Gjorde min första dag på kursen, klarade provet, hade ganska trevligt t.o.m och flög sedan hem till Stockholm igen och vår VARMA lägenhet. Alltså ni hade nog inte trott att det var sant om ni såg området där mitt Bed and Breakfast (billigt och med tips från min vän Åsa) ligger. Fick kliva av bussen och gå längst en mörk gata full med indiska små-kiosker, en STRIPP-KLUBB, ett gäng med mörkhyade 18-åringar med huvtröjor och mörka gränder. Riktigt ratigt var det. Väl inne i bed and breakfastet fanns ett stort kök, vardagsrum och fyra sovrum och ett badrum. Allt gammalt, mögligt, EN mini-TV, svinkallt och tjocka äckliga heltäckningsmattor. Som tur var så bodde tre andra trevliga flygvärdinnor där så jag slapp vara ensam!

.

Typiskt England. Åh vad jag är tacksam att jag bor i Stockholm!

.

Idag åkte svärföräldrarna hem. Vi var alla uppe kl 3.30 imorse och vinkade av dem. Janice hade inte sovit en minut och vi satt och höll varandra i handen och grät tysta. Inte ska de bara slitas från sitt barnbarn som de spenderat varje minut i en månad med, utan det ska ta ett år innan de får vara med honom igen. Han letade efter dem när han vaknade imorse. Så tomt. Mitt hjärta vill brista när jag tänker på hur sorgligt det hela är. Varför ska det vara så långt till Australien????

.

Nu ska jag sova. Har städat hela lägenheten och är helt slut. Imorgon bär det av till London igen.