Det är mycket jag ändrat påsedan vi träffades  som jag aldrig trodde jag var kapabel till. Jag ville inte bli nån husfru, hemmafru, ville inte laga mat. Visste inte om jag passade som mamma. Men nu står jag här och lagar mat, glömmer bort 'mig själv' och städar och tvättar och sliter i ett. Men jag ÄLSKAR att vara mamma. Jag skulle ge allt för mina pojkar och mitt hjärta smälter bara jag tittar på dem...... (men jag älskar inte att laga mat, bara så ni vet!)

 

MEN.... jag vill inte rensa blomrabatter. Jag vill inte klippa gräs (klippte min farmors gräsmatta en gång och det tog flera timmar, gräset hade typ växt upp igen där jag började innan jag var klar). Jag vill inte renovera och inte se en massa spindlar kräla omkring överallt. Såklart vill jag ha en gräsmatta där mina pojkar kan springa omkring och leka så ett litet nybyggt radhus skulle passa perfekt där man hade sällskap av trevliga grannar (gillar liv runt omkring mig). Utan blomrabatter - för där ger jag mig inte. Jag gillar att vara hemma hos andra i deras hus och njuta i deras trädgårdar, men då behöver jag ju inte jobba där utan bara njuta. ;)

 

Så hur ska vi kunna lösa det här? MIn ide är att undvika det samtalsämnet hela tiden........får se hur länge det går. Vi kan ju inte bo i 54 kvadrat längst upp utan hiss hela vårt liv....eller?