Atlanta
Har precis varit ute på en liten promenad runt Atlanta.... En liten promenad som blev till en låååång en. Efter en ordentlig workout i gymet sa hotellet att det skulle ta en kvart att gå till apoteket (där man kan köpa viktväktarmat). Hm... det tog mig 40 minuter! Under tiden gick jag genom den konstigaste staden jag någonsin har varit i.
'
.jpg)
Vem hade trott att det fanns så många svarta hemlösa i Atlanta? Jag gick nedför gatan i solen, i downtown. Så varmt och skönt. Såg ett par svarta killar som gick förbi, de såg lite smutiga ut, 'några drogmissbrukare' tänkte jag väl och höll i väskan lite extra hårt. Ju längre ner för gatan jag kom insåg jag dock att det måste vara vanligt här. Överallt gick det smutsiga män men hängiga kläder och när jag passerade en park var den full av hemlösa män i sina sovsäckar. Lite längre ner fick jag korsa gatan innan jag blev omringad av en stor grupp svarta killar. Ett par försökte stoppa mig lite längre bort och tigga med sin smutsiga plastburk. Jag kände mig plötsligt lite skraj.
'
Mina fötter gick fortare och fortare nedför gatan. En sån fin, modern stad, men vart var alla 'normala' människor och shoppare? Och var var det där himla apoteket någonstans? När det stod 322 på byggnaden och jag skulle till nummer 842 gav jag nästan upp. Men så såg jag en kyrka och gick in.
'
Där inne doftade det gott av blommor, och det var så ljust och fint vid altaret att jag var tvungen att gå längre in. Kyrkan var så vacker, så ljus och kändes full av hopp och lugn. Rutorna var fyllda av vackert färgat glas med vackra bilder, altaret var så stort med vita färger, prydd av silverkors och en stor vacker bild av Jesus. Det var nästan som jag drogs in i kyrkan tills jag satte mig på kyrkbänken längst fram. Satt där ett tag och filosoferade på allt som hänt mig de senaste veckorna och på alla problem med jobbet, och som alltid när jag är i en kyrka fick jag ett plötsligt lugn spridandes i kroppen.
'
Lugnad gick jag ut igen på gatan i solen och så fort jag lämnat kyrkan kom det en stor vakt i uniform och låste kyrkan, vilken tur jag hade som hann in!
'
Jag hittade mitt apotek till slut men fick ta taxi tillbaka igen, jag vågade inte gå mer på de där gatorna och hade fått skavsår på hälarna.
'
Nu är jag säker och välbehållen tillbaka i mitt trygga hotellrum. Men en sak vet jag; trots solen och den vackra kyrkan så vill jag nog helst inte åka till Atlanta igen. Been there, done that.
'
Kommentarer
Maria
Käre mannen var där för ca 15 år sedan på ett traineejobb. Det finns vissa gator man inte ska gå på som vit människa tyvärr. Det var mycket segregerat och de flesta på hans kontor som han arbetade på hade revolvrar i bilen. Och det var 1995....
Trackback
