Tänk... att jag hade helt glömt bort hur det kändes!

Att vakna med någon som säger 'kom hit och ge mig en kram' och ett stort leende!

Att vilja kliva upp klockan 6.30 för att stryka den personens skjorta! (Vad har hänt? Är jag sjuk?!)

Att ha någon som ringer och säger 'Vill du att jag ska komma hem till dig och laga middag till dig ikväll?' (Ibland tjänar man på att låtsas att man inte kan laga mat! - ett tips!)

Att kunna gå ute bland folk och helt plötsligt få en kram eller känna en arm runt sig!

Att kunna vara sig själv med någon och kunna skratta och ha jättekul fast att man samtidigt känner sig så där härligt pirrig!

Saker som hör till vardagen för många människor, som många och faktiskt jag också tog förgivet för flera år sedan. Men när man inte haft det så på flera år är det verkligen underbart. Så jag ska ta vara på nuet, vem vet hur länge det varar?

Ikväll bär det i väg till Boston. Sedan på Söndag till Chicago. Nästa vecka till Seattle och sedan Kuwait. Bäst jag sover nu innan jag måste packa och sedan flyga över Atlanten hela natten. Jag brukar alltid tänka att mitt liv är verkligen som en berg och dalbana! Och det stämmer så bra, jag flyger konstant upp och ner, både i livet och i jobbet! För vissa människor skulle mitt liv vara en mardröm, aldrig en riktig vardag eller riktig lugn och ro. Inga fasta tider och punkter. Ibland blir jag frustrerad men det är så jag valt att leva mitt liv och det passar mig. Jag älskar mitt jobb!