.

.

Sitter nu här och funderar på kärlek. Många frågar sig själv och andra; hur vet man när man träffat den rätta? Efter så många olika pojkvänner och dejter genom åren så tror jag att jag är lite av en expert! ;) Tror nästan jag ska skriva en bok om dejting! I alla dessa år funderade jag på hur kär jag egentligen var i alla dessa killar jag hade på gång, hur jobbigt det var att bråka med dem, hur härligt det var när man var så där superkär, så där så det bara pirrade i hela kroppen! Och hur himla vidrigt jobbigt det var när man var den som var mer kär än den andra! Och så tänkte jag att den dagen jag träffar den rätta - då vet jag bara det, jag var helt positiv att det skulle ske och jag kände mig inte så stressad om när det skulle hända heller. Och precis så blev det! Från den dagen jag såg Mark var det någon helt annorlunda känsla som jag aldrig kännt som växte inom mig. Så enkelt, så ljust och glatt och så underbart! Jag ville aldrig gifta mig före Mark. Jag ville inte skaffa barn. Jag ville inte lova någon att vara trogen mot dem i alla herrans år. Jag ville INTE binda mig och bli en sån där som står hemma och lagar mat och tar hand om barnen och knappt orkar ta sig ur mysbrallorna och blir less på sin trista gubbe och börjar drömma om en kärleks-affär med någon rik snygging på sidan om. Jag hade nämligen inte träffat den rätta än....

.

Men när man träffar rätt då känns allt så annorlunda. Visst kan jag laga matlåda till Mark (bara han inte blir för bortskämd), tvätta hans föreviga strumpor (hur många kan en karl smutsa ner på en vecka????) och bära på hans barn. Och fast vi inte alltid är så där finttriga och nykära varje dag så har vi roligt, skrattar, har samma åsikter om det mesta och jag älskar honom mer än allt på jorden. Jag längtar tills vi ska få vara tillsammans på helgen när han är ledig och jag tycker han är den mest trevliga, härliga människan att ha med i andras sällskap. Jag vill inte vara elak mot honom och kalla honom en massa namn (måste vara den första killen som jag inte är långsur med) och jag vill aldrig såra honom och skulle absolut inte vara otrogen mot honom hur snygg den där kaptenen än vore nere i baren i Hong Kong! ;) Nej jag trivs så bra med Mark och känner mig så lyckligt lottad att ibland måste jag nästan nypa mig själv för att förstå att det är sant! Han är min absolut bästa kompis! ♥

.

När jag var tillsammans med mitt ex Daniel (ett förhållande jag lärde mig mest av, av alla tror jag)  trodde jag att det var bra att vara olika. Men det är det INTE, bara så ni vet. Man ska hitta någon som man är kompatibel med, som har samma värderingar. För då blir livet så mycket enklare!

.

Nu ska jag sluta kärleks-svamla och göra lite nytta här hemma.

P.S, har ni kärlekproblem så kom till mig, jag vet allt! ;) he he.

.

.

.

.