Jag ligger och sover bak under mitt täcke i pappas van, medan han och farmor sitter fram. Han skjutsar mig upp för backen till Hällevägen hemma på Hemmanet. Jag känner riktigt hur han gasar i när vi åker upp för backen.... Plötsligt vaknar jag med ett ryck! Var är jag? I pappas van? I Dubai? Hemma? Näe, jag ser en blå gardin hänga i min lilla boxsäng och inser att jag ligger i min bunker i flygplanet! Åh usch, snart är det alltså dags att kliva upp och severa frukost! Den värsta känslan som finns när man är enormt trött....och stanken av flygplansfrukost som alltid slår emot en när man kravlar sig tillbaka till flygplansköket. Det är så att man vill spy! Sur och grinig sätter jag upp håret, målar lite läppglans och drar mig ner för trappan och sätter på en lite halvgrinigt, fejkat leende.

En timme senare måste vi 'nödlanda' helt plötsligt, som tur är så är vi inte långt från Heathrow! Det är en liten tremåndaders bäbis som varit sjuk hela flyget och ligger med syrgas som måste få hjälp. Föräldrarna och en sjuksjöterska är på väg från Dubai, genom London, till Chicago för att operera bäbisens hjärta och han tillstånd har blivit värre medan jag legat och sovit. Så snabbt, snabbt får vi städa bort all frukost och vi blir det första planet för dagen som får landa på Heathrow. Där blir vi mött av 'paramedics' som ska ta det lilla barnet till närmaste sjukhus.

På vägen hem sitter jag och tittar slött på de andra i tunnelbanan. Klockan är 7 på morgonen. Ofta sitter jag där och förundrat ser på alla som sitter där på väg till sina tråkiga kontorsjobb, och jag ska få gå hem och sova! Yes!! Ser ni någonsin på annat folk och stör er på deras vanor och ovanor? Det gör jag! Två karlar runt omkring mig hostar och snörvlar (jag hatar när folk hostar och nyser runtomkring mig!!), Jag tittar åt ena hållet där det sitter folk och sover. En tjej retar mig extra mycket. Hon har en hemsk konstig lugg som hon sitter och borstar (jag avskyr när folk borstar håret på tunnelbanan, så ohygieniskt!). Hon har en kort, tjock lugg under en längre, tunnare, mesig lugg. Hon har inget smink och ser sådär riktigt alldalig, grå och urtråkig ut, som en riktig grå mus! En sån där som man bara skulle vilja göra en 'makeover' på så att hon ser ut som folk! En annan tant sitter och tuggar febrilt på ett äpple, gnagar som om hon vore en kanin! Hon har precis tagit på sig illrött läppstift....finns det nåt äckligare än rött läppstift på äpplet när man ska äta det? Huva.

Som tur är är jag strax framme vid mitt stopp. Det är så himla kallt när jag promenerar hem. Det är en sån där äcklig, disig, blöt och grådimmig London-morgon. 8 grader varmt men det känns som minus 10! Vilken skillnad från när jag igår låg i solen vid poolen i Dubai! Jag skyndar mig hem medan mina armar värker av att dra på väskorna.

Hemma väntar min underbara, gorgeouuuus husband!! Han öppnar dörren med ett stort leende och lagar frukost till mig innan han går på jobbet. Bacon, egg, salami, stekt svamp och en kopp te. Han kokar vatten och lägger min varmvattenflaska i sängen för att värma upp sängen till mig! Sedan säger han hejdå och jag kryper ner i sängen..... Mmmmmmm.

Det var kanske inte en sån hemsk morgon till slut ändå! :)