Sitter uppe själv igen medan killarna sover och funderar på ifall jag känner mig ensam? Jag läser mina kära släktingars bloggar och inser att jag inte är där och delar vardagen med dem och min familj och funderar om jag borde flytta hem? Ibland blir jag riktigt avis och längtar hem. Men å andra sidan är det såååååååå många som är 'ensamma' här i Stockholm utan sina familjer. På MVC sa de att när man bor långt från sin familj får man bilda sin 'egen' familj nämligen med vänner runt omkring sig och det känns att det är precis så som jag har gjort sedan jag flyttade från Sundsvall i 1997. Jag är van att bo långt från familjen och van att skaffa nya vänner var jag än bor och jag måste säga att jag är lyckligt lottad som fått så många underbara vänner här fast vi bara bott i Stockholm i 1 1/2 år! Några som jag hade redan innan och många som vi träffat efter vi flyttat hit. Dess då fler blir det när man skaffar barn har jag märkt, det kryllar av mammor som vill ha kontakt och ha någon att träffa och prata med.