Jag är i vecka 33 och börjar bli riktigt 'ofärdig'. Trött, tung, svårt att andas, svälld och värk lite överallt. Dessutom har jag det där 'RLS' = restless leg syndrome, då man blir alldeles rastlös i benen på kvällar och nätter och kan inte sitta still, sväller upp och får värk i ben och vader. Spelar ingen roll hur jag sitter, ligger eller sover. Usch. Var det så här jobbigt att vara gravid sist? Visst, jag försöker njuta också men jag är så trött och kan knappt ta mig till och från dagis och upp för trappor pga foglossning och sammandragningar.
Jag har utvecklat en skräck inför förlossningen också. Denna gång vet jag hur skrämmande ont det gör och jag är jätterädd varje gång jag har ont eller mår illa - då tror jag att det är på gång och blir livrädd!! Varför? Alla andra klarar ju av det, jag vill inte känna så här. Men sist visste jag inte vilken panik som väntade, mina värkar kom så snabbt och så hårt att jag inte visste var jag skulle ta vägen och nu är jag rädd att bebisen kanske ska komma för snabbt och att Mark t.e.x inte hinner hem från jobbet? Jag minns bara paniken jag hade innan jag fick min epidural och nu är jag rädd att jag inte ens ska hinna få det och att det ska gå för fort. Men jag vet att man inte ska oroa sig i förväg, man har ingen aning om vad som väntas.... på gott och ont.
Men så pratade jag med min älskade mormor på telefonen alldeles nyss. Hon fyllde 85 år igår och jag ringde för att gratulera henne. Men hon kunde knappt höra mig, hon hör så dåligt nu. Men klar i huvet det är hon, hon sa att hon skämdes att hon inte kan höra mig (vilket hon inte borde göra!!) och när jag berättade om min skräck inför förlossningen sa hon lugnt att jag skulle be till Gud och lita på att han ska hjälpa mig. Hon sa också med sin mjuka röst att 'jag ska be för dig Anna-Cecilia, att Gud tar hand om dig'. Plötsligt fick hennes ord och hennes röst mig att le och känna mig så lugn. Hon har rätt, jag ska lita på hennes böner. Vi la på och mina tårar kom. Min älskade mormor. Hon har själv gått igenom 11 förlossningar och klarat varenda en. Hon har fött hemma, på sjukhus och nästan i en taxi!
Här är min mage, vecka 33;
Här är min älskade mormor på nyårsafton, visst är hon vacker! ♥
