Ultraljud är verkligen spännande. Man sitter tillsammans i väntrummet och är allmänt nervöst. Hur ska det gå? Är bebisen frisk? Ser allt normalt ut? Hur ser den lilla ut? Så många funderingar, men mest av allt längtar man efter att få se den sparka och röra på sig där inne. 

 

Så var det vår tur, kl 11. Barnmorskan pratade på engelska som de alltid är snälla och gör där, så att Mark kan förstå allt. Hon gick igenom del efter del, i genomskärning. Hjärna, hjärta, ryggrad, mage, ben osv. Navelsträngen (vilket jag trodde var en jättestor snopp, men hade fel) och moderkakan, fostervattensmängd och storleken på bebisen. Så blev vi lämnade ensamma i rummet och titta förundrat på vår lilla bebis på skärmen. Vi ville inte veta om det är en pojke eller flicka, så det är fortfarande en överraskning när han/hon kommer. 

 

Allt såg bra ut och det kändes som en enorm lättnad! ♥ Den sparkade och hickade där inne och såg allmänt söt ut. Men jag är tydligen en vecka 'mindre' gravid än uträknad så bebisen är nu beräknad 27 Februari och jag är i 19:e veckan och inte 20. Tja den får komma när den är redo helt enkelt.

 

Här är jag och babyn.