Så flög jag hem från Montreal....den flygturen var nästan lika galen som på vägen ut, människor som spydde och bl.a en dam som stod upp i mittgången och gapade och skrek till mig att det luktade bränt gummi och att det var för mycket turbulens (det var ingen turbulens!!!!) - hon var jätterädd för att flyga.

Kom hem igår, söndag och sov ett par timmar och sedan spenderade jag och Mark eftermiddagen i solen, vid Themsen. Vi hade picnic och drack lite vin och satt där i parken med hundratals andra soldyrkare. Jag älskar London när det är sol!

Hur som helst....här ligger jag nu, Tisdagmorgon, och har precis vaknat efter 14 timmars sömn!! Vad är det för fel på mig? Är det jobbet som tar kål på mig? Jag skulle kunna sova för evigt, jag fick tvinga mig upp nu och jag hade säkert sovit hela dagen om jag tillåtit mig själv. När jag sover är det som om någon slagit mig med en stor batong i huvet och som om jag tagit en överdos av sömnpiller, för min hjärna går in i någon slags koma. Speciellt när Mark går på jobbet klockan 7 så går jag in i denna djupa, nästan medvetslösa sömn. Jag hör ingenting och drömmer så mycket starka drömmar, som om jag har ett helt annat liv i sömnen. Jag ställer klockan på en normal tid men när den ringer så kan jag bara inte vakna. Det går inte. Jag stänger av den och sover flera timmar till. Nu kommer huvudet att kännas tungt hela dagen, precis som om jag inte sovit nog!?!

Nu skiner solen där ute och ett bi har flugit in och försöker ta sig ut igen (vilken dumskalle, vad skulle han in och göra? ;), det är klarblå himmel och jätte-jättevarmt. Klockan är 14.30 så jag har såklart slösat bort halva dagen i sängen, men nu ska jag ge mig ut och njuta av solen och värmen! :) Gå en lång promenad genom parken och längst Themsen, och kanske lägga mig i någon park och njuta. London är verkligen underbart!