat de har där!!
Sedan har jag ju gjort samma diet som Matilda nu i två veckor och fast jag har fuskat och druckit mer alkohol än vad man ska har jag lyckats gå ner 3 kilo på två veckor! Jag är sååååååå glad, äntligen är det på väg mot det bättre! Den gamla Anna-Cecilia som är smalare och lyckligare! Yes!
En annan sak som jag kanske inte borde skriva här på bloggen eftersom det kanske inte blir nåt (som vanligt om det är min vanliga tur) men som jag inte kan låta bli att skriva är, att jag träffat en sån fin kille! Han är som alla andra jag träffar en australiensisk kille och han är som vanligt yngre än mig. Han är en kompis till mina 'housemates' och från den stunden jag la mina ögon på honom var det som om världen svajade till litegrann! Och han måste ha kännt likadant, för nu har vi träffats hela förra helgen och igår och idag. Vi gick och åt lunch och sedan var han här och skulle hjälpa mig med min medical och safety training som jag har med jobbet imorgon. Han är så fin, rolig, snäll, lättsam och trevlig, en sån där kille som alla tycker om. Hur det än blir är jag glad att han förgyller min tillvaro just nu, även om vi förblir kompisar eller nåt mer. Jag ska njuta av livet!
Det känns som allt har förändrats på senaste veckorna, slowly but surely. Sakta men säkert mot mer hopp och ljus och gladare stunder. Jag har helt plötsligt mycket mer kompisar, jag trivs där jag bor även fast det är bara tillfälligt, och jag har så roligt. Jag håller på att gå ner i vikt och jag ser fram emot sommaren! Så annorlunda mot för den dagen jag satt och skrev här på bloggen i slutet av April, när vi skulle flytta ut ur vårat hus på Rannoch Road. Då tänkte jag ständigt 'det är inte sant att allt som sker har en mening', allt gick emot mig. Men nu, så här efteråt ser jag att ALLT hade en mening. Jag är så lättad att vara ifrån Marcus, han gjorde mitt liv så mycket svårare. Jag är så glad att vi flyttade ut och jag fick en ny chans att träffa mer kompisar och inse att jag kanske inte måste bo på samma gator som de senaste åren! Man klarar sig ändå!
Alla dagar jag bad till Gud och inte fick något svar, det tar jag tillbaka. Och när man varit så nere som jag var, känns det extra underbart när livet vänder! Såklart vet jag att det kommer mer motgångar i mitt liv och att det inte är en dans på rosor men jag vill njuta av nuet medan det varar!
Sunset i Telaviv
Varför kan jag aldrig bestämma mig?
Why can I never make up my mind????? Shall I go home to London on thursday or friday? Why does it have to take me hours and hours of thinking just to make a small desision who won't make a difference in a few weeks time?? I need to get back so I can repack my bag (I SHOULD GET PAID TO REPACK MY SUITCASE!!) and then go to Bournemouth over the weekend. Chrissie is working on a Corona-event so me and Sarah are supposed to go down there to party. But then Im going to Johannesburgh on Sunday so it's all a bit stressful. This time I am doing botox! Here I come plastic surgery! Wehooo.
I love being here at home. Me and mum had a nice time in town, shopping!! Seing Malin tonight and then Daniel in the pub. I can't keep away from the pubs, not even in Sweden!
I'm on a new diet now, its hard but this is at least something I'm determinded to do. Matilda, here we go, I'm going to look like you one day! Yey! Good old Anna-Cecilia is coming back. slowly but surely. I feel so much happier and I'm starting to realize how many great friends I've got and how wonderful my family is (I've always known they are wonderful but you know what I mean).
Mattis said in her blogg that we always have fun, and we do! Even in rushhour traffic! Even in Willys (foodstore), wherever we go! I love her, I love my mum, dad, Sebbe and everyone who makes my life worth living!
Can people change?
It's great being at home but my lovely mum is sick and she doesn't seem to be getting any better. I wish I could help her or do anything for her, but she is a very stubborn lady. She wants no doctors and no looking after. She even had to clean the house today! WHY?? She said she can't just sit still, but why do we always feel like we have to do something? Thats how I usually feel when I'm home but this week I have just done what I feel like, which is relaxing. And I tell you what.... it's GREAT!
My sisters Sebastian is the love of my life. He is so wonderful and so cute I could eat him! Had a great dinner with Matilda and Tobbe and played around with Sebbe. Then we watched a film with John Travolta. Such a nice evening.
Vilken fest!
Matilda var så rolig på natten när vi kom hem! Hon sa 'jag har ALDRIG varit på en efterfest!' och sprang och hämtade rött vin och hällde upp i två glas. John hämtade sin nya radio och spelade hög musik. Sedan dansade jag på sängen och helt plötsligt hade Lars-Evert kommit ner och rytit till! Och John somnade med radion i famnen och Matilda spillde ett helt glas vin på den vita mattan i mitt sovrum! Ha ha ha haaaaaaaa. Åh vad jag känner mig yr idag men det var det värt!
The sisters Olsson
Malin, Jenny, Mattis och jag ute i solen!
THE boys, Tobbe, Olle och coola John.
Härliga sextiotalet! Kicki och Kent!
Åsså vare modevisning! Snygg plyshoverall va! Malin vad tänkte du på förr i tiden? Hi hi.
Life is wonderful!
Life is pretty good at the moment! Had a good time in Israel on the beach this week, then a fun barbeque at home in London and now Sweden. Can't wait for Malins party tomorrow, it's going to be so much fun! Me, Jenny and Matilda has come up with some pretty funny stuff. Hope mum gets well so she can come too!
Dvd's after nights out
Today I went for a great sunday roast in a pub in Ealing, with Luke, Ness, Sarah and Mark and then home to watch a dvd and eat popcorn! I watched 'The Holiday' again which is very girly and very good.
Got a busy day tomorrow to see Leighton and Jana and Dana. Then off to Telaviv tuesday! Oh my, I havent worked for ages and the times has gone soooo quickly. So nice being off but I need money.
I feel a bit happier at the moment. There is a few exciting things happening and I just feel quite happy living here for the moment, even though it won't be forever. Thank God I'm not as down as I was a few weeks ago. But who knows, I'm sure something else bad will happen if I say too much...
Nite nite...Im sooooo tired.
Busy life
I thought I'd do something good with my days off. So I went to see Amy down the coast in a beautiful little harbour, and we stayed on her rich friends big boat! I enjoyed the 3 hour train journey there, it made me feel that I actually do still live in England. That's things I used to do when I first got here! The train went from a lovely little town called Totnes, so Amy and I had lunch there yesterday before heading back. There was a little castle on the top of the town and small cobbled streets and beautiful coloured houses. We even had cream tea in a little english tea house!
The night we stayed on the boat, we went out at sea on the big waves and drank champagne and gin and tonics. At 23.00 at night we got some indian curry delivered all the way out to the boat, amazing what you can do if you have money! It was so amazing to see Amy again, she is like a sister to me. She is coming to stay at the weekend while Chrissie is away, but still, we started crying when we hugged goodbye! Silly girls, but thats what happens when you really love someone, and I love Amy with all my heart. She is always there for me, every day, when I need her, and I'm always there for her. We text each other at least five times a day!
I'm now having a lazy day at home with Chrissie and then we are going out tonight for a huuuuuge night on the town! Houseparty in Fulham then out pubbing it.
Oh, someone threw a smokebomb on my bus here in Sheperds bush the other day! It was quite scary, you don't know what can happen at any time in these dodgy areas! Luckily nothing bad happened...
This is my amazing friend Amy on the rough sea!
This is me in the little cute town Totnes, with the caste in the background!
End of an era
Bit by bit things change in my life, and there is nothing I can do about it! It feels weird. I have within the last few weeks moved house, moved on from Marcus and the rest, and tonight I spoke to Andy and we are not going to see each other again. It's so strange. It's like I'm left with less and less of my old life and am moving on. But why? For what reason? Nothing seems to get better from doing it? Now I have just let a lovely person like Andy go as well, and I don't even try to stop it from happening. Is this all happening for any reason?? I need to know soon or I'm going to go mad. I still don't like my new place, I have this love/hate relationship to it, but mostly hate. Luke and Ness are wonderful and Chrissie and I made our room cosy, and it's nice having her company, but the area is too unexciting for me, and dodgy! I miss Hammersmith so much. ´Why do people in my life always go away? Why do all the friends I make in London move back to their home countries? Why do I always stay? What do I want to do with my life? Where am I going to live and will I ever meet anyone again, who will make me happy? Someone who will make me smile or feel as happy and excited as when I first met Daniel.
Had a lovely time tonight with Nina and Vickan. We had some proper girly chats about life in a seedy chinese restaurant in Leicester square, we sat there for hours! It felt so nice just talking about relationships, life in general etc etc. I think I needed it. Nina is wonderful and her friend Vickan is such a nice girl too. I wish I had friends like that around more often.
I'm going to sleep now. Feel very uneasy and unsettled right now, am off for a week and can't afford to go to Sweden as I'm going there next weekend too. Work is crap, not giving me any work, so am not earning enough money either. Why is my life such a mess?
Anyway nite x
Party party party!!
More shopping! Yey! Finally found the dress for Malins birthday party with the 60th theme, in Topshop!
We went to Allisters housewarming party in Hammersmith last night (me, Nina and Solmaz) and we had so much fun. Never made it to the clubs as we were supposed to but had a good night. Then tonight we went out with Ngari and Lisa to this awesome cocktail place in Covent garden. Two for one cocktails..... yummmmmmyyyyyyyyyy! Then off to Chiquito for some Mexican and more daquiris. I am exhausted but it's been a great weekend.
Hope Nina and I can get tickets for Dirty Dancing, the musical tomorrow!
SHOPPING AND REDBACK!!!!!
I'm relaxing on my bed now then getting ready, having a few drinks at home with Luke, Ness, Chrissie, Nina, Solmaz and Ninas relative. Then heading off to Redback! Yey! All weekend will be full of more shopping and partying! This is what I need, I feel so much better!
This is me, Fanny and Jenny two weeks ago in the new PRIMARK store on Oxford Street! Manic! (P,S, I didn't buy the hat....)
Back to reality
Well, as I had given up hope that someone is watching over me and leads me on my way through life, and as I had given up my believes that everything happens for a reason, then suddenly things have happened for me to start believing again. There has been so many downs in my life lately, I haven't even been able to regonize myself in these darkest and most hopeless moments. But... as I was at my lowest I got this trip to Bangkok and Sydney. First I panicked and thought, no way I can go away now for nine days! I just didn't want to but couldn't call sick AGAIN from work. So I packed my bags and left and now I have just stepped through the front door, back in London again, nine days later.
I have had such a wonderful time! I met so many wonderful people. Saying goodbye to Marcus before he left also went better then I had expected and I even knew two guys in my crew. One of them who I spent christmas with in Bombay! I also gained a new friend, Lydia. She is a lovely, gorgeous person from London, who is single and up for fun, so we will definately keep going out here in London. Then I did all these things that brought me back to reality, to life. To the feeling I used to have; that life can be great! :)
I had lots of thai massages, reflexology, the weather was soooo hot and humid, just the way I like it. The people are wonderful and i love the smells of Bangkok, the dirt, the fun, the Singhas (beers), the wonderful thai food! You name it, Bangkok has it all! The shopping is great, our hotel is fantastic! We also went to a bar, called Sirocco. It was the most magical place I have ever been to, it was on the 64th floor of this amazing hotel, with the most beautiful skyline I have ever seen. There we were on the roof terrace, having drinks under the stars. It was an experience I will never forget.
Then I went to Sydney and went out for dinner and lots of catching up and girly chats with Alex, and then I met ANGE the next day! I hadn't seen her for over two years and I couldn't stop hugging her when I saw her! She was gorgeous and slim and just as happy and fun as always. I had missed her so much!
I have started to realize that I have to cut down on food, drinks and become my usual self. I want to lose a lot of weight and get my confidence back. And being single might not be the end of the earth, I just have to find myself again. I am not happy in London at the moment, and not very happy being almost 'homeless' but at least wherever I am, I am sorrounded by friends.
My wonderful friends Nina and Solmaz are coming to visit today, so I am going to sleep now then out with them, I'm off work for a week! I have been awake now for more then 30 hours so I am sooo tired and jetlaged.
Thank God for British Airways!
Here are some pictures from amazing Bangkok!
This is me and some of the lovely crew on the roof terrace bar!
This is the beautiful veiw from the bar!
A typical little thai man selling peanuts on the street!
Mulen är borta och livet är hopplöst.
Sedan har jag gråtit två kvällar i streck, speciellt igår. Mulen är borta! Min Mulen som är en del av mig och mitt liv, som jag älskar mer än något jag någonsin ägt. Att all är 'replacable' är inte sant. Jag var så chockad och ledsen igår att Marcus fick trösta mig och idag är mina ögon alldeles svällda. Jag kan inte hitta honom och jag vet inte om han blivit nedpackad mitt i allt stress i någon låda eller om han är bortkastad? Åh, vad ska jag göra utan honom.
Dessutom sitter jag och grämer mig att jag skulle kunna behållt huset i mitt namn! Jag kunde ha tagit över, låtit nya människor flytta in och begärt mer i hyra så jag kunde bott nästan gratis! Men hur dum var jag??????? Inte en tanke hade jag på det. Matilda undrade varför vi flyttar om vi inte vill, men det är Chrissie och Dano som ville flytta, ingen annan och de är på kontraktet. Så vi andra har inget val.
Så är mitt liv idag. Jag HATAR det nya stället där jag och Chrissie ska bo också! Det är såååå långt borta! Jättelångt! Det går bara en buss förbi där och det finns inga affärer. Jag vet att det bara handlar om kanske två månader men jag vill inte vara där alls. Tur att Chrissie är där och de som vi ska bo med, mina vänner Luke och Ness är underbara! Det är inget fel på själva huset men jag hatar området!
Jag pratade med Amy förut. Vad jag saknar henne! Hon sa att hennes f.d kompis (som är en hemsk tjej) har gift sig och nu är med barn och såååå lycklig. Sedan Michelle som bott här, hon är en snål idiot och hon yrade igår om hur käääääääär och lycklig hon är! Varför får alla bichiga tjejer underbara killar och lyckliga liv? Vi som bryr om oss andra och som är snälla får ingenting. Vad tjänar det till på att vara snäll? Jag ville inte ha en kille förut, jag behövde ingen, men nu vill jag verkligen det. Jag är less på att vara ensam. Jag är less på singel livet. Men jag tänker inte nöja mig med vem som helst, jag vill bli riktigt kär.
Tyvärr är det som jag är riktigt kär i inte alls kär i mig. Så är mitt liv. Och nu spelar han min favoritlåt som påminner mig om honom också till råga på allt! Åhhhh.
Jenny, Fanny och Kicki kommer imorgon. Och jag vill göra allt för att de ska ha en rolig helg. Hoppas de får mig på lite gladare tankar, men just nu känns det som det blir svårt att hålla humöret uppe.
Det är ännu ett nytt kapitel i Anna-Cecilia Olssons liv som börjar imorgon. Men jag vill inte mer. Jag orkar inte. Varför brukar jag tro på att allt som händer har en mening? Jag kan inte se den minsta lilla mening med vad som händer just nu i mitt liv. Ingen ljuspunkt och inget hopp.
Måste gå ner och städa. Fast det gör så ont i mitt hjärta så måste jag, och jag måste lägga på det där leendet och styrkan som alla tror att jag har. Jag vill kunna lägga mig och sova och drömma bra drömmar och när jag vaknar vill jag att det ska vara om ett år och kanske, kanske livet vore lite ljusare då? Nej, önskedrömmar. Tillbaka till skurtrasor och verkligeheten.
Packing up
Only two days to go... woke up with a migraine today again. I am packing up my belongings and I'm really upset about it. I packed the entire day yesterday and I can't even see any change in my room! WHY do I have so much STUFF????? It's driving me crazy!! Last night me, Dano and Marcus went to our local pub and it was so sunny, warm and nice. Luckily I've got nice friends I'm going to stay with so at least that will be fun. Strange, I haven't even seen the place where I will be living yet!
We have had such fun in the house the last few nights, laughing and carrying on. But that's another part of my life that I now have to move on from. Why is my life always like this? I can never settle anywhere. My life is like divided in different parts, it's never flowing and it's never the same. But then again, that's usually how I like my life to be. I don't cope well with routines for too long. That's why my job is so perfect for me. Saying that though, I wish I could stay in this house, my housemates have become like my family, I love them so much.
Anyway, gotta go and pack and stop being lazy.
Capetown - a little piece of heaven
This is one of the cute little penguins I met by the sea!
When I was on my way to Capetown, somewhere above Africa and far above the clouds, I stopped working and looked out for a split second. The sun was slowly rising above the clouds and that light is one of the most beautiful I know! It often amazes me when I fly. The clouds were a mixture of thick grey and white, and the sunrise was a strong, beautiful mixture of orange, yellow and pink. I saw the sun rise behind the enormous wing of our jumbo. And it just came to me, that saying that is on my mum's wall in the kitchen, the picture my grandma made years and years ago. 'Fast än stormen viner, bakom molnen solen skiner'. And it's so true. Right now, my life is quite depressing and full of problems that I have to fight through and sometimes it feels like I just want to give up. But behind those stormy weathers there is always the sun, shining. To me, that gives hope of a more perfect and happier day. I just have to hope that the day it's not too far away.
I've just got back home and have been flying all night so Im going to sleep now before I start packing for our move on thursday. I am so sad I have to move out of my beautiful, comfy house. I feel so lost. But at least there are still some things that brings life worth living in my otherwise very troubled life. I have lovely friends, like Ness and Luke who are going to let me and Chrissie stay with them for a few weeks, and there are people like Andy who said he could help me move. There are also people like Leighton who said he will let me store some things in his garage and there are people like my friend Amy and Ange who support me through everything I do. There is also my job, who just took me to Capetown and let me relax and enjoy life for what felt like the first time in a loooooong time!
This is just one of the amazing views I experienced down in what looks like a piece of 'heaven', Capetown.
Crabtree pubnight
It's me, Marcus (doing a silly face), Chrissie and Karla
Weekend in Newark
I got called from standby on my last day! I was just about to go to the gym when the bleeper beeped and I got soooo nervous! Where was I going? Nairobi? Hong Kong? Bangkok and Syndey? Peking? Cairo? Cape town? I could go anywhere in the world, but I went to Newark! Newark is very close to New york so I could take a train there but instead I'm going to the mall around here. And I'm already dreaming about the Abercrombie store, as you can see on the top up here.... he he. Shopping...yummy.
Oh, we didn't get the house we wanted so all my small hopes that had finally built up came crashing down on me agian. And I just have no more energy. I am homeless in a week and a half and I don't even care. Whatever, I just live on the street. I don't want to move in with strangers yet another time!!!! Why is life so unfair?
Gossip? Well, went to the bar last night and chatted to all the crew, we had a great time. One of them was a very attractive, straight guy whom I got along with very well. We chatted for hours and it was only us left. And then.... he started the sob story about how he didn't love his girlfriend and the next thing I knew he is trying to kiss me and make me come in to his room and basically have sex! Nooooooo way! Who does he think I am? Today I woke up and had a note under my door, saying if I wanted to come and 'play' later before we fly back to London I'm welcome to his room! Oooooohhhhh god, these men! This is the second trip in a row I've had a cheeky note from two guys, both called Nick! What is it? That I'm blonde? Swedish? Youngish? Single? Why do they always think they can have their way with me?
Never mind, I'm off shopping! NOT in to Nicks room! Ha ha ha.
