Memories in Chicago

Åh, det är så kallt här i Chicago! Hur kommer det sig att efter att ha växt upp med -30 grader kyla och snöiga vintrar så klarar jag knappt av att vara ute mer än två sekunder i nollgradig kyla utan att frysa ihjäl??!!!!

Här i Chicago är det snö, solsken och så otroligt kallt. Imorgon ska det bli mer snö och kanske -10 grader eller mer. Ska jag stanna inne i sängen kanske och bara beundra den frysta Lake Michigan från mitt rum på 37:e våningen eller ska jag våga mig ut?

Jag sitter och tittar ut genom mitt fönster på den underbara utsikten. Det är kväll och alla skyskrapare är upplysta, sjön frusen och snön glittrar där långt nere på gatan. Jag tänker på hur Chicago har blivit lite som mitt 'andra hem'. Jag är här nästan varje månad av ren slump och jag känner mig alltid så hemma när vår buss kör mot city och jag ser de igenkännane vyerna genom fönsterrrutan.

Jag minns när jag kom hit första gången med Rodney, runt år 1999 nångång. Hur det var December, svinkallt och allt var fruset. Jag minns hur vi stod där ute på Navy Pier och tog kort av isen och skyskraporna i bakrunden. Nästa gång jag kom hit var jag med Daniel och vinden susade genom staden, men det var April, vår och varmt. Vi åt frukost i en typiskt amerikansk diner och vi njöt av att promenera runt i timtals och ta in allt som har med Chicago att göra.

Jag minns när jag var här den trjedje gången (med jobbet denna gång) och lärde känna en av mina nu bästa vänner Amy. Vi shoppade, låg på stranden och solade i sommar-värmen och vi var på Salsa-klubbar och blev utslängda från en jazz-klubb! (Long story ;)

Efter det har jag varit här många, många gånger. Jag har alltid min lilla rutin. Jag går på den irländska baren och äter chicken wings med blue cheese sås och dricker Michelob Ultra med mina arbetskamrater. Nästa dag vill jag vara ensam och njuta av att vara här. Jag går och äter frukost på 'Corner Bakery' och jag vandrar längst Michigan Avenue. Jag går alltid in på precis samma affärer, alla mina favoriter affärer. Jag blir aldrig besviken.

Det känns nästan som jag bor här på deltid. Som om jag hör hemma. Det här är min lilla oas i allt resande, hit kan jag komma och vara hemma fast jag är så långt borta.


I love Chicago!



 

image259


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0