♥ GRATTIS TILL MIN UNDERBARA MAMMA - DEN BASTA MAMMA MAN KAN HA - PA FODELSEDAGEN!!!!!!!!!!!! Hoppas du har en underbar dag och att du blir ordentligt uppvaktad! ♥

Nu ska jag ut och tackla regnet i New York!

Sitter hemma i soffan och är riktigt irriterad. Jesse (min knäppa housemate) är hemma och är 'sjuk' som vanligt. Allvarligt, hon måste vara den värsta hypokondriakern i världen, idag hade hon 'ont i huvudet' och var så rädd att det var något fel med henne, men ändå står hon i köket och lagar mat hela dagen och går ut och shoppar! Oj, vad sjuk hon är! Hon borde få en migrän-attack och se hur det känns!!

Så nu stör hon mig i min annars lugna, lediga dag! Blä!!!! Jag får inte ens se vad jag vill på TVn, hon ska alltid se sina skitserier. Hela dagen har hon irriterat mig och sagt så mycket idiotiska saker att jag undrar om hon är normal?

Igår hade vi ett par som kom och kollade på deras rum (eftersom de flyttar hem till australien på nyår, tack och lov). Men paret som kom var de konstigaste människor Mark och jag någonsin hade sett! Vi tog en blick på varandra över deras axlar när de kom in och jag började nästa gapskratta! Men fick hålla mig och visa runt, vara trevlig och låtsas. Hon har en 'PHD' (mer än doktorant) i hur människor reagerar när man tänker på mumier!!!!! Hon ville ha en bokhylla så att hon kunde ha sina mumie-böcker där och hon ville att jag skulle visa hur tvättmaskinen fungerade, osv osv. De var så otroligt KONSTIGA att jag inte ens skulle kunna bo med dem i två minuter! Mark ville inte ens sitta på soffan när de gått eftersom de suttit där. Ha ha haaaaa! Jag såg att killen skämdes varje gång hon började prata!

Så är jag arg på jobbet också, men orkar inte gå in på det här. De behandlar mig som skit just nu och jag är i konstant kontakt med min chef, som faktiskt håller med mig. Hur som helst, jag HOPPAS vi går ut och strejkar den 22 December! Ha, det skulle vara rätt åt British Airways just nu! Jag ska rösta JA till strejk!

Det enda roliga som hänt idag är att jag pratade med min kära syster- men som tyvärr är sjuk!

Nu ska jag laga lite middag och sedan promenera med Mark upp till Westfield (det superstora, snygga shoppingcentret i Sheperds bush).

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Svar på kommentarer: Evis- ja jag ska lägga upp kort på klänningen, jag lovar! Ska bara hämta upp kameran först eftersom den är inne på lagning! Kenneth- baywatch-tjejen är Amy, min kompis. Eller menade du mig?! He he he ;)

Sitter här och tittar på lite kort....och det får mig att bli alldeles tårögd.

Bredvid mig snusar en sovande Mark. Ett sånt där tryggt litet ljud kommer varannan sekund när han andas in, ut.

Och jag ligger vaken (som vanligt) sent in på natten. Ikväll har jag slumpvis hittat en massa gamla bilder som fått så mycket roliga, härliga minnen att bubbla upp inom mig. Vad glad jag är att jag alltid tar så mycket kort, även om det är lite väl många ibland! :)

Så kom jag över några bilder från när vi var hos Amy i Cornwall, julen 2007. När jag ser bilderna känner jag riktigt dofterna, känslorna, skratten och vänskapen vi delade. De har hänt så mycket sedan dess som kommit emellan oss, men ibland kan jag inte hjälpa att jag saknar henne så enormt. Ja, hon gjorde misstag, men vi delade så mycket. Sånt som ingen annan kan förstå. Jag kunde berätta ALLT för henne, sånt som jag inte kunnat berätta för någon annan. Hon dömde aldrig och jag visste de alla de mörkaste hemligheterna i hennes liv. Det var en sån där vänskap som man bara hittar några enstaka gånger i livet, om man har tur.

Kan man bli 'heartbroken' över att mista en vän? Ja, jag tror det. Ibland har det gått så lång tid att det går dagar när jag inte tänker på henne alls, och ibland kommer en enorm saknad vällandes inom mig, även om den blir lättare med tiden. Ibland kommer det stunder då jag verkligen saknar alla de sms:en om allt strunt vi brukade skicka till varandra, typ 20 gånger per dag, var jag än var i världen, alla timmar i telefon tills Mark höll på att bli GALEN på mig. Alla tårar och alla skratt som vi delade.

Ibland när jag erkänner för Mark att jag saknar henne säger han att han vet det, fast att jag inte ens pratar om det. Egentligen vet jag att jag inte 'får' sakna henne efter allt hemskt hon gjorde mot mig. Men å andra sidan har hon sagt förlåt och å andra sidan är jag inte den som förlåter?

Just nu vill jag bara fara till henne och träffa henne igen och uppta den vänskapen vi förlorade när allt gick så fel i Mars förra året. Jag kan förlåta henne men kan vänskapen verkligen överleva allt som hänt?

Jag vet inte.

Allt detta bara för att jag hittade några gamla bilder...suck!

Idag kom jag hem klockan 6.30 och väckte Mark. Eftersom jag är en sådan fru som vet vad jag vill ha fick Mark kliva upp medan jag la mig i sängen och låtsades sova.... Och han fick hämta två ljus och alla mina presenter (han hade ingen tårta eller Macka och en OK-tidning som bricka....inte lika bra som mamma brukade vara men ändå), och han fick komma in och sjunga för mig.

Så här gick det:

'Jaaa mah helena, jaaa mah helena, jaa mah helena i h...varsagod' ah whis hahohen helena ah whish wha helena ahh wihs helena i hewwwhhh..eh.. åååååååååår! Ha ha haaaaaaaaa, vad jag skrattade. Det är Marks egen version av vår svenska 'Ja må hon leva'. Han försökte i alla fall. Men vem är den här Helena?! ;)

 

Jag fick så fina presenter, det var paket från Julie i Australien och det var jäääättefina presenter av Mark, precis vad jag önskat mig (mamma ditt paket har inte kommit men jag ser fram emot det) och där var ett kort...med min älskade systers handstil. Åh jag öppnade det snabbt och där låg ett fint kort som det stod 'Puss' på. Innuti hade hon skrivit så fint till mig och där låg.....en TECKNING FRÅN SEBBE!! Och ett brev på baksidan som han hade sagt till Matilda vad hon skulle skriva. Och hans lilla puss-munnar med mammas läppstift.

Ni kan ju tänka er vad som hände sedan? Jag satt i sängen med varma tårar strömmandes ner för kinderna. Det är mitt livs första teckning från Sebbe och han hade ritat så fint, en teckning på hela familjen. Och en tvättmasking och en ros. Och i brevet stod så gulligt att det bara skar i hjärtat av kärlek. Jag blev så rörd och så glad och det var den bästa födelsedagspresenten jag fått i hela mitt liv. Ni kan köpa mig de största diamanter och resor till andra sidan jorden, vad som helst, men inget kunde slå min teckning! Jag vill bara hoppa på ett plan och komma hem och ta dessa två ungar (Alex och Sebbe) och bara pussa dem och hålla dem i mina armar i all evighet och lyckan vore gjord!

Mark hade skrivit så otroligt fint i kortet jag fick av honom också. Det fick mig att gråta  ännu mer. Lyckotårar, finns det något bättre?

Kolla in min systers blogg www.annamatildas.blogg.se för lite galna bilder, tack syrran för din hälsning! :) Och tack kära mamma och pappa - jag säger det igen: det är tack vare er som mitt liv är så bra som det är!

Här är en 'nyvaken' Cilla:

....var en lang tid sedan! Och idag....36...eh, ops, ar senare sitter jag i Sheraton hotel i Lagos, Nigeria. Firade med mitt crew igar i baren och nattklubben till klockan 3 inatt och hade darefter liiite ont i huvet idag, hi hi. Men det ar ju min fodelsedag trots allt, och jag maste ju roa mig med nagot efter en lang dag pa flyget! Vi dansade, skrattade, surrade med Lufthansas crew och hade riktigt roligt!

Idag sov jag till klockan 14.55 (ops igen!) och har sedan legat vid poolen och slappat mig och simmat lite, och skvallrat lite med mina crewmedlemmar. Inte helt fel. Skulle till gymet men det blev visst inte av...hm.

TACK till alla er darhemma som sms:at mig och piggat upp mig riktigt ordentligt pa min fodelsedag! Det far mig att inse vad familj och vanner betyder, ni ar allt for mig!

Nu ska jag snart packa ihop bikinin och fara hem (jobba, suck!) over natten, hem till min Mark, och fira ORDENTLIGT i helgen! Det blir min favorit thaipub imorgon och lite party i puben pa Lordag. Ni vet att ni ar inbjudna va?

Kram till er alla fran en som absolut fortfarande kanner sig som 21!! :)

P.S, till pappa (och mamma): det du sa i telefon efter din operation sitter fortfarande kvar i mitt minne. Du sa att du tittat ut ur ditt sjukhusfonster och sett den forsta snon som kommit den morgonen, och att det fick dig att minnas morgonen den 19 November 1973! Det var det finaste jag nagonsin hort och jag blir tarogd varje gang jag tanker pa det. Och mamma; jag minns fortfarande din lilla saga som du brukade beratta for mig, om hur ni for nere pa E4:an vid kuben och sag den vita snon ligga sa fint pa de runda, sma traden den morgonen pa vagen till sjukhuset. Tank er, det ar 36 ar sedan och ni minns det fortfarande sa starkt. Kram till er bada, ni ar varldens basta foraldrar!!!!

Har sett ett program i USA om vampyrer. De tycker inte om att sova under natten....och de dricker blod. Usch....nej, jag HATAR ju blod!! Usch. Undrar dock om jag har ett litet drag av en vampyr? Jag tycker inte om att sova under natten, jag vill bara sova nar det har blivit ljust ute. Hela mitt liv har jag haft en 'radsla' for att ga och lagga mig och om jag lagger mig vill jag helst ha en rolig bok eller en ny skvallerblaska som kan lugna mig innan jag somnar. Nar jag var liten var det Kalle Anka som jag laste om och om igen under tacket med ficklampan, mamma och pappa fick ju inte se eftersom de blev galna om jag inte sov! Sedan jag blev vuxen och ingen kan bestamma stannar alltid uppe tills jag blir supertrott och klockan har blivit minst midnatt (oftast sitter jag vaken till tidigt pa morgonen). Fast Mark vill sova tidigare sitter jag vaken mycket, mycket langre in pa natten. Varje gang jag sover i hotell vaknar jag till som tatt under natten med badrumslampan lysande, och nar jag ser morgonljuset strimma in genom gardinen blir jag till slut riktigt lugn och somnar, in i en djup, djup somn. Vill inte kliva upp och skulle kunna sova hela dagen. Bara jag vet att det har blivit ljust ute, blir jag lugn. Vad beror det pa? Jag har alltid haft ganska mycket hemska mardrommar, men jag tror inte det har med saken att gora?

Konstigt? Ja, jag vet.....

Inatt har jag lidit i mitt Sheraton hotellrum. Har legat vaken mycket och bara velat forsvinna! Min tand har blivit mer och mer ondskefull och jag lider. Har aldrig veta om en san pina! Nu ska jag ut i soliga Baltimore och leta frukost (om jag kan oppna munnen...?) eftersom all paracetamol och ibroprufen ligger och svider i en tom mage.


♥ Tack och lov har jag fatt de basta nyheterna!! Fick ett sms av pappa idag och fick prata med en 'pigg' pappa innan jag for hit! :) Jipppiiii! ♥

Har packat väskan och ska nu ta mig till Baltimore, USA. Idag är en sån dag då jag absolut inte har lust att jobba, och borde egentligen inte alls åka. Man ska inte flyga inom så kort tid när man har dragit ut en visdomstand, men det kan jag leva med, det värsta är att jag är så orolig för pappa!

Det gick fort att dra ut tanden igår men sedan hade vi middagsbjudning ett par timmar efteråt, Luke och Ness kom hem till oss, och jag kunde knappt äta. Hur som helst, kvällen blev lyckad ändå. Natten var dock en pina eftersom min rotfyllning fortfarande gör fruktansvärt ont! Vem hade kunnat ana att tandvärk är en av de värsta smärtorna - någonsin?! Fyyyyy. Det gör så ont att jag knappt känner av att jag dragit en tand, och då kan ni tänka er att det gör ont!!

Tänker på dig pappa. Vill bara åka hem och se efter dig. Tänker på dig varenda sekund!