År nummer 35....
Åh himmel! När man fyller 35, ska man var vuxen då? Ska man vara fru (fast tja, fru är jag ju faktiskt nu för tiden) och ha barn, laga mat och vara anständig och mogen? Eller är det okej att vara precis som man känner sig....alltså som 18!!?? ;) hi hi.
Imorse tänkte jag tillbaka på när jag var liten, speciellt åren då jag gick på Svartviks skola, hur viktig födelsedagar var då. Hur man vaknade av en sjungande familj i sovrumsdörren (idag hade jag bett att de inte skulle störa min skönhetssömn!), till att man fick ett ljus i frukostmackan med massor av paket på sängen, tills hela dagen var som en liten dröm. Alla som kom och uppvaktade och som fick en att känna sig såååå speciell, att man fick sin favoritmat och massor, massor av presenter!
Så vad ändras med åldern? I min ålder kan man inte ens komma på vad man önskar sig när folk frågar! Måste dock tillägga att jag är underbart glad för alla fina presenter jag fick idag och att alla kom....och för att mamma fortfarande lät mig välja middag (det blev mjölkstuvade makaroner med korv...mmmmm)! Så när jag tänker efter var det precis som jag var tillbaka i min barndomstid, förutom att jag inte längre går på Svartviks skola och inte alls känner mig så där barnsligt pirrig som då! :)
Det var härligt och ovanligt att få vara hemma i Sverige för en gångs skull. Bestämde mig imorse för att dumpa tårtbakningen och köpte färdigfrysta tårtor och kakor, vilket betydde att jag fick sovmorgon och mer tid hos farmor och mormor. Sedan kom hela släkten (eller halva i alla fall) och uppvaktade mig och det var rushigt i köket men sååååååååå roligt! Efter de flesta hade gått satt jag, pappa, mamma, farmor och Lars-Evert i köket och en mobil som ingen visste vems det var började ringa i hallen. (Det kom fram att det var Fanny som glömt väskan). Plötsligt undrade mamma om det var några kvar i vardagsrummet! Pappa fick gå och kolla. Det fick oss att gapskratta, så mycket folk att man inte ens vet om det är några sitter kvar där, bortglömda i vardagsrummet!!
Här är några bilder.... vi hade lite roligt där på slutet med våra nya, fina frisyrer också.
Tack alla för de underbara presenterna! Matilda, du är en ängel.
Här är den finaste familjen som finns, och jag med mina två älsklingspojkar!! Och såklart...min kära familj och släkt!
Vem är snyggast?
Imorse tänkte jag tillbaka på när jag var liten, speciellt åren då jag gick på Svartviks skola, hur viktig födelsedagar var då. Hur man vaknade av en sjungande familj i sovrumsdörren (idag hade jag bett att de inte skulle störa min skönhetssömn!), till att man fick ett ljus i frukostmackan med massor av paket på sängen, tills hela dagen var som en liten dröm. Alla som kom och uppvaktade och som fick en att känna sig såååå speciell, att man fick sin favoritmat och massor, massor av presenter!
Så vad ändras med åldern? I min ålder kan man inte ens komma på vad man önskar sig när folk frågar! Måste dock tillägga att jag är underbart glad för alla fina presenter jag fick idag och att alla kom....och för att mamma fortfarande lät mig välja middag (det blev mjölkstuvade makaroner med korv...mmmmm)! Så när jag tänker efter var det precis som jag var tillbaka i min barndomstid, förutom att jag inte längre går på Svartviks skola och inte alls känner mig så där barnsligt pirrig som då! :)
Det var härligt och ovanligt att få vara hemma i Sverige för en gångs skull. Bestämde mig imorse för att dumpa tårtbakningen och köpte färdigfrysta tårtor och kakor, vilket betydde att jag fick sovmorgon och mer tid hos farmor och mormor. Sedan kom hela släkten (eller halva i alla fall) och uppvaktade mig och det var rushigt i köket men sååååååååå roligt! Efter de flesta hade gått satt jag, pappa, mamma, farmor och Lars-Evert i köket och en mobil som ingen visste vems det var började ringa i hallen. (Det kom fram att det var Fanny som glömt väskan). Plötsligt undrade mamma om det var några kvar i vardagsrummet! Pappa fick gå och kolla. Det fick oss att gapskratta, så mycket folk att man inte ens vet om det är några sitter kvar där, bortglömda i vardagsrummet!!
Här är några bilder.... vi hade lite roligt där på slutet med våra nya, fina frisyrer också.
Tack alla för de underbara presenterna! Matilda, du är en ängel.
Här är den finaste familjen som finns, och jag med mina två älsklingspojkar!! Och såklart...min kära familj och släkt!
Vem är snyggast?
Kommentarer
Jenny
Jadu, va hysteriskt det blir när så många släktingar träffas, men det är så himla kul, det bästa jag vet! O dina två systersöner.. dom vill man bara äta upp! Jag tycker att både Göran o Lars-Evert ser ut som två pojkbands(eller kanske dansbandssångare) :) Hoppas vi kan ses imorgon o surra lite karlar.. Kram
Solmaz
Din pappa ser ju asrolig ut =) hihi...
Maricel
Haha! Men kolla in farsgubben min! GRATTIS GRATTIS! :D
Mattis
Peruken ser nästan ut som det skulle kunna vara ditt riktiga hår :)
Trackback
