Vänskap- kan den överleva allt?
Sitter här och tittar på lite kort....och det får mig att bli alldeles tårögd.
Bredvid mig snusar en sovande Mark. Ett sånt där tryggt litet ljud kommer varannan sekund när han andas in, ut.
Och jag ligger vaken (som vanligt) sent in på natten. Ikväll har jag slumpvis hittat en massa gamla bilder som fått så mycket roliga, härliga minnen att bubbla upp inom mig. Vad glad jag är att jag alltid tar så mycket kort, även om det är lite väl många ibland! :)
Så kom jag över några bilder från när vi var hos Amy i Cornwall, julen 2007. När jag ser bilderna känner jag riktigt dofterna, känslorna, skratten och vänskapen vi delade. De har hänt så mycket sedan dess som kommit emellan oss, men ibland kan jag inte hjälpa att jag saknar henne så enormt. Ja, hon gjorde misstag, men vi delade så mycket. Sånt som ingen annan kan förstå. Jag kunde berätta ALLT för henne, sånt som jag inte kunnat berätta för någon annan. Hon dömde aldrig och jag visste de alla de mörkaste hemligheterna i hennes liv. Det var en sån där vänskap som man bara hittar några enstaka gånger i livet, om man har tur.
Kan man bli 'heartbroken' över att mista en vän? Ja, jag tror det. Ibland har det gått så lång tid att det går dagar när jag inte tänker på henne alls, och ibland kommer en enorm saknad vällandes inom mig, även om den blir lättare med tiden. Ibland kommer det stunder då jag verkligen saknar alla de sms:en om allt strunt vi brukade skicka till varandra, typ 20 gånger per dag, var jag än var i världen, alla timmar i telefon tills Mark höll på att bli GALEN på mig. Alla tårar och alla skratt som vi delade.
Ibland när jag erkänner för Mark att jag saknar henne säger han att han vet det, fast att jag inte ens pratar om det. Egentligen vet jag att jag inte 'får' sakna henne efter allt hemskt hon gjorde mot mig. Men å andra sidan har hon sagt förlåt och å andra sidan är jag inte den som förlåter?
Just nu vill jag bara fara till henne och träffa henne igen och uppta den vänskapen vi förlorade när allt gick så fel i Mars förra året. Jag kan förlåta henne men kan vänskapen verkligen överleva allt som hänt?
Jag vet inte.
Allt detta bara för att jag hittade några gamla bilder...suck!
gumman, jag förstår precis... och visst får man känna så även om personen inte varit snäll - man kan ju inte bestämma över sina känslor. jag har en likadan grej i mitt bagage, och ibland kan jag få riktigt ont i hjärtat av saknad - fast jag vet att det hon gjorde är oförlåtligt. kram på dig, be strong... kanske hittar ni varandra igen...
Jag tror inte att vänskapen kan överleva allt.
Men man kan behålla de fina stunderna och sakerna man delade.
Jag hade en vän som jag känner precis samma för.
Och jag saknar henne och tänker på henne ofta.
Men jag tror man kommer till olika skeden i sitt liv, man utvecklas och ibland kan man inte följa varandra genom hela livet tyvärr.
Love you
Obs, glömde skriva att det var jag som skrev :]
Ähh..ryck upp dej nu,hur många hemligheter har du egentligen, att dela med folk? :S Tänk på flytten igen i stället. Gräv inte ner dej i gammalt, gör man det skulle en del av oss aldrig komma upp till ytan igen.Cilla du med din obotliga optimism kan om nån gräva ner det gamla och börja på nytt. Ses snart och då ska jag försöka få dej att glömma såna deppigheter :)Läääängtar
Vem är Bay watch tjejen på hästen?
