Igår vid lunchtid skulle jag och Mark gå till Walkabout- den galna australiensiska puben i Sheperds bush med ett gäng kompisar. Mark sa 'I'm only going for two drinks and then I'm leaving'. 'Ok', sa jag. Så vi tog bussen dit och köpte oss varsin drink och satte oss med våra vänner och pratade......

Ca sex timmar senare var det packat där inne och vi dansade och sjöng till musiken, mer och mer kompisar hade kommit dit en efter en, vi var ett stort härligt gäng. Mina vodkas hade bytts ut mot 'snakebites'....

Ca nio timmar senare hade allt förvandlats till ett enda 'blurr', min syn och mitt minne i en suddig röra och vi raglade vi ut ur den stängda puben, vi var sist kvar i baren! Vakterna skyndade på oss och påminde om att det faktiskt var STÄNGT! Vi kramades med alla utanför, skrattade och surrade och hoppade på bussen hem, sa hejdå till alla andra och köpte varsinn kebab med vitlökssås och åt det i sängen.... sedan minns jag inget mer.

......förrän några timmar senare in på natten då jag vaknade med en äcklig, vidrig, hemsk känsla....åhhhhh....panik! Marks armar var runt mig och det var svettigt i sängen, min mage värkte, måste på toa...men hur skulle jag klara det utan att svimma? Åhhh vad skulle jag ta mig till? Snabbt, snabbt, det blev till att kravla sig ur sängen och göra mitt gamla trick som inte har gjorts på väldigt länge, tömma papperskorgen på sopor så snabbt som möjligt, bara hälla ut dem på golvet- vem bryr sig när man har panik- och stoppa ner huvudet i den.... och spy!

En stund senare låg jag och grät i sängen av panik för jag mådde så illa, och stackars Mark fick gå och tömma och göra rent papperskorgen, hämta sin sovsäck i förrådet och sova på golvet. Själv vaknade jag i morse av att jag låg och kramade sopkorgen i sängen och Mark snarkade nere på golvet! Vilken syn. Min garderob hade dessutom rasat över på golvet igår så han låg ovanpå alla mina kläder och skor!

Ska man aldrig lära sig? Snakebites är den farligaste drinken som finns (men dock så god), men själv skyller jag på kebaben! ;)