....då sitter jag där, någonstans uppe i luften, över antlanten, över oändlig öken, över djungel eller berg. Jag sitter där och läser en tidning, eller så ligger jag och sover i en säng i våra bunkrar uppe i taket ovanför våra passagerare. Där mår jag som bäst, inrullad i en sovsäck av flis med en varmvattenflaska och öronproppar medan planet gungar mig till ro (om det inte är för mycket turbulens förstås). Ibland serverar jag drinkar och mat till passagerarna eller så sitter jag och dricker kaffe så att jag kan hålla mig vaken....och räknar timmarna tills jag får gå och lägga mig.

Ibland sitter jag där uppe luften och äter, pratar i telefon med piloterna eller så kanske jag springer runt i kabinen och hjälper folk, de vill antingen ha vatten, eller de kanske mår illa så jag måste se efter dem, eller så funkar inte deras videosystem så jag måste fixa det. Eller så pratar jag bara en massa strunt med någon passagerare eller andra flygvärdinnor i köket. Eller så är jag så trött att jag bara håller mig för mig själv och läser.

  Här är vad jag roar mig med på natten, med mat och dagstidningen!

 Här är trappan upp till övervåningen på jumbon där jag jobbar ibland, uppe i business class.

Här nedan är jag som pratar i telefon! :)

Så ser det ut på natten där uppe i luften medan ni sover. Det händer oftast inte så mycket och för mig är det rutin, min 'vardag'. Jag glömmer oftast bort att jag är så där långt uppe i luften, ovan molnen, och så långt, långt hemmifrån. Men ibland får jag skymten av ett fönster och ser de underbara vyerna och soluppgångarna, och inser att mitt jobb inte är särskilt normalt. Varje gång jag landar, är jag i ett nytt spännande land, det kan vara hettan i Indien som slår emot mig när jag kliver av planet, eller så kan det vara kylan i Kanada. Varje gång väntar nya äventyr och kanske lite mer shopping.

Mitt liv är en enda lång resa. Ena dagen är jag med Mark hemma i London, vi lagar hemlagad mat (som jag nästan aldrig får så för mig är det en riktig lyx!!), nästa dag är jag mitt i New York City och shoppar på 5th Avenue, veckan efter är jag på safari i Sydafrika, eller på ett barnhem i Uganda. Veckan efter sitter jag på ett kafe med mina vänner i Sydney och veckan efter det är jag kanske i öknen i Arizona. Eller så sover jag hela dagarna nere i Asien (på grund av tidskillnaden eller oftast p.g.a för många drinkar i baren) och går och äter nudlar till frukost i Hong Kong eller får fotmassage i Thailand. Ibland springer jag runt som en galning för att hitta de bästa fynden i amerikas utförsäljningar, fejkade handväskor i Peking eller billiga DVD's i Bangladesh. Eller så ligger jag bara vid poolen och slappar.

Ibland är jag så trött att jag mest bara sover och ser på film i mitt hotellrum, och ibland är jag så pigg att jag inte sover på 30 timmar och kan göra precis vad som helst!

Ibland tänker jag på er, ni kanske sitter på ert kontor, handlar på ICA eller lagar middag till era barn. Medan ni äter korv med mos och tittar på 'Spåret' eller 'Bingolotto'. Medan ni bakar pepparkakor, firar lucia, påsk och midsommar i riktig svensk tradition. Medan ni skrapar is från bilrutorna och äter frukost med mackor, skinka och kaviar med familjen. Ibland saknar jag det där trygga familjelivet så det gör ont i magen, ibland saknar jag Mark så att tror jag ska blir galen. Ibland missar jag bröllop, fester och helger och födelsedagar, t.o.m jul och nyårsaftnar, men det är inget jag kan göra något åt. Ibland får jag ett sms från pappa på midsommarafton som säger 'Glad midsommar!' och jag kom inte ens ihåg att det var det! Man väljer sitt liv, och fast jag ibland bara vill vara någon annanstans än där jag är, ibland gråter av saknad över min familj hemma i Sverige så har jag som sagt valt det, och jag skulle inte vilja ändra en enda dag av mitt liv. Det är precis vad jag behöver, spänning och inte en vanlig vardag i sikte så långt som ögat kan nå.

Jag sa till pappa häromdagen när vi var hos farmor, att jag är en 34-åring med inga sparpengar, ingen bil, inget hus, ingenting som jag kan visa upp. Men då sa han 'men du har alla dina minnen istället'. Och det slog mig att han har rätt, jag har så många minnen som är värda mer än guld.

Ibland frågar mina kompisar hemmifrån 'hur orkar du hålla på så där', och 'vilar du aldrig'. 'Blir du inte less'? Men näe, det blir jag inte, jag älskar mitt liv! Alla har vi upp och nedgångar i livet, glada och jobbiga dagar, men de glada överväger definitivt de jobbiga.

Hoppas ni alla gör vad som gör ER lyckliga och att ni gör de val i livet som passar er! Kram till er alla!