Dagar som inte är som andra...
Vaknade med ett bang i taket i hotellrummet. Mådde lite halvdåligt och gick och köpte en diet pepsi ute maskinen i korridoren utanför. La mig i sängen och medan jag startade upp datorn planerade jag min dag. Skulle leta upp ett cafe och äta frukost, sedan gå på gymet och till poolen här i Miami-hettan och sedan läsa på till mitt årliga safety-prov med jobbet. Inget speciellt, bara alldagliga saker....
Plötsligt fick jag ett email av Daniels kompis Dave. Daniel har gift sig..... i Las Vegas!!!!!!!!! Det är ju där jag vill gifta mig! Där vi skulle gifta oss! Jag har förväntat mig att han snart skulle gifta sig men det betyder inte att det känns lättare när man väl får nyheten. Nu betyder det inte att jag ångrar mig och inte vill att han ska vara lycklig. Snarare tvärtom. Dessutom är jag helt säker på att Mark är den jag vill dela mitt liv med, den som gör mig lyckligare än någon annan någonsin gjort mig. Men trots allt gör det såklart lite ont i hjärtat...
Men innan jag lyckats smälta chocken ringde min mobil.....
Jag brukar aldrig svara när jag är utomlands, men det var ett australiensiskt okänt nummer så jag svarade. Och på andra sidan linjen hörde jag en förkrossad, söndersliten, chockad och sorgsen liten tjej. Hon grät så hon skakade och kunde knappt få ut orden. Jag kunde nästan känna smärtan i hennes röst. Min kära kompis Lauren flög till Australien i Måndags när hennes mamma hade fått en stroke, och idag hade hennes mamma dött. Hennes klippa i livet, hennes bästa vän, den människa som hon älskade mest och avgudade mest av alla. Den som stod henne närmast, som hon alltid pratade om. Idag hade hon förlorat denna människa för alltid. Jag önskar det fanns något jag kunde göra för att lindras hennes smärta.
Nu ligger jag här i sängen, hjälplös. Livet är så skört, ena dagen är det som om allt är perfekt, inget hemskt kan hända, man oroar sig över petitesser och obetydliga saker. Nästa dag kan livet vända totalt. Man kan inte ta någonting för givet. Vi vet inte vad som väntar oss ens i nästa minut.
Ibland inser man hur skört livet är. Det är dagar som denna som man inser att man måste ta vara på allt man har, medan man har det.
Från Semester till Sex and the City till Miami.....
Jag sitter nu i mitt hotellrum i Miami, helt slut av jetlag och en lång dag på flyget (jobbet). Igår landade vi i London från vår semester-resa och hela dagen har jag tänkt på hur otroligt roligt, härligt, underbart vi hade det. Vi blev t.o.m uppgraderade till business-class och kunde sova ordentligt och dricka dyr champagne! ;) Bangkok var superhärligt som vanligt, men ännu bättre nu när jag var där med Mark. Australien var bättre än jag kunnat ens tänka mig, vi spenderade hela tiden där med Marks släkt, mina kompisar i Melbourne och med Marks föräldrar och bästa kompisar på kusten i Port Maquarie. Vi gick på bröllop, vi badade, gjorde utflykter längst kusten, klappade koalas och bäbis-kängrus. Jag blev ganska slut av att försöka göra ett bra intryck inför alla, men jag behövde inte oroa mig, de är precis som Mark; enkla, trevliga, snälla människor!
Jag ska lägga in lite kort, men nu först måste jag gå och lägga mig i sängen och vila...
Åh, förresten.... vi såg Sex and the City igår (kunde bara inte vänta längre) och måste tillägga att jag blev lite besviken!?!! Jag har längtat så mycket, jag ÄLSKAR Sex and the City, jag måste vara deras största fan, men jag tyckte nog att de skulle ha lämnat det som det var i den sista episoden 7. Filmen var okej, men det kändes nästan som de försökte lite för mycket och som om det var lite för mycket allvar. Inte alls vad jag förväntat mig. Jag satt där med servetterna redo för många tårar men det blev bara några få.... Jag är dock fortfarande ett troget fan.
Holiday!!
Tanke bara saga hej fran Australien!!
Jag och Mark e nu pa semester och vi har haft det helt underbart forst i Bangkok sedan Melbourne och just nu sitter vi i stormen i Port Macquaire. Vi bor i en underbar lagenhet med Marks familj vid havet. Palmerna vajar i den starka vinden utanfor och vagorna pa havet ar meterhoga.
Imorgon ska vi till ett sjukhus for koalas!
Livet e underbart, speciellt nere i Australien! :)
Anna-Cecilia = gårdagens psykolog?
Så har jag vaknat....alldeles för tidigt? Vad är det med mig, jag brukar sova 12 timmar i streck, men nu blev det bara 7. Vad ska jag göra nudå? Klockan är bara 8 på morgonen här i Calgary (men 15.00 i England så kanske därför jag vaknade). Vad gör man vid den här tiden? Äter frukost? Jag bestämde mig för att skriva i bloggen....
Försöker göra en plan på hur dagen ska se ut:
1. Gå ner till Starbucks
2. Gå på gymet/poolen
3. Färga håret
4 Gå ut på en liten prommis och se hur Calgary ser ut (nog för att det inte ser allför intressant ut genom fönstret)
5. Ta en sömntablett och försöka tvinga mig att sova innan jag måste jobba igen ikväll.
Jag låg nyss här i sängen och funderade på mina arbetskamrater. Varje gång jag åker på en resa så jobbar jag med olika människor och alla är såklart helt olika varandra. Det slutar aldrig häpna mig hur man kan vara så olika? Men å andra sidan är det intressant. Igår jobbade jag med ett gäng, de flesta normala och trevliga men en tjej ville inte lämna mig ifred. Hon surrade bara om sig själv, om hur hon och Gud hade ett speciellt förhållande (hon är indier men sedan fick jag reda på att hon är med i Hare Krishna!!!) och alla historier om hur hon skänkt sitt hår till välgörenhet, om hur hon legat med kända cricket-spelare från Indien och om hur de alla jagade henne, och om hennes konstiga liv i allmänhet. Lite senare hade jag lust att bara sopa till henne, eftersom hon var den lataste människa jag jobbat med och vi andra fick jobba hårt medan hon inte gjorde någonting! Hon sa dessutom att jag var dum som sov så länge och att det är därför jag är tjock (för att jag inte kliver upp och äter frukost klockan 6 på morgonen!!). The cheek of her!! Hon var inte direkt smal själv och stod och mumsade i sig ost och choklad hela tiden.
Jag sa till henne att jag ville sova länge och nu, klockan 7 på morgonen ringer människan till mitt hotellrum och vill att vi ses och äter frukost!!!!! Det är ett 'no no' i flygvärdinne-livet att ringa en kollega klockan 7 på morgonen!! Såklart svarade jag inte men blev riktigt sur. Hur vågar hon störa min skönhetssömn??
Sedan måste jag bara berätta om en annan jobbarkompis som var från tyskland.... (om ni blir trött av att läsa kan ni alltid sluta här, bara så ni vet ;) Hon hade mycket på sitt hjärta och ville inte lämna mig ifred. Jag måste ha sett ut som en psykolog igår eftersom jag var som en magnet för alla dessa konstiga människor.... Hon ville inte jobba, utan bara prata med mig om sitt liv. Och nu ska ni få höra....
Hon har en tvillingsyster. Systern och hon är så nära varandra så att dom bor ihop, har aldrig varit på semester utan varandra, har bara en kompis som numera inte vill prata med dem. Den kompisen har två barn och kallar systrarna för mamma!? Eh.... Hon och hennes tvillingsyster har aldrig haft en kille (de är 33 år) och hon berättade för mig att hon inte kan skaffa kille för då skulle hennes tvillingsyster bli för svartsjuk! Hon sa att hon inte kan prata om killar med sin syster för då skulle hon såra sin syster och hon skulle bli alldeles för svartsjuk, och att de inte kan ha samma vänner för då blir de för svartsjuka på varandra. Hon sa att hon aldrig kunde ens tänka tanken att hennes syster skulle kunna kyssa en kille, att det helt enkelt skulle vara fel. Sedan sa hon att hon var så orolig för sin syster idag eftersom hon inte fått tag i henne på typ en timme på mobilen efter hon landat (systern flyger också för BA)! Hon sa också att hon och hennes syster nu vill ha barn och planerar att skaffa barn genom sperm-donor!!!!! Jag sa att hon träffar nog någon kille istället men då sa hon att hon inte trodde det och att hon ju faktiskt har sin syster! Hon sa också att hon vill åka på semester ensam nästa år, men hon kan nog inte eftersom systern inte skulle låta henne åka utan henne, eftersom de aldrig varit ifrån varandra på det sättet. Hon sa en massa konstiga saker, att hon aldrig ens går ut, varken med jobbet eller privat. Hon sa att hon är för osäker och rädd för det.
Är det här normalt???? Näe det kan det väl inte vara?!! Jag tyckte faktiskt synd om henne. Jag sa att det lät som om de vore ett par och hon skrek 'åh nej, säg inte så, det säger alla t.o.m våran farmor!!' men hon skrattade precis som hon tyckte det var lite roligt. Själv tycker jag faktiskt att det är lite sjukt? Jag har ju själv två kompisar som är tvillingar, Jana och Dana, men tjejen som jag precis berättat om förstod inte hur jag kunde vara kompis med båda två och undrade om de inte blev svartsjuka??? Va??
Jag sa åt henne att hon borde åka på semester ensam och att hon borde försöka leva sitt eget liv och vara lite mer självständig. Efteråt sa hon att det var meningen att hon träffat mig och att jag kanske hade rätt. Men har ingen annan sagt det åt henne under hela hennes liv? Ibland häpnas jag minst sagt över hur olika liv man kan ha.
När vi landade var jag helt slut, efter att agerat som psykolog hela kvällen och dessutom måstat göra rent spya igen!!!!! Varför måste folk alltid börja spy när jag äter min middag? En kille som drack mycket alkohol blev så full också att han låg bak och fram i sin flygstol (??) och sedan nästa gång jag såg honom låg han på golvet i mittgången! När jag frågade varför han druckit så mycket (det var jag som serverat honom) sa han att eftersom alla andra druckit runt omkring honom så hade han bara gjort likadant!? Ha ha ha.
Nej, nu ska jag gå ner till Starbucks och sluta babbla. Kände bara att jag ville dela med mig av gårdagens upplevelser instängd i min lilla metall-tub där uppe i luften.
Ha en bra helg!
Gammal? Jag? Näe, bara lite trött....
Jag var så trött hela dagen och sedan blev det att jag gick ut senare än planerat och när jag väl kom dit var Lauren redan berusad och hennes arbetskamrater hade bråkat med henne och ignorerade mig totalt, och min kära kompis Julie var så trött att hon inte ens kom ut. Och Jenn kom inte heller.... så jag stod där och undrade hur länge jag skulle måsta stanna.....
Som tur var kom Matt (Laurens kille) förbi och var jättesur på henne för att hon var så full när de egentligen ska spara pengar tills deras semester, så när han gått intalade jag henne att hon nog borde gå hem så att han inte blev ledsen. Och kär som hon är lydde hon mig och jag fick med henne hem! Puh!
Baren vi var i heter Elk (Mattis och Jennys favoritbar, he he he ;) och den påminner mig om mina singel-dagar. Från den tiden när jag var förvirrad och alltid ute på jakt efter något svar på livet (förmodligen efter drömprinsen som absolut inte fanns på den där köttmarknaden!!).... och allt jag ville nu ikväll när jag stod och såg ut över havet av desperata killar som såg ut som de precis slutat skolan, var att åka hem till Mark. Som tur var väntade han troget på mig och kom och mötte mig vid tunnelbanan och sa att han faktiskt var besviken att jag alltid måste gå ut utan honom (och han har rätt).... istället för att bli sur över en sån kommentar blev jag ganska nöjd. Så han bryr sig! :) Yey!!
Höjdpunkten ikväll var dock innan jag gick ut och jag ringde och pratade med Matilda och med min favorit-kille Sebbe, mitt gudbarn och min systerson, min guldklimp här på jorden! Han var pratglad och sa att 'pappa fiskade' och att han åkt cyckel med William och att de hade ätit pizza. Mitt lilla hjärta. Det värker i hjärtat av kärlek för honom, jag vill bara fara hem och hålla honom i mina armar och pussa på honom! ♥
Tre dagar kvar till mitt älskade Bangkok
Angående mitt sista inlägg: vad bra pappa att du inte somnat av min blogg. Jag pratade med farmor igår och vi pratade om hur dålig du är på att skriva sms!! Minns du Australien? Till alla er som inte känner min pappa, här är ett vanligt svar från honom när han svarar på sms; 'OK. Far.' Ha ha ha. Jag älskar dig dock som du är pappa! :)
Nu är det bara TRE dagar kvar tills vi far på semester!! Jag längtar nästan mest till Bangkok eftersom det är mitt favorit-ställe här på jorden, (efter Las Vegas)! Vi ska bo i mitt favorit-område Pratunam och jag ska gå på massage varje dag och vi ska äta pad thai och green curry, vi ska dricka iskalla Singhas, vi ska pruta på marknadena, vi ska gå på ping-pong shows, vi ska åka båt på kanalen, och blanda oss i smutsen, dammet, hettan och dofterna med människorna i denna underbara stad. Jag längtar efter att få visa Mark detta härliga, galna ställe på jorden! Bara jag tänker på Bangkok pirrar det i hela kroppen av längtan och när jag är där vill jag aldrig fara därifrån! Bodde jag där i ett tidigare liv kanske?
Men innan vi far måste jag packa, sedan ikväll ska jag ut på tjej-kväll med tre av mina tjejkompisar, vi ska träffas hos Lauren sedan åka ner till Putney! Och imorgon måste jag tyvärr åka till.....KANADA igen!!!! Åhhhhhh suck, suck, suck. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag missar Lukes 30-årsdagsfest på Lördag eftersom jag alltid jobbar på helgerna dessutom. Det var där Mark och jag blev tillsammans förra året, på Lukes födelsedagsfest! Tänk vad fort ett år har gått.
Jag måste bara lägga in en grej; jag läste häromveckan i min blogg om vad jag skrev för ett år sedan, jag var så deprimerad just då och skrev att jag ville bara somna och vakna efter ett år hade gått och hoppades att allt skulle vara bättre då. Men sedan skrev jag att ingenting nog skulle ha ändrats..... Jag bara ryste när jag läste det, Nu, precis ett år efter är mitt liv helt annorlunda. Ok, jag bor i London och jag har kvar mitt jobb och jag saknar min familj varje dag, men mitt liv är så mycket lyckligare och jag känner mig inte ensam, ledsen eller deppad längre! Det har nog mest med Mark att göra, eftersom han är som en sol som lyser upp min tillvaro med sitt skratt, leende och med sin underbara, positiva personlighet. Och när man blir lycklig så faller allt annat på plats det med! :) Se, 'det finns hopp för en fattig också', som mamma brukar säga.
Nu ska jag packa för semestern! Ha en bra Fredag!
Om mina kommentarer...
Vem är du 'M'?? Blir nyfiken! :) Känner jag dig?
Och du Crixan....om jag jämför dig och Karen så är ni ABSOLUT INTE likadana, så det så!! Klart att alla människor är olika, men du är inte som henne, punkt slut!! :) Du är mycket mer utåt, gladare och du har faktiskt kompisar!!
Malin Fors (syrran), tack för dina alltid så gulliga ord, det värmer ska du veta. Jag väntar alltid med spänning på ditt nästa inlägg på din blogg!
Jenny, min kära kusse, du är ju för underbar, önskar du kom hit lite oftare! Dina inlägg gör mig alltid glad!
Mattis, jag kommer hem i gatufest-veckan! Läääääääängtar att se er (men jag ska bara gå en dag i år.) I love your blogg också, förresten! Läser den varje dag.
Monica, jag saknar er med, och kommer som sagt hem i juli så då får ni besök där uppe i Bosvedjan! :)
Solmaz.... jag önskar också att du och Nina fortfarande bodde i London, så när kommer ni tillbaka?? Hörru! Du säger att du längtar hit också går du och far till Australien i stället!!! ;)
Kenneth... varför har du slutat skriva? Dina kommentarer får mig att vrida mig i skratt! Men du kanske blev för uttråkad att läsa mitt babbel? :( Jag kan inte hitta din blogg-adress så kan du lägga in den igen, tack? Vi kanske har lite olika intressen, medan du älskar att gräva i landet så skriker jag om jag ser ett spindelnät så jag håller mig ifrån sånt, men bloggen var i alla fall intressant, ha ha. Speciellt när Malin var och handlade i blomster-trädgården!
Malin Ruda, du skriver alldeles för sällan både kommentarer och i din egen blogg! Nu får du skärpa dig kära moster! ;)
Pappa, har du somnat av mitt struntprat? Har inte hört av dig på lääänge?
Kram på er alla! Nu vet ni hur glad jag blir när ni hör av er!
Vad är det för fel på vissa människor?
Hur kommer det sig att man ibland träffar människor som man direkt känner sig naturlig med, som man känner att man kan prata om allt med, känna sig avslappnad med, vara sig själv med och prata i timtals med om allt och ingenting. Hur kommer det sig att vissa människor man träffat en timme känns det som man kännt hela sitt liv, som man kan skratta och skämta med eller bara öppna sig själv och berätta hela sin livshistoria för, fast man kanske egentligen inte känner varandra. Man blir ofta vänner för livet med dessa människor och längtar efter att umgås med dem när de inte är där, det känns som om man är likadana och har samma värderingar på livet. Det spelar ingen roll hur kort eller lång tid man kännt varandra för det sa bara 'klick' när man träffades. Jag älskar såna människor som bara osar av glädje och är öppna och som jag kan vara mig själv med. Som tur är har jag träffat många såna människor genom livet.
Sedan finns det de människor man träffar som man kämpar för att ha en normal konversation med. Som gör att man känner sig olustig när de är i samma rum. Man kan försöka vara hur trevlig som helst och prata och ställa frågor men tystnaden kryper sig alltid fram förr eller senare då man bara inte har någonting kvar att prata om, när de där alldagliga påtvingade frågorna svept förbi och man bara står där i samma rum fast man inte vill....
...Som Karen. Där, nu var det sagt. Karen och Kyle flyttade in i vårat hus för ca två månader sedan och jag kände direkt att vi inte hade någonting gemensamt. Hon är 26 år, nyförlovad, har ett bra jobb och har rest jorden runt, vilket betyder (tycker jag i alla fall) att hon borde vara avslappnad, lite världsvan, trevlig och veta hur man beter sig mot folk. Men hon är den konstigaste människan jag någonsin bott med, hon är sur, misstänksam, kanske blyg?, hon tittar alltid ner i golvet när jag säger hej sedan suckar hon alltid till innan hon säger hej tillbaka, som om hon inte vill men måste svara. Hon gnäller om räkningar och står i köket och lagar mat hela kvällarna, sedan ser hon på TV. Hon har inga kompisar, går aldrig ut, skrattar bara när hon ser på TV, är vegetarian såklart (och gnäller alltid om kött - fast hon äter lamm, hur nu det går ihop??), och är för mig i allmänhet en människa helt utan personlighet. Det enda hon bryr sig om är sina recept-böcker och hur saker ska göras i huset. Hon skriver lappar om regler, om var vi får hänga tvätten, att vi måste diska (fast vi alltid diskar!), ja mer eller mindre att allt ska göras efter hennes vilja. Allt i huset måste vara perfekt. Och varje dag som går verkar hon avsky mig lite mer, fast att jag alltid varit trevlig mot henne. (Egentligen skulle jag vilja ignorera henne totalt men så är jag bara inte.) När jag säger hej tittar hon på mig med avsky, som jag vore något som katten släpat in! Idag var det nog en av de första gångerna hon pratat med mig i vardagsrummet och det enda hon undrade var ifall jag tyckte det var rätt att kocken Gordon Ramsay visade sina barn hur man slaktar kor?!!!! Vem i hela friden bryr sig om sånt?????? Jag var tvungen att säga som det var; att jag aldrig ens tänkt på det och därför inte kunde svara! Det var höjden, jag insåg att vi aldrig någonsin kommer att ha någonting att prata om. När hon såg en maträtt med lamm på TV'n sa hon 'mums' precis samtidigt som jag sa 'åh, blä'. Vi är som natt och dag. Jag fattar verkligen inte hur hennes kille vill vara med henne, hon är som en 60-årig gammal torr kärring som aldrig varit utanför sin trädgård och sitt kök och som har så lite att göra att hon orkar bry sig om de minsta lilla detaljerna. Hon går t.o.m och släcker lampan i vårat sovrum om vi är nere i köket, hon slår av alla strömbrytare om de inte används (inte nödvändigt), hon vänder och vrider på mikrovågsugnen etc, bara för hon har för mycket tid att bry sig om allt. Hon måste ha så himla tråkigt!!!! När jag har erbjudit henne en drink när vi haft gäster har hon tittat på mig som om jag inte var riktigt klok och sedan gått in i vardagsrummet och stängt dörren (!!) och när hennes kille Kyle vill gå ut med oss måste han gå upp till deras rum och fråga henne först (eftersom hon går och lägger sig vid nio-tiden även på helgerna)!! Varför måste allt vara så precis i hennes liv? Jag har verkligen ingen förståelse för det, det finns viktigare saker i livet att bry sig om än petitesser!
Jag har lust att ruska om henne och säga 'Hörru Karen, du är ung, för ung för att bete dig som en gammal bitter kärring, ta och slappna av lite och njut av livet! Ha lite kul! Ta dig en drink. Skaffa dig ett liv så kanske du glömmer bort att ena glödlampan är trasig i köket (vem bryr sig??) och att det var någon som inte diskade sin sked i morse. Slappna av så kanske du får lite roligt i livet och kan få dig några kompisar!'
Men såklart måste jag bita ihop. Jag kan bara säga att jag längtar tills de flyttar hem till Nya Zealand i September!!!! Tills dess kanske jag får försöka droga henne i smyg med något glädje-piller någon dag?! Vad tror ni? Känner ni till någon lika torr människa som Karen?
En (nästan) ledig vecka
Det kommer att bli det längsta jag och Mark har varit tillsammans; dvs två veckor utan uppehåll. Vi ska bo hos hans släkt i Melbourne och sedan ska vi dela en lägenhet med hans föräldrar i en vecka vid stranden och gå på bröllop med Marks alla bästa kompisar. Så för mig blir det till att skärpa mig och försöka bli omtyckt av alla! Håll tummarna för mig.
Det är förresten ganska skönt att vara ledig hemma i London i en vecka och leva lite 'normalt vardags-liv' för en gångs skull. Jag tar mig tid att träffa mina kompisar så mycket jag kan, det är inte ofta man får tid till sånt med mitt jobb. Igår låg vi på soffan hemma hos Julie och degade, imorgon ska jag ut med några vänner och på Fredag blir det tjej-kväll nere i Putney! Här är en bild från i Söndags, hur vår grill-picnic i en park vid Themsen slutade i trädgården hos Lauren och Matt... ops! Vet inte vad som flög i oss?!! Det började med att vi skulle värma oss och sedan steg nog vinet till huvet!
Jag ger upp, jag orkar inte kämpa mer!!
Den eviga kampen har blivit för mycket! Jag vet inte hur jag ska överleva frestelserna mera. Jag ger upp!! Idag var jag tvungen att både köpa en choklad-kaka och sedan äta en stor Magnum-glass när jag kom hem! Frestelsen är för svår, jag ger upp. Livet är för hårt, man kan inte leva utan glass och choklad!!!!!!!
Om livet vore som jag ville så skulle en vanlig dag se ut så här:
Frukost: Choklad
Lunch: Glass
Middag: Choklad och glass
Mellanmål: Chips
Och till reglerna hörde att man aldrig, aldrig skulle gå upp i vikt! 
Från fulla svenskar till hockey-VM i Calgary
Jag har precis kommit in i mitt hotellrum efter en långpromenad runt hela Montreal....och jag gick inte in i en enda affär!! Väldigt strongt gjort måste jag säga, men jag behöver verkligen inga mer kläder. Mina lådor och garderober där hemma i London är på bristningsgränsen. Jag räknade mina skor häromdagen och jag har 40 par!! Jag kände dock hur det var som en magnet som sög mig mot alla affärer (speciellt sko-affärer) men jag kämpade mot med hela kroppen! Jag gick väldigt nära dörrarna men riktiade blicken framåt och gick förbi med bestämda steg. Det var nästan jobbigare än mitt gympass i gymet i morse men jag klarade det!! Puh!!
Istället gick jag och tog en kaffe på Starbucks och åt lunch på eggspectations- en superb restaurang om man är på låg-kolhydrat kost som mig! Supergott, åt en omelett med räkor och sourcream och sallad. Mmmmm....
Ikväll blir det dags att kliva på det där planet igen och jobba hela natten, jag hoppas på ett lugnare flyg än igår...
Svenskar utomlands...
Igår (på vägen hit) hade vi ett gäng på 40 svenskar på flyget och de var precis som jag trott, så fort de klev på drack som de aldrig sett alkohol förut och var allmänt jobbiga. De kunde inte sitta still och stod i gången i stora grupper och höll alla andra passagerare vakna. Vad är det med svenskar när de åker bort, varför dricker de barerna tomma?? Jag vet att det är dyrt i Sverige men come on- det finns väl botten i en fattig också? (Farfars gamla uttryck.) Varför måste de alltid vara så högljudda när de är så lugna och försynta hemma i Sverige? VD'n på TV3 var också där och det var han som bjudit alla på den här resan, de ska se semi-finalen i ishockey i Calgary i helgen. Snacka om att de blev häpna när jag inte ens visste att hockeyn var igång!!!!! Måste börja läsa aftonbladets hemsida eller nåt. Jag ska till Calgary nästa helg men om det hade varit denna helg som jag varit där så sa de att hade jag blivit inbjuden jag med! Farfarn till proffset (Douglas....nånting) var också där och visade stolt tidningsartiklar om sitt barnbarn, speciellt stolt var han efter han druckit typ 4 cognac, 5 vinflaskor, 2 whiskeys, öl och jag vet inte hur många gin och tonics. Alla mina kollegor sa att det är så typiskt oss svenskar att hälla i oss så mycket sprit och vara så galna när vi är på semester och jag måste hålla med om det, det är samma visa varje gång! Kom igen svenskar- tänk på oss stackars slavandes flygvärdinnor nästa gång ni flyger, sätt er ner i flygstolarna och uppför er! ;)
Ni vet nog mycket mer om hockey-vm än mig..... men Heja Sverige i alla fall på Lördag! :)
It's always fun being an air hostess! ;)
Dagisbarn och bulor i huvudet
Min skräck inför gårdagen var nog inte nödvändig, för det gick faktiskt riktigt bra! Lauren var så otroligt bra med barnen och de var bara 3-4 år gamla men redan så duktiga och lyssnade till allt hon sa. Vilken pli! Några försökte klänga sig fast vid mig och mina ben, men det är väl typiskt små-tjejer antar jag. Jag satt mest och lyssnade och hjälpte till lite ute i lekparken, men tyvärr blev jag lämnad ensam en minut och under den minuten ramlade en tjej ner från en ställning och fick en bula i huvet!!! Åh hjälp, och jag märkte inget! Men hur ska man kunna hålla koll på 25 vilda barn på samma gång???? Jag har verkligen fått en ny respekt för de här stackars lärarna som måste jobba så hårt hela dagarna, inte alls som mitt liv där jag bara behöver bry mig om mig själv! De måste komma hem helt slut varje dag! Jag måste dock erkänna att det var ett par barn där som var riktigt söta och jag tyckte så synd om dem eftersom jag redan visste deras livshistoria, hur vissa förlorat sina föräldrar, var i fosterhem och har allmänt taskiga hem-förhållanden. Hur kan man behandla sina barn så??? Usch.
Lauren och jag gick till puben efteråt och satt ute och njöt i eftermiddagssolen, sedan gick Mark och jag till Luke och Ness på kvällen och hade barbeque och firade deras förlovning! Det var jätte, jättemysigt! :) God mat, roligt sällskap och såklart champagne med jordgubbar!
Nu ska jag packa väskan och åka till Montreal i Kanada....... Kanada IGEN..... Suck!!! Börjar bli riktigt less, åka dit fem gånger på en månad är inte rättvist tycker jag!
Jag är livrädd!
Åh vad har jag nu dragit mig in på? Bara för att jag inte kan säga nej till folk. Hur kan man vara 34 år och fortfarande inte kunna säga ifrån? När ska jag lära mig?
Idag ska jag nämligen till en skola i Fulham där min kompis Lauren jobbar som förskolelärare. Hon har tjatat på att jag borde komma dit och vara med en dag och se hur hon har det på jobbet och hjälpa till i klassen, träffa barnen och deras föräldrar när de blir hämtade från skolan. Jag sa att 'ja visst kunde det bli kul' men tillade att jag dock bara kunde komma på eftermiddagen (eftersom jag vill ha sovmorgon), och nu....idag........är det dags.
Jag är nervös och rädd och känner mig nästan som en tio-åring som ska börja en ny skola....eller nåt. Jag vill inte! Jag gillar inte ens barn (förutom min släkt och vänners barn och Sebbe såklart), jag gillar speciellt inte skrikiga, vilda, galna ungar, speciellt högljudda pojkar, alla från social-familjer med problem. Om man inte har pengar när man har barn i London (så man kan skicka dem till en privat skola) så får barnen gå till en statlig skola som denna och tydligen tar deras föräldrar droger och lever på bidrag och Lauren måste t.o.m lära sig arabiska och indiska ord för att kunna kommunicera med dem eftersom nästan inga av barnen är från England. Hon har alltid massor med hemska berättelser om drogmissbruk, misshandel och incest. Om hur mammorna hämtar sina barn i fyllan och hur de lämnar barnen vind för våg och tappar vårdnaden om dem! Dessa barn växer upp med en förvriden syn av världen, med droger och brott och i familjer som inte bryr sig. Usch. Sånt man helst inte vill se.
Och dit ska jag idag! Jag som inte ens vet hur man uppför sig med så många barn?! Vad säger man? Vad gör man? Måste jag leka med dem tro? Eller hjälpa dem att läsa? De är väldigt små för att gå i skolan, bara 4 år. Jag är helt säker på att när jag går hem ikväll så är det med en hemsk migrän! Skräck!!
Som tur var ska jag avsluta dagen med en barbeque i Luke och Ness trädgård. Blir lite champagne också eftersom vi ska fira att de har förlovat sig! :)
Från hettan i Indien till hettan...... i LONDON!!
Min middags-bjudning förra veckan gick utmärkt (jag är säker på att ni var jätteoroliga ;) och vi hade riktigt roligt! Vi var åtta stycken som åt, drack och hade jättekul här i vårt kök, och alla gillade min mat så jag kunde pusta ut (det var vad de sa i alla fall)!
Indien
I Fredags tog jag mig till Heathrow och många, långa timmar senare hamnade jag i Madras, Indien. Jag hade en jättebra resa, liggandes vid poolen, massage och room-service. Kände mig dock ganska orättvis med tanke på alla de stackars hemlösa indier som ligger utanför på gatan utan hem, mat eller rena kläder. Varje gång jag kommer till Indien känner jag likadant, det är en blandad känsla av häpnad hur stora skillnaden är mellan de rika och de fattiga. Det är otroliga kontraster mellan de rika klädd i vackra saris med betjänter, till de stackarna som ligger där på trotoaren utan någonting! Bara bussturen från flygplatsen till hotellet får mig alltid att bara stirra ut genom fönstret och häpnas! Där ligger de, mitt i natten, på trotoaren, i portuppgångar, ensamma, familjer, de äldre, kvinnor med barn. Vissa har turen att bo i en skrotig byggnad och vissa bor under skjul som de byggt själva. De har inget rent vatten, ingen mat, inga toaletter. Där går hemlösa hundar och kor efter vägarna och hela städerna är en enda stor, illaluktande blandning av skräp, bilar, damm, människor och djur. Jag skulle vilja gå ut där och hjälpa alla, ge dem pengar, eller vad som helst, men man är ganska hjälplös. Dessutom om jag bara går utanför hotellet så känner jag alla stirrande blickar efter mig, jag är den enda blonda västerlänningen så långt ögat kan se.
Jag tog mig hem från Indien i Söndags och skyndade mig ner till parken vid Themsen, med Mark. Där träffade vi Julie, Lauren och Matt och satt och hade picnic och drack kall öl, inte helt fel! Jag fick mig några timmar i helg-solen i alla fall!
Just nu njuter jag av mina lediga dagar i solskenet. Leighton och jag gick ut i går och åt tapas och surrade tills pubarna stängde och idag sitter jag ute på framsidan av huset och nästan smälter i hettan! Livet i London är aldrig lugnt, just nu har jag 'sällskap' av alla killar här på gatan som renoverar grannarnas hus, de har hög musik på i deras lastbilar och skrattar och skämtar medan de jobbar. Ganska härligt, alla verkar njuta av solen, även fast de jobbar. Jag ska fixa en picnic i eftermiddag tills Mark slutar jobbet så ska vi ses i parken och äta middag där! Härligt!
Jag älskar solen, värmen och de långa, ljusa kvällarna!! Hoppas det är lika varmt hemma i Sverige!
Här är några bilder från söndags-eftermiddagen i solen.
Middags-bjudning = panik!
Håll tummarna för mig!
Gårdagen var helt underbar förresten! Här är några bilder...... Jag och Mark gick till våran favoritpub som ligger i St Katherines dock bakom Tower-bridge. Det är som en annan del av världen där inne med alla båtar och den underbara puben där vi satt ute på verandan i solnedgången och åt pizza och njöt av värmen och utsikten över båtarna och Tower Bridge. Kan man ha det bättre?!
This is life:
Sommar och Primark!
Jag kände mig så less på London för ett par veckor sedan, men nu..... nu älskar jag London!
Här kommer en lista på vad som är det bästa med London....
# De underbara parkerna
# Den härliga stadsdelen vi bor i dvs: Hammersmith vid Themsen
# Alla människor som bara kommer fram efter att ha verkat gått i ide hela vintern, från alla jordens hörn
# Alla soldyrkare i parken
# Themsen
# Hyde Park (och alla andra härliga parker)
# Att man kan klä sig i klänningar och flip-flops utan att frysa
# Pubarna med alla uteserveringar där man kan sätta sig och njuta med en kall öl
# Barbeques i någons trädgård
# Primark!! ............ops..........hm, Primark kanske inte har med våren att göra men jag måste ju lägga in det också!
Det sämsta med London (kom precis att tänka på det så lägger in det med):
# Hundar utan koppel (som tyvärr springer runt överallt!!! Grrrrr)
# Hundbajs som ingen plockar upp (jag hatar hundar!)
# Duvor (som finns överallt)
# Alla äckliga killar som ger kommentarer vart man än går (igår var det en som ropade till mig när jag låg i parken hur 'sexy' jag var- väldigt attraktivt- not!)
Nej, nu ska jag skynda mig att duscha och sedan spendera hela eftermiddagen i Kensington gardens/ Hyde Park och på Oxford Street (kanske göra en liten snabbtitt i Primark också så jag inte missat nåt) tills Mark slutar jobbet och vi kan sätta oss i en uteservering vid Themsen!
Ha en härlig sommar-dag ni med! :)
Sömnsjuka....
Kom hem igår, söndag och sov ett par timmar och sedan spenderade jag och Mark eftermiddagen i solen, vid Themsen. Vi hade picnic och drack lite vin och satt där i parken med hundratals andra soldyrkare. Jag älskar London när det är sol!
Hur som helst....här ligger jag nu, Tisdagmorgon, och har precis vaknat efter 14 timmars sömn!! Vad är det för fel på mig? Är det jobbet som tar kål på mig? Jag skulle kunna sova för evigt, jag fick tvinga mig upp nu och jag hade säkert sovit hela dagen om jag tillåtit mig själv. När jag sover är det som om någon slagit mig med en stor batong i huvet och som om jag tagit en överdos av sömnpiller, för min hjärna går in i någon slags koma. Speciellt när Mark går på jobbet klockan 7 så går jag in i denna djupa, nästan medvetslösa sömn. Jag hör ingenting och drömmer så mycket starka drömmar, som om jag har ett helt annat liv i sömnen. Jag ställer klockan på en normal tid men när den ringer så kan jag bara inte vakna. Det går inte. Jag stänger av den och sover flera timmar till. Nu kommer huvudet att kännas tungt hela dagen, precis som om jag inte sovit nog!?!
Nu skiner solen där ute och ett bi har flugit in och försöker ta sig ut igen (vilken dumskalle, vad skulle han in och göra? ;), det är klarblå himmel och jätte-jättevarmt. Klockan är 14.30 så jag har såklart slösat bort halva dagen i sängen, men nu ska jag ge mig ut och njuta av solen och värmen! :) Gå en lång promenad genom parken och längst Themsen, och kanske lägga mig i någon park och njuta. London är verkligen underbart!
Från snyggingar till spya till Montreal
Helgen har varit bra, Mark och jag hade en jättemysig kväll ute vid Heathrow på Fredag med pub, Indiskt och avslutning i hotelbaren. I Lördags flög jag till Montreal och det flyget var minst sagt händelserikt......
Jag hade en känsla redan när vi boardade passagerarna att den dagen inte skulle bli likt de andra..... jag stod och kollade in dem och passagerarna såg helt annorlunda ut än 'normalt'. Det är ganska kul och intressant att stå där och se hur olika människorna är beroende på destinationen, den här gången såg de ganska smutsiga, allmänt konstiga och galna ut. De luktade svett, bajsiga barnblöjor och var ganska otrevliga och ville ha åt sig all gratis-sprit de kunde få. De var allmänt otrevliga och verkade kolla in allt vi gjorde som om de inte litade på oss. Jag suckade och tänkte att ok, jag får väl bara svälja och stå ut, bara några timmar kvar....
Som tur var hade vi jätteroligt bak i köket, eftersom mina jobbarkompisar är så himla roliga. Det var snack om sex och allt som inte hade med jobbet att göra! När vi tog av satt jag vid en emergency exit och mitt emot mig satt det dock världens SNYGGASTE kille, som flirtade in sig hos mig (och när vi väl landade mycket senare kom han t.o.m fram till mig i flygplatsen!) ;) Hm...man kan ju alltid spana för att pigga upp dagen lite, eller hur?!
Halvvägs till Montreal, någonstans ovanför Atlanten fick jag trösta en rädd kille (som hatade att flyga och betedde sig som en liten tio-årig pojke fast han hade fru och bäbis med sig och borde vara en man) och lite senare när jag stod och åt min mat i köket kom några passagerare springandes och ropade på oss att vi måste kalla på en doktor!!!! Shit vad är det nu då??, tänkte jag och vi alla sprang ut i kabinen. Där hade en man tuppat av och när vi väl fick liv i honom spydde han över hela sig, golvet och stolen framför och då började hans son plötsligt gapa och skrika! Pojken stod upp i sin stol och skrek rakt ut att hans pappa var förgiftad och det blev panik i kabinen! En liten stund senare försökte han slå sin mamma, skrek ännu mer och sedan sprang han i panik ner till toaletten (där vid köket där vi åt vår middag!) och spydde han med, rakt över dörren och hela golvet. Åh, vad äckligt!! Som tur var höll jag mig undan och behövde inte göra rent och sedan mådde jag illa resten av flyget. Usch.
Ett par drinkar senare i hotelbaren kändes allt dock lite ljusare och idag har jag haft en underbar dag med mina jobbarkompisar. Vi åt lunch och gick på ett cafe och vandrade runt Montreal. Här är lite bilder från den fina gamla staden och var vi hamnade sedan när vi gick fel......i värsta slummen! Det var nog där alla våra passagerare kom ifrån! Enjoy the pictures. :)
Gamla staden i Montreal...
Slummen.....
Posha jag i Royal York
Jag håller på att skriva om min och mammas resa till Israel men tills vidare lägger jag in lite försmak, en bild från Döda havet, där vi låg och flöt! Här är jag när jag låg och läste i sjön. Och vet ni det bästa? Jo, eftersom det är dött där i havet finns det inga fiskar, därav var jag extra avslappnad (eftersom jag är rädd för fiskar)! ;) He he.
