Har precis landat i Seattle och har inte ens hunnit ta av mig uniformen! Klockan är 4.30 på morgonen engelsk tid så jag är ganska trött. Men den är bara 18.30 här. Ibland är det lite svårt med tidskillnaden. Ska man sova eller inte??

Jag har varit ledig i tre dagar och vad har jag gjort? Hm.... spenderat varje dag, kväll och natt med Mark!! Jag for hem och duschade igår på dagen så vi var ifrån varandra i ett par timmar och det var nästan så jag var tvungen att pusta ut. Jag är inte van att vara med någon sådär, hela tiden! Men åhhhhh, vad mysigt vi har! Och så roligt!

I onsdags hade vi grillfest hos honom, det var jätteroligt! Fast min plånbok blev stulen IGEN!! I en pub! Två tjejer kom och satte sig bredvid mig och fast jag hade mina ögon på väskan så tro ni inte de hann med att sticka ner handen och ta min plånbok ändå!! Jag blir vansinning på alla hemska människor i London. Jag kan snart hela proceduren ut och in. Gå till banken och spärra kortet. Gå till polisen som ligger runt hörnet. Samma sak varje gång, jag blir inte ens chockad längre. Vad är det för ide att bli ledsen?

Igår var det Mark's födelsedag. Vi slappade på morgonen och jag lagade bacon and eggs till honom, mig, Chrissie och Dano. Sedan var vi inne i stan på kvällen, vi gick till en jätteunderbar mysig pub som ligger i en liten 'hamn' bakanför themsen vid Tower bridge. Så vackert där. Vi satt ute på en veranda och drack vin och åt pizza, sedan gick vi och träffade Ben (en av våra gemensamma kompisar) och festade till jag tror klockan var tre. Medan vi satt på verandan i solen den kvällen sa Mark att han aldrig kännt sig så avslappnad med någon som med mig. Vi pratar och skrattar och har precis samma humor. Jag kan vara precis mig själv och han är den mest omtänksamma kille jag träffat hittills. Han kramar mig, bär väskor, tar hand om mig och bryr sig. Precis som en riktig kille borde göra. Han sa att han tycker att jag är en underbar människa som han beundrar! Vilken känsla det är att bli kär!

Trots allt spökar minnena av Daniel....varför är det alltid så? Hur kan ett ex vara så nära inpå en, fortfarande jaga en i tankar och drömmar? Varför? Vi passade ju ändå inte ihop i slutändan. Jag vill kunna släppa det.

Tänk att jag glömde att det var svensk midsommarafton hemma i fredags, tills Mattis smsade! Galet!

Nu ska jag ta av mig uniformen och se en film. Vila. Sova. Sedan kanske till fabriken där de tillverkar våra Boeing plan imorgon! Har aldrig varit här i Seattle förut.

Här är ett par bilder från grillfesten i onsdags! Jag hade t.o.m bakat en tårta!! (Händer inte varje dag.)