Sitter och krafsar i mig alla godisar som är kvar i Haribo-burken och dricker lite te före sängdags. Mitt hår är nyfärgat med RIKTIG KVALITETSFÄRG som snälla Åsa har köpt till mig i London, äntligen ser man ut som folk igen (fattar inte att det inte finns en normal blondering till salu i Sverige)! De här få timmarna är min tid, den enda tid jag numer har till mig själv, när make och son sover. Jag kan pusta ut och vet ganska säkert att Harry inte kommer att vakna på minst ett par timmar och gör han det så kan Mark ta hand om honom. Annars sitter man ju alltid med andan i halsen. De kräver mycket de små liven och ibland är jag så trött att jag inte vet hur jag ska kunna plocka upp disk och leksaker när dagen är över, men när man ligger och snusar på sin lilla bebis tidigt på morgonen och vi sover näsa mot näsa då är det värt all trötthet i världen! När han skrattar så han kiknar när jag kittlar honom eller gömmer mig bakom hans fötter eller när han ligger och blåser busiga bubblor med ett leende på mitt bröst istället för att äta, eller försöker äta upp mitt ansikte så skulle jag inte byta ut något mot någonting! ♥