Så var man hemma efter en lång resa till Zambia! Åt goda middagar med mitt crew, gick på kasinot med grabbarna, gick på salsa kurs och dansade med 'zambianer' (vem hade trott att afrikaner var så bra på salsa??), låg vid poolen och läste min bok och skvallerblaskor i solen och hade 'betald semester'. Hi hi. Kände mig lite ledsen när jag sa hejdå till mina underbara arbetskamrater och de gulliga passagerarna när vi landat. Allvarligt, det finns nog inte så många underbara människor någonstans som det gör på British Airways! De är mina änglar på mina resor, min familj när jag är ensam på andra sidan jorden.

Hur som helst. Idag är jag sjuk. Känner mig krasslig och seg, ont i halsen, snuva. Försöker pigga upp mig lite med te och peanutbutter on toast, någonting som alltid lugnar och får en att må lite bättre. Pratade med Matilda och fick reda på lite nyheter om min kära far och hon gjorde mig så orolig jag grät på tunnelbanan på väg till tandläkaren....(fick några konstiga blickar men vem bryr sig). Pappa, jag ringer dig imorgon! Jag är jätteorolig för dig min älskade pappa!!!! Jag vill bara fara hem, det finns inget som betyder mer än min familj.

Nu är jag 2000 kronor fattigare också. Gick till en svensk tandläkare som jobbar här i London. En jobbarkompis tipsade mig om honom (de är kompisar) så jag fick lite rabatt i alla fall. Han var dyr, men suveränt bra!! Lugn, snäll, duktig och väldigt proffsig! Jag ska dit igen nästa vecka och bli ännu fattigare, men nu har jag insett hur viktigt det är att se efter tänderna. Kanske jag äntligen kan sluta äta antibiotika från indien nu!? :)

Nej, dags att dra mig ur soffan och laga lasagne till Mark och hans kusin som är tillbaka i London och kommer hit ikväll på middag. Mark skulle ut på gratisdrinkar med jobbet men ville bara komma hem sa han när han hörde hur orolig jag var efter jag pratat med Matilda. Vilken man jag har va!! Han är underbar!!!! ♥