Jag stänger av alarmet, var nionde minut, i en timmes tid. Jag vill så gärna kliva upp, men bara en liten stund till i sängen.... i drömmarnas land. Jag vill stanna där hela dagen, men det kan man ju inte göra..... min kropp är så tung, som om den ska sjunka genom madrassen och jag aldrig kommer att ta mig upp. Alltid så många måsten som väntar, packa ur lådor som stått i flera veckor, tvätt som ska samlas ihop och väskor att packa ur från helgen. Diskmaskinen är full av rendiskad disk som måste tömmas innan man kan ställa in det odiskade. Frukost man borde laga, återvinning som måste sorteras och bäras ut, tvätttid som måste bokas och telefonsamtal man måste ringa.