Så har jag vaknat....alldeles för tidigt? Vad är det med mig, jag brukar sova 12 timmar i streck, men nu blev det bara 7. Vad ska jag göra nudå? Klockan är bara 8 på morgonen här i Calgary (men 15.00 i England så kanske därför jag vaknade). Vad gör man vid den här tiden? Äter frukost? Jag bestämde mig för att skriva i bloggen....

Försöker göra en plan på hur dagen ska se ut:

1. Gå ner till Starbucks

2. Gå på gymet/poolen

3. Färga håret

4 Gå ut på en liten prommis och se hur Calgary ser ut (nog för att det inte ser allför intressant ut genom fönstret)

5. Ta en sömntablett och försöka tvinga mig att sova innan jag måste jobba igen ikväll.

Jag låg nyss här i sängen och funderade på mina arbetskamrater. Varje gång jag åker på en resa så jobbar jag med olika människor och alla är såklart helt olika varandra. Det slutar aldrig häpna mig hur man kan vara så olika? Men å andra sidan är det intressant.  Igår jobbade jag med ett gäng, de flesta normala och trevliga men en tjej ville inte lämna mig ifred. Hon surrade bara om sig själv, om hur hon och Gud hade ett speciellt förhållande (hon är indier men sedan fick jag reda på att hon är med i Hare Krishna!!!) och alla historier om hur hon skänkt sitt hår till välgörenhet, om hur hon legat med kända cricket-spelare från Indien och om hur de alla jagade henne, och om hennes konstiga liv i allmänhet. Lite senare hade jag lust att bara sopa till henne, eftersom hon var den lataste människa jag jobbat med och vi andra fick jobba hårt medan hon inte gjorde någonting! Hon sa dessutom att jag var dum som sov så länge och att det är därför jag är tjock (för att jag inte kliver upp och äter frukost klockan 6 på morgonen!!). The cheek of her!! Hon var inte direkt smal själv och stod och mumsade i sig ost och choklad hela tiden.

Jag sa till henne att jag ville sova länge och nu, klockan 7 på morgonen ringer människan till mitt hotellrum och vill att vi ses och äter frukost!!!!! Det är ett 'no no' i flygvärdinne-livet att ringa en kollega klockan 7 på morgonen!! Såklart svarade jag inte men blev riktigt sur. Hur vågar hon störa min skönhetssömn??

Sedan måste jag bara berätta om en annan jobbarkompis som var från tyskland.... (om ni blir trött av att läsa kan ni alltid sluta här, bara så ni vet ;) Hon hade mycket på sitt hjärta och ville inte lämna mig ifred. Jag måste ha sett ut som en psykolog igår eftersom jag var som en magnet för alla dessa konstiga människor.... Hon ville inte jobba, utan bara prata med mig om sitt liv. Och nu ska ni få höra....

Hon har en tvillingsyster. Systern och hon är så nära varandra så att dom bor ihop, har aldrig varit på semester utan varandra, har bara en kompis som numera inte vill prata med dem. Den kompisen har två barn och kallar systrarna för mamma!? Eh.... Hon och hennes tvillingsyster har aldrig haft en kille (de är 33 år) och hon berättade för mig att hon inte kan skaffa kille för då skulle hennes tvillingsyster bli för svartsjuk! Hon sa att hon inte kan prata om killar med sin syster för då skulle hon såra sin syster och hon skulle bli alldeles för svartsjuk, och att de inte kan ha samma vänner för då blir de för svartsjuka på varandra. Hon sa att hon aldrig kunde ens tänka tanken att hennes syster skulle kunna kyssa en kille, att det helt enkelt skulle vara fel. Sedan sa hon att hon var så orolig för sin syster idag eftersom hon inte fått tag i henne på typ en timme på mobilen efter hon landat (systern flyger också för BA)! Hon sa också att hon och hennes syster nu vill ha barn och planerar att skaffa barn genom sperm-donor!!!!! Jag sa att hon träffar nog någon kille istället men då sa hon att hon inte trodde det och att hon ju faktiskt har sin syster! Hon sa också att hon vill åka på semester ensam nästa år, men hon kan nog inte eftersom systern inte skulle låta henne åka utan henne, eftersom de aldrig varit ifrån varandra på det sättet. Hon sa en massa konstiga saker, att hon aldrig ens går ut, varken med jobbet eller privat. Hon sa att hon är för osäker och rädd för det.

Är det här normalt???? Näe det kan det väl inte vara?!! Jag tyckte faktiskt synd om henne. Jag sa att det lät som om de vore ett par och hon skrek 'åh nej, säg inte så, det säger alla t.o.m våran farmor!!' men hon skrattade precis som hon tyckte det var lite roligt. Själv tycker jag faktiskt att det är lite sjukt? Jag har ju själv  två kompisar som är tvillingar, Jana och Dana, men tjejen som jag precis berättat om förstod inte hur jag kunde vara kompis med båda två och undrade om de inte blev svartsjuka??? Va??

Jag sa åt henne att hon borde åka på semester ensam och att hon borde försöka leva sitt eget liv och vara lite mer självständig. Efteråt sa hon att det var meningen att hon träffat mig och att jag kanske hade rätt. Men har ingen annan sagt det åt henne under hela hennes liv?  Ibland häpnas jag minst sagt över hur olika liv man kan ha.

När vi landade var jag helt slut, efter att agerat som psykolog hela kvällen och dessutom måstat göra rent spya igen!!!!! Varför måste folk alltid börja spy när jag äter min middag? En kille som drack mycket alkohol blev så full också att han låg bak och fram i sin flygstol (??) och sedan nästa gång jag såg honom låg han på golvet i mittgången! När jag frågade varför han druckit så mycket (det var jag som serverat honom) sa han att eftersom alla andra druckit runt omkring honom så hade han bara gjort likadant!? Ha ha ha.

Nej, nu ska jag gå ner till Starbucks och sluta babbla. Kände bara att jag ville dela med mig av gårdagens upplevelser instängd i min lilla metall-tub där uppe i luften.

Ha en bra helg!