Jag har alltid trott att jag inte är särskilt moderlig, jag förstår fortfarande inte riktigt att det ligger en bebis där inne (fast det sparkar mig och ger mig ryggvärk) och vi har inte handlat en enda pryl inför bebisens ankomst (känns för tidigt än). Det känns som om det är evigheters evighet tills vi verkligen blir föräldrar. Men när man hör det lilla hjärtat och kände en liten fot imorse som på samma sida sparkade och sparkade på ena sidan så blir det plötsligt verklighet och man blir plötsligt fylld av kärlek! Det lilla livet ligger där inne och växer, sparkar och snurrar runt och kämpar med att bli större och utvecklas. Otroligt!

.

Visst vill jag vara gravid lite till, men jag längtar efter att få se den lilla! Halva Mark och halva mig.

.