Så tar den fart igen, stark och ond. Migränen. Dag 1. Sov hemskt dåligt, isklamp på huvet, medicin som inte hjälper ett skvatt. Harry vaknade och grät jättelänge mitt i natten, imorse fick jag kämpa mig upp och ta bilen till dagis. Egentligen är jag inte kapabel att ta hand om honom men jag måste. Idag har jag sumpat alla planer och ligger ner, sover, mår vidrigt. Inget blir gjort. Vet inte varför, men varje gång jag har migrän sparkar bebisen ännu mer och det känns otäckt. Precis så var det med Harry också. Undra varför?

 

Jag var på tjejmiddag igår med Kicki och Maria från Sundsvall. Så mysigt men fast jag inte ens dricker alkohol nu för tiden så verkar jag ändå få migrän varje gång jag går ut på lite kul, varför? 

 

Nej bäst att klä på mig o dra mig till dagis. Ibland önskar jag det fanns familj närmare så man kunde få hjälp ibland... Inte kul blogginlägg men så här är vardagen när man är gravid (och alldeles för ofta faktiskt). :(