Gårdagen med min kompis Amy var underbar. Jag hade längtat så mycket efter henne att det pirrade i hela kroppen när hon var på väg! Vi blev tårögda när vi såg varandra och vi blev tårögda när vi sa hejdå och vi pratade hela dagen och kvällen. Vi gick till min favoritpub och åt en Sunday roast, sedan till puben som ligger här vid mig, och vi pratade och pratade så jag hade faktiskt ont i halsen när jag kom hem vid midnatt. Jag berättade för Mark att när jag är tillsammans med Amy händer det alltid att vi gråter vid något tillfälle. Han kunde inte förstå varför vi skulle utsätta oss för det, som han sa; men varför pratar ni om saker som gör att ni gråter?? Ja, det kan man ju undra?. Vi gör det inte för att vi tycker det är roligt att gråta, utan för att vi kan prata om allt. Och jag menar allt. Amy vet allt om mig, hon vet om alla mina hemska synder, hon vet om alla mina hemligheter, hon vet om mina svagheter och mina starka sidor. Hon har sett mig som gladast och lyckligast  och hon har sett som mest ledsen och nere, och vad jag än gör står hon vid min sida och hon stöttar mig, även fast jag många gånger har valt att göra tvärtemot alla råd hon get  mig och allt blivit fel. Hon dömer mig inte. Själv har hon inte haft det lätt under det senaste året, precis som mig, men vi har varit där för varandra genom vått och torrt. 

   Här är min underbara Amy.

En tjej på jobbet sa förra veckan att hon trodde att vi alla möter flera 'soulmates' genom livet och det hon sa  fick mig att fundera och jag tror att det är sant. Jag vet att Daniel var en av mina soulmates (han ringde förresten förra veckan när jag var i Los Angeles och precis hade drömt om honom och satt och tänkte på honom!) och jag tror att Amy är en annan. Jag tror absolut att Mark är en annan av mina soulmates. Vi har ett avslappnat och underbart roligt förhållande, och vi tänker så lika. Ibland säger han saker och tankar som jag precis också tänkt på. Många saker som händer runt oss, vardagliga saker, kan vi prata om och helt plötsligt inse att vi har tänkt precis samma sak, samtidigt! Vi har samma känsla för nya människor som vi möter och vi har samma drömmar om framtiden. Jag har nog aldrig mött en man som är så lika mig fast att han vuxit upp på andra sidan jorden! Han tar hand om mig och bryr sig om mig. Ibland blir jag förundrad hur en man kan vilja älska mig så som han gör. Efter allt jag gått igenom under de senaste 2 ½ åren började jag verkligen tvivla på att det fanns någon som honom, som ville vara med mig och göra mig lycklig. 

Jag känner mig så lyckligt lottad idag. Jag tänker på alla mina vänner och med vänner menar jag också min familj och min släkt. Ibland tycker jag inte att jag har nog med kompisar i London, dvs tjejkompisar, men när jag tänker efter har jag vänner runt hela världen, och jag har min älskade familj och min släkt, som jag inte skulle kunna leva utan.  

Tack alla mina vänner och mina soulmates för att ni finns. Tyvärr kan jag inte komma hem och träffa min familj, släkt och min älskade Sebastian nu i veckan som jag hade hoppats på men ni finns hos mig, varje dag, vart jag än är i världen.  

I might not always be with you in person, but I am always with you in my thoughts.

Här är jag och en väldigt skäggig Mark (han tycker att det är skitsnyggt med skägg just nu, tyvärr... ;)